More than rain

Ännu mer stiltje idag. Inga nya inlägg i debatten kring Eva Lundgrens forskning, inga nya idéer kring hur den Europeiska krisen ska kunna lösas. Man bordlägger frågan ett tag och så kanske mognar det hela av sig själv. Göran Persson kanske kan vara en (för)medlandande och förlösande länk mellan ett protektionistiskt, men också socialt medkännande Frankrike (med en konservativ president!) och ett liberalt Storbritannien, där den nya labourregeringen, med både Blair och Gordon Brown förlänger och fördjupar den politik (inhemsk som utrikes) som utstakades av Margaret Thatcher. Jag minns hur någon i samband med valet då Blair vann sin första jordskredsseger 1997 hade satt upp ett plakat på en anslagstavla på LSE i London med budskapet: ’Blairism, tha last stage of Thatcherism’, syftande tillbaka på en liten pamflett av Lenin. Frågan är bara hur vi annars ska göra? There is no alternative, sa The Iron Maiden herself, på den gamla onda tiden, på 80-talet, när man nedmonterade den gamla industristrukturen i Storbritannien och avreglerade hela ekonomin. Samma premiärminister sa då också att ’There is no such thing as a society, only individuals.’ Problemet är ju att denna tro att det endast finns monadiska individer ligger till grund för mycket av den irrealism i politik som idag präglar både vänster och höger inom politiken. Problemet för Europa är att så många förändringar måste komma till stånd, men väldigt få är beredda att göra kompromisser om sina egna uppfattningar, sina egna kortsiktiga intressen, i syfte att utforma en politik som mer långsiktigt kan utgöra grundvalen för en dynamisk kontinent. Vi har dessutom en arrogant maktelit som inte lyssnar på vad folken i de olika länderna säger, och vi har olika folk som låter sig manipuleras av olika populistiska demagoger som skyller allt ont som händer på en anonymt Bryssel. Den vänster som tidigare talade om internationell solidaritet klamrar idag krampaktigt kvar vid en isolationistisk politik och verkar önska en återgång till det gamla folkhemmet, där vi slapp yttervärlden i form av invandring, valutaströmmar, varukonkurrens och överstatlighet. Var är visionerna? Var finns idéerna om en mer rättvis värld? Var finns idéerna om en värld?

Liberalismen urartar och socialismen degraderas till en idé om nationell självtillräcklighet. Det är inte bara stiltje utan hela båten har kapsejsat och ligger nu tryggt och säkert på havets botten.


It’s more than rain that falls on our parade tonight
It’s more than thunder
It’s more than thunder

And it’s more than a bad dream, now that I’m sober
Nothing but sad times
Nothing but sad times

None of our pockets, are lined with gold
Nobody’s caught the bouquet
And no dead presidents we can fold
Nothing is going our way

And it’s more than trouble, I’ve got myself into
It’s more than woe-begotten gray skies now

And it’s more than a bad dream, now that I’m sober
There’s no more dancing
There’s no more dancing

And it’s more than trouble, I’ve got myself into
Nothing but sad times
Nothing but sad times

None of our pockets, are lined with gold
Nobody’s caught the bouquet
And no dead presidents we can fold
Nothing is going our way

And it’s more than goodbye, I have to say to you
It’s more than woe-begotten gray skies now

And it’s more than goodbye, I have to say to you
It’s more than woe-begotten gray skies now

And it’s more than woe-begotten gray skies now

(Tom Waits)