Journaliströtans verkliga tryne

Peter Wolodarski skriver om hur han efter tisdagens publicering av Björn Lomborgs varning för klimathysteri fått ta emot digitala spottloskor. Det är naturligtvis beklagligt att ledarskribenter och andra mediala personligheter får utstå trakasserier och hot för något de har skrivit. Sådana angrepp måste alltid fördömas, men det är lite lätt för Wolodarski och andra i medieeliten att hänvisa till sådana saker när deras åsikter eller det de för fram kritiseras. De betänker sällan den maktposition de besitter och hur arrogansen lätt blir en naturlig del av deras förhållningssätt mot världen och mot andra som har andra åsikter i någon fråga. Att vara ledarskribent på Sveriges största morgontidning borde förpliktiga till något litet mått av seriositet, men Wolodarski, Eklund och Kjöller uppvisar alltför ofta en skriande brist på kunskap i de ämnen de skriver om och den politiska infantiliteten är också den påfallande ofta generande. Tillståndet i det offentliga samtalet, som Wolodarski talar om, har redan nått ett lågvattenmärke och det är inte pga de digitala spottloskorna som han fördömer, utan för att skribenter som han och redaktörer som Mats Bergstrand, väljer att skriva och publicera den politiska och vetenskapliga smörja som vi tyvärr finner på DN:s ledar- och debattsidor. Ändringen måste komma där, också!