Att vara ärlig mot sig själv...

Hur svårt är det inte att alltid vara ärlig mot sig själv i sina relationer till omvärlden? Att hela tiden stå upp och inte falla för det tryck som gruppen, andra signifikanta individer i ens omgivning och media utsätter en för kräver ett mod och en sinnesnärvaro som ibland är omöjlig att uppbåda. Det kan röra sig om de mest triviala saker till mer politiskt och etiskt brännande frågor. Hur långt kan vi gå i vår förnekelse av de mest grundläggande övertygelser vi har för att inte uppröra eller såra? Sårar vi inte mer genom denna fega anpassning?

Socialdemokratisk satir

Mona Sahlin anser att hennes ställning i det socialdemokratiska partiet som stark: 'Jag har ingen som helst oro där. Tvärtom.'

Jag vet inte riktigt vad man ska säga om henne eller om hennes parti överhuvudtaget. Man verkar ha en så dålig koll på i stort sett allt om man säger något sådant. Sahlin pratar om att det är viktigt att få folk att se att hennes parti kan göra skillnad och att det framgår att partiet vet hur folk har det. Med tanke på vad som har hänt under den senaste tiden i turerna kring AMF och Wanja Lundby-Wedin etc är det svårt att se hur makteliten inom Socialdemokraterna verkligen vet hur vanligt folk har det och om de överhuvudtaget bemödar sig om den saken, annat än som valtaktisk manöver. Jag tycker synd om partiet och känner lite medlidande även med Mona som tuggar på i sin dumdryga låtsasfolkliga stockholmska. Det fungerar inte på det sättet. Folk är mer upplysta än så. Sverige vill ha ledare som är trovärdiga och intelligenta och inte blåsta och antiintellektuellt folkliga. Mona Sahlin kommer att bli Socialdemokraternas värsta fiende i nästa valkampanj.... och så har vi ju Wanja också förstås.

Släng ut kungafamiljen!

Så kommer då vanligt folk inte längre kunna röra sig i områdena kring Haga slott när Victoria och Daniel flyttar in. En oas i Stockholm kommer att spärras av för att bereda plats för kungafamiljens nästa generation av ärvda troninnehavare. Det är förfärligt att vi i dagens Sverige fortfarande har denna institution. Släng ut kungafamiljen från slotten och låt dem bli del av Sveriges gemensamma egendom. Låt oss fortfarande få tillgång till hela Hagaparken!

I media: SvD

Sverige som medhjälpare till tortyr

Ytterligare uppgifter om hur Sverige kände till och godkände att CIA använde Sverige som transitland för transporter av fångar kommer nu fram. Mohammed Alzery och Ahmed Agiza avvisades 2001 och torterades redan på Bromma flygplats. Ytterligare ett fall kommer nu fram. Den tidigare socialdemokratiska regeringen under Göran Persson kände till att CIA använde Sverige som transitland igen 2005.

Intet nytt under solen. Vi hänger på i USA:s undertryckande av mänskliga rättigheter i namn av frihet och demokrati...

Fjäskande för en feudal institution

Regeringen avsäger sig nu rätten att använda Haga slott och lämnar tillbaka den till till kungafamiljen. Därmed gör man det möjligt för Kronprinsessan Victoria och hennes blivande man att bo i slottet.

Det är ytterligare ett led i det fjäskande för en otidsenlig och odemokratisk institution som monarkin innebär. Säkerligen helt opportunistiskt i denna tid där vanliga människor vill drömma sig bort till något onåbart, men knappast progressivt eller framåtblickande som regeringen med moderaterna så ofta vill framställa sig själva för att vara. Ur led är tiden.

I media: DN, SvD

Obama backar in i framtiden

Ytterligare uppgifter om de förhörsmetoder som Bush-administrationen inte bara tillät utan även uppmanade CIA och militären att använda i 'kampen mot terrorismen' kommer fram och nu pekar det mot att kretsen ändå upp till Bush själv är ansvariga. Det rör sig inte längre om bara 'unamarican behavior' av underordnade soldater som Lynndie England. Ansvaret ligger mycket högre upp och nu pekar bevisen mot att den förre chefsjuristen i Vita huset Alberto Gonzales och rådgivarna i justitiedepartementet John Yoo, nu juridikprofessor, och Jay Bybee, federal domare var regissörer bakom detta systematiska användande av metoder som har fördömts av FN. Dick Cheney menar officiellt att man genom dessa metoder faktiskt har fått fram viktiga uppgifter och därigenom försvarat den amerikanska nationen från terroristhandlingar, men medborgarrättsrörelser menar att värdet av den information man kan fram på detta sätt är tveksam och att man dessutom genom dessa metoder begår just de handlingar som man vill försvara världen ifrån.

