Köpglädje och identitet
För några dagar sedan kom det en liten bilaga till DN med just den titeln, Köpglädje. Det var en reklampryl för något slags köpcentrum. Eftersom de två orden i rubriken stod på varsin rad och det inte finns något bindestreck mellan dem kan vi utläsa det hela som: köp glädje och det verkar också vara själva budskapet i denna bilaga. Det är ju i för sig inget nytt med en sådan inställning. Jag kommer själv ihåg hur en kompis talade om att han 'konsumerade bort sin ångest' när han fick studiebidraget när vi pluggade historia tillsammans i början av nittiotalet, men jag tror inte han skulle tala om att han därmed köpte någon glädje, men jag kanske har fel.
Hur som helst är ju detta tema väldigt aktuellt just nu i o m Susanne Ljungs påstådda köp av handväska för 70 000 kronor, som hon sedan skulle ha stoppat i garderoben. Oavsett hur det står till med den saken (hon förnekar det) är själva fenomenet med att vi skapar vår identitet genom vår konsumtion intressant och ger kanske en fingervisning om hur det står till med människan i detta postmoderna samhällstillstånd vi befinner oss i.
I morse kunde vi höra en diskussion i Gomorron Sverige kring dessa frågor med anledning av Sisela Lindbloms bok De skamlösa. Tyvärr blir slika diskussioner ganska andefattiga och ointressanta tillställningar eftersom man bara bjuder in mediaeliten och någon tomt pratande och ointressant tänkande 'samtidsanalytiker'. Erik Herngren babblade en massa strunt om hur vi nu lever i ett samhälle där 'vi' har allt och därför måste konsumera något nytt. Vilka är vi? Vilka har redan allt? Vad är det vi har? Sen kom Susanna Popova och gjorde reklam för sin bok om överklassen och svamlade lite mer om hur överklassen/vi inte behöver visa upp tillhörighet genom konsumtionen utan är trygga och fina i oss själva. Sisela sa inte så mycket utan såg mest lite trött och uppgiven ut över att man förfuskade själva det centrala i diskussionen, dvs att språket i media och överhuvudtaget har blivit så konsumtionsinriktat och att denna konsumtion framställs som fräscht och mysigt.
Sist men inte minst kom Ebba von Sydow och gjorde reklam för sin uppdragsgivare, Veckorevyn.com och pratade om hur hon och hennes tidning hjälpte unga tjejer att få ett bättre självförtroende: 'Det är faktiskt kul att shoppa.' Identiteten ges av denna 'kuliga' aktivitet. Människan är inte längre en varelse som uttrycker sig själv och skapar sig själv i produktionen, i att skapa något, utan i att konsumera något.
Marx hade naturligtvis rätt hela tiden. Den moderna människan är alienerad från sin natur och det som är specifikt mänskligt, den planmässiga produktionen, blir bara medel för att kunna upprätthålla den djuriska existensen. Denna djuriska existens har kanske blivit lite mer raffinerad och rör sig inte enbart om att rent kroppsligt överleva, men det rör sig fortfarande om samma enkla fenomen: att existentiellt reproduceras. Idag måste man göra det genom att även markera sin identitet genom iögonfallande konsumtion. Om man inte har råd, tar man lån och skjuter upp den där ångesten som min kompis försökte konsumera bort till den tidpunkt då lånet förfaller...
Ebba et al tjänar en massa pengar på att exploatera unga tjejers osäkerhet och stapplande steg in i vuxenlivet och försöker rättfärdiga det med att säga att de 'hjälper' tjejerna genom budgetråd och 'do it yourself'-knep... Fantastiskt! Vilken generös och altruistisk inställning. Ebba vet naturligtvis att det inte förhåller sig på det sättet, men hon måste ju naturligtvis spela med i det spelet för att kunna verka som det trendorakel som hon har blivit. Man kanske ska tycka synd om henne också, eftersom hon också är fången i det modefält som hon talar så varmt om och som hon också förnekar skulle vara tvingande. Hon har, som Bourdieu skulle uttrycka det, ett objektivt intresse av att vara, eller framstå som, ointresserad, osjälvisk, opartisk. Det är själva fältets logik som tvingar henne till att anta denna hållning.
