Marans avslutning

Det kanske var uppenbart, eftersom jag inte har återkommit till det i bloggandet, men Stockholm marathon var för mig ganska dumt att ställa upp i. Mitt skadade knä höll inte mer än c:a 15 km och jag bröt efter ett varv, vid halva sträckningen. Nu kan jag inte springa alls igen och jag försöker rehabilitera mitt knä så att jag ska kunna springa S:t Eriksloppet och Lidingöloppet i höst...