Obama har nu öppnat för en mer heltäckande genomlysning av denna mörka historia, men han gör det endast efter påtryckningar av medborgarrättsorganisationer som ACLU, American Civil Liberties Union. Från början ville han bara lägga dessa brott bakom sig och blicka framåt och han sade sig till full stödja dessa tappra förkämpar för Amerika och friheten:

In releasing these memos, it is our intention to assure those who carried out their duties relying in good faith upon legal advice from the Department of Justice that they will not be subject to prosecution. The men and women of our intelligence community serve courageously on the front lines of a dangerous world. Their accomplishments are unsung and their names unknown, but because of their sacrifices, every single American is safer. We must protect their identities as vigilantly as they protect our security, and we must provide them with the confidence that they can do their jobs.

Det är naturligtvis bra att man nu öppnar dessa förfärliga arkiv och att man därigenom i någon mån kan ge upprättelse för dem som har offrats i kampen mot terrorismen. Man kan därmed kanske verkligen blicka framåt, men då måste Obama agera mer offensivt och inte bara reaktivt genom att släpas in i framtiden av dem som verkligen värnar om friheten och säkerheten i världen.

I media: SvD, DN, Guardian, New York Times, New York Times 2
ACLU

Västvärldens svek än en gång

Ahmadinejads tal var inte antisemitiskt som man hävdade i medierna, inte heller förnekades förintelsen... Hela talet finns här.
Kan man lita på medierna? Kan vi lita på våra ledare som antingen bojkottar mötet i Genève eller som demonstrativt lämnar salen när kritik mot Israel framförs och som hävdar att man kuppar konferensen för 'politiska attacker'?
Uppenbarligen inte.

Dror Feiler skriver om den verkliga skandalen vid rasismkonferensen: den att västvärlden har svikit både det palestinska och det israeliska folket genom sin vägran att kritisera en rasistisk och förtryckande regim. Israels politik är apartheid-liknande och rasistisk i det att den inte ger människor som lever inom landets gränser lika rättigheter. Man för en politik som är ett allvarligt brott mot de principer som man säger sig stå bakom. Endast judar har fullständiga rättigheter i detta land. Detta kan bara kallas rasistiskt. Som Dror Feilder skriver på Newsmill:

För vad ska vi i så fall kalla en stat som bedriver en politik där det görs avgörande skillnad på människor enbart på grund av religion och etnicitet? Vad ska vi kalla en stat vars lagar inte är lika för alla? Vad ska man kalla den praxis som ger judiska medborgare i Israel exklusiv rätt att köpa jord (c:a 90 % av landets jord är inte tillgänglig för köp för landets icke judiska medborgare. Endast på grund av att dem inte är judar)? Vad ska vi kalla de lagar som tillåter att judiska medborgare i Israel gifter sig med utländska medborgare för att sedan leva tillsammans med dem i Israel samtidigt som samma sak är förbjuden för Israels palestinska medborgare? Endast på grund av deras etnicitet.

Västvärldens tystnad över denna ordning och dess medhjälp till bojkott av världens största utomhusfängelse, Gaza, är den verkliga skandalen.

Obmas omvändning

Barack Obama ändrar sig nu och öppnar för möjligheten att ställa de inom Bush-administrationen som varit ansvariga för utfärdandet av order om tortyr eller 'tortyrliknande metoder' inför rätta. Obama svara därmed på den kritik som den förre vicepresidenten Dick Cheney riktat mot utlämnandet av CIA-material som talade om dessa övergrepp.

Det är ett hoppingivande beslut, Kanske kan vi se ett USA som lever upp till den självpåtagna rollen som frihetens väktare över världen. Dick Cheney visar med all önskvärd tydlighet hur förfärlig den förra USA-administrationen var i sin arrogans och likgiltighet inför människors rättigheter.

I media: DN, New York Times, Guardian

Bevara Stadion!

Fotbollen och Djurgården kräver att en av världens finaste idrottsanläggningar förstörs för att man ska kunna få in ett par tusen fler åskådare till de redan icke utsålda matcherna Djurgården. Man vill så offra friidrotten för den redan glupska fotbollen.

Om löparbanorna på Stadion tas bort kommer Sveriges huvudstad att sakna en friidrottsarena. Det vore katastrof för en idrott som redan är marginaliserad ekonomiskt, politiskt och i termer av anläggningar. För fotbollen bygger man nu den sk Stockholmsarenan i Globenområdet, som ska stå klar 2012 och Swedbank Arena vid Rosunda som ska stå klar 2013. Då har man två gigantiska arenor för den mycket dyra fotbollen. Om man dessutom skulle buygga om Stadion på det sätt som Djurgården vill kommer man i Stockholm ha tre gigantiska fotbollsarenor, men ingen friidrottsarena, ingen anläggning där tävlingar på elitnivå kan arrangeras.

Intresset att utöva friidrott är stort, men eftersom det inte är en publiksport på det sätt som lagidrotter anser man att den inte behöver några resurser. Det är skamligt att politikerna inte inser behovet och nyttan av friidrotten och att man däremot vill bygga ut fotbollen till överkapacitet.

Inte nog med att Stockholmslagen inte behöver någon ny arena; man vill också döda inte bara en annan idrott utan även begå ett kulturmord genom att förstöra Sveriges mest anrika idrottsanläggning.

Om politikerna medverkar till detta övergrepp är det skamligt och domen mot de ansvariga kommer att bli hård.

I media: DN, DN, SvD

Att kunna se mer än bara propaganda

I kölvattnet på den rasismkonferens som pågår i Genève kommer vi till den obehagliga frågan om huruvida vi klarar av att se att även våra värsta fiender ibland faktiskt kan säga något som stämmer med verkligheten eller om det är så att allt som de säger är per definition fel, samt huruvida vi ska lyssna på människor som har en annan åsikt och försöka bemöta dem med argument eller om vi ska vägra andra att få yttra sina åsikter.

Utgående från de reaktioner som den iranske presidenten Mahmoud Ahmadinejads tal igår har fått så kan vi sluta oss till att västvärldens inställning är 1) allt som sägs av våra motståndare är fel och 2) vi bör inte lyssna på våra motståndare och inte försöka bemöta deras åsikter med motargument.

Det är tragiskt och mycket besvärande för en värld som berömmer sig med att ha en liberal hållning, där man försvarar mänskliga fri- och rättigheter, däribland även rätten för en oliktänkande att uttala sina åsikter och där man är öppen för att se den andra utifrån dess egen synvinkel och även ska försöka granska sina egna handlingar utifrån.

Den iranska regimen är en av de mest repressiva regimerna i världen. Det är ett av de länder där de demokratiska fri- och rättigheterna systematiskt undertrycks och där den rättsliga ordningen är både politiserad och styrd av religiösa föreskrifter. Den typen av sammanflätning mellan det politiska, religiösa och juridiska system är något som moderna västländer har vänt sig mot och en av styrkorna i det moderna västliga systemet är just differentieringen mellan olika samhällssfärer och upprättandet av individens rättigheter och oberoende av religiösa och andra grupptillhörigheter. Individens rättigheter är principiellt kopplade till den den enskilda individen och inte som resultatet av en sådan grupptillhörighet. Man har religionsfrihet, men man har i grunden en sekulär ordning.

Israel betecknar sig ofta som en 'judisk stat' och en fråga är då om denna karakteristik är religiös eller om den är lösare kopplad till någon judisk etnicitet, eller om det rör sig om ett slags stat baserad på 'judiska värderingar', med judiska högtider etc, något som den tidigare israeliska utrikesministern Tzipi Livni verkar mena. Här är ett längre uttalande av henne från 19 november 2008 om Israels egenskap som både judisk och demokratisk:

These two goals of Israel as a Jewish and a democratic state must coexist and not contradict each other.

So, what does that mean, a Jewish state?

It is not only a matter of the number of Jews who live in Israel. It is not just a matter of numbers but a matter of values. The Jewish state is a matter of values, but it is not just a matter of religion, it is also a matter of nationality. And a Jewish state is not a monopoly of rabbis. It is not. It is about the nature of the State of Israel. It is about Jewish tradition. It is about Jewish history, regardless of the question of what each and every Israeli citizen does in his own home on Saturdays and what he does on the Jewish holidays. We need to maintain the nature of the State of Israel, the character of the State of Israel, because this is the raison d'etre of the State of Israel.

Sixty years have passed and unfortunately, because we did not make it clear enough in our education of the younger generation, there seems to be a new creation in the State of Israel - the new Sabra. That is a problem because being an Israeli is not only speaking Hebrew or serving in the army, which, by the way, is very important for us as a society. It is also about Jewish education and about history and tradition, because this is the common denominator, the common ground for the bonds between Israelis and Jews in the Diaspora.

Det judiska folket har varit föremål för förtryck, fördrivningar, massakrer och förintelsen och har naturligtvis ett berättigat behov av en säker hemvist där deras säkerhet kan upprätthållas. Hur ska det kunna åstadkommas utan att något annat folk blir utsatt för förtryck, fördrivningar och dödande? Gör man det genom att fötrycka det palestinska folket och förvägra dem deras rättigheter i det som har varit deras land sedan många generationer? Gör man det genom att fördriva dem till flyktingläger och områden som närmast är att betrakta som ett slag bantustater, hemländer inom och på gränserna till ett slags renad judisk stat? Naturligtvis inte. Man gör det genom att också ge det palestinska folket rätt till självbestämmande, genom att öppna för dialog mellan de två folkgrupperna och genom att ge alla boende i området rätten till ett drägligt liv. Det är naturligtvis inte någon lätt uppgift i ett område som så länge har slitits sönder av krig och ömsesidiga terrorhandlingar.

Så som definitionen är av Israel som den judisk staten är den åtminstone på gränsen till rasistisk och så länge som man inte ger palestinierna rätt till självbestämmande så blåser Israel med sin politik under den rasistiska hållning som även vissa delar av den palestinska sidans representanter, som Hamas, har. Det finns dock även här mer moderata krafter som vill ha försoning och en framtid i fred för de båda folken, men som kritiserar den Israeliska statens agerande mot palestinierna och det faktum att dessa övergrepp ofta sker med hänvisning till förtrycket och massakrerna på det egna folket. Baseem Naeem, Hamas' hälso och informationsminister i Gaza skrev 12 maj 2008 följande i The Guardian:

But it should be made clear that neither Hamas nor the Palestinian government in Gaza denies the Nazi Holocaust. The Holocaust was not only a crime against humanity but one of the most abhorrent crimes in modern history. We condemn it as we condemn every abuse of humanity and all forms of discrimination on the basis of religion, race, gender or nationality.
And at the same time as we unreservedly condemn the crimes perpetrated by the Nazis against the Jews of Europe, we categorically reject the exploitation of the Holocaust by the Zionists to justify their crimes and harness international acceptance of the campaign of ethnic cleansing and subjection they have been waging against us - to the point where in February the Israeli deputy defence minister Matan Vilnai threatened the people of Gaza with a "holocaust".

Detta skrevs innan den Israeliska krigsmaskinen utförde sin massaker i Gaza i december 2008-februari 2009. Idag är möligen tongångarna en annan, men viljan till en upptining av de frostiga, eller snarare eldfängda och mordiska, relationerna mellan Israel och Hamas finns, på båda sidor.

För att världen ska kunna bli en mer fredlig plats där mänskliga rättigheter, däribland rätten till liv, efterföljs, krävs dialog istället för öppen konfrontation, samtal istället för kanoner. Vi i västvärlden måste leva som vi lär och faktiskt lyssna på motståndarna och systematiskt och oförtröttat hävda de värden som upplysningen gett oss. Vi måste tillbaka till FN som är det enda organ inom vilken vi kan legitimt nå ut till alla folk i världen och låta dem åtnjuta samma rättigheter som våra tidigare generationer har gett oss genom deras kamp mot feodala och absolutistiska herredömen. Den rasistiska inställning till den icke-västliga världen, som symboliseras av Kiplings uttryck The White Man's Burden, att genom kolonialisering exportera en paternalistisk civiliserande ordning till de stackars undermåliga raserna i Afrika och i Amerika är tyvärr inte borta utan kommer till uttryck i det agernade som västvärlden visade upp nu i Genève och även i övrigt och inte minst i kampen mot terrorismen. Vi måste istället verkligen visa att våra värderingar som finns kodifierade i FN-stadgan och även i så framsynta dokument som den amerikanska konstitutionen också är något som vi efterföljer och också garanterar andra i världen. Bara så kan vi få respekt för våra värderingar. Man måste kunna lyssna på dem som inte har samma åsikter som vi, argumentera mot dem och fördöma saker som begås även av våra vänner.

I media: DN, SvD, Guardian, New York Times, Haaretz, Libération