Ebba hade naturligtvis också en liten handväska med sig i sändning och hon fick frågan om hur mycket den kostar och hon lovade att svara på sin blogg (och så fick den lite extra reklam även där). Där kan vi läsa att den kostar 'bara' 7 000 kronor. Den var ett outlet-fynd...
How quite quite nice of them, som Oscar Wilde skulle uttrycka det.
Into your hands I command my spirit....
Hur som helst är ju detta tema väldigt aktuellt just nu i o m Susanne Ljungs påstådda köp av handväska för 70 000 kronor, som hon sedan skulle ha stoppat i garderoben. Oavsett hur det står till med den saken (hon förnekar det) är själva fenomenet med att vi skapar vår identitet genom vår konsumtion intressant och ger kanske en fingervisning om hur det står till med människan i detta postmoderna samhällstillstånd vi befinner oss i.
I morse kunde vi höra en diskussion i Gomorron Sverige kring dessa frågor med anledning av Sisela Lindbloms bok De skamlösa. Tyvärr blir slika diskussioner ganska andefattiga och ointressanta tillställningar eftersom man bara bjuder in mediaeliten och någon tomt pratande och ointressant tänkande 'samtidsanalytiker'. Erik Herngren babblade en massa strunt om hur vi nu lever i ett samhälle där 'vi' har allt och därför måste konsumera något nytt. Vilka är vi? Vilka har redan allt? Vad är det vi har? Sen kom Susanna Popova och gjorde reklam för sin bok om överklassen och svamlade lite mer om hur överklassen/vi inte behöver visa upp tillhörighet genom konsumtionen utan är trygga och fina i oss själva. Sisela sa inte så mycket utan såg mest lite trött och uppgiven ut över att man förfuskade själva det centrala i diskussionen, dvs att språket i media och överhuvudtaget har blivit så konsumtionsinriktat och att denna konsumtion framställs som fräscht och mysigt.
Sist men inte minst kom Ebba von Sydow och gjorde reklam för sin uppdragsgivare, Veckorevyn.com och pratade om hur hon och hennes tidning hjälpte unga tjejer att få ett bättre självförtroende: 'Det är faktiskt kul att shoppa.' Identiteten ges av denna 'kuliga' aktivitet. Människan är inte längre en varelse som uttrycker sig själv och skapar sig själv i produktionen, i att skapa något, utan i att konsumera något.
Marx hade naturligtvis rätt hela tiden. Den moderna människan är alienerad från sin natur och det som är specifikt mänskligt, den planmässiga produktionen, blir bara medel för att kunna upprätthålla den djuriska existensen. Denna djuriska existens har kanske blivit lite mer raffinerad och rör sig inte enbart om att rent kroppsligt överleva, men det rör sig fortfarande om samma enkla fenomen: att existentiellt reproduceras. Idag måste man göra det genom att även markera sin identitet genom iögonfallande konsumtion. Om man inte har råd, tar man lån och skjuter upp den där ångesten som min kompis försökte konsumera bort till den tidpunkt då lånet förfaller...
Ebba et al tjänar en massa pengar på att exploatera unga tjejers osäkerhet och stapplande steg in i vuxenlivet och försöker rättfärdiga det med att säga att de 'hjälper' tjejerna genom budgetråd och 'do it yourself'-knep... Fantastiskt! Vilken generös och altruistisk inställning. Ebba vet naturligtvis att det inte förhåller sig på det sättet, men hon måste ju naturligtvis spela med i det spelet för att kunna verka som det trendorakel som hon har blivit. Man kanske ska tycka synd om henne också, eftersom hon också är fången i det modefält som hon talar så varmt om och som hon också förnekar skulle vara tvingande. Hon har, som Bourdieu skulle uttrycka det, ett objektivt intresse av att vara, eller framstå som, ointresserad, osjälvisk, opartisk. Det är själva fältets logik som tvingar henne till att anta denna hållning.
Ebba hade naturligtvis också en liten handväska med sig i sändning och hon fick frågan om hur mycket den kostar och hon lovade att svara på sin blogg (och så fick den lite extra reklam även där). Där kan vi läsa att den kostar 'bara' 7 000 kronor. Den var ett outlet-fynd...
How quite quite nice of them, som Oscar Wilde skulle uttrycka det.
Into your hands I command my spirit....
posted by Prometheus at 11:17
0 Comments:
Post a Comment
<< Home