Akademisk frihet

Annica Dahlström för fram forskningsresultat som tyder på att män och kvinnor genom årtusendena har utrustats med något olika hjärnor. Bl a har omhändertagandet av avkomman spelat en avgörande roll i denna utveckling. Hon skriver i dagens DN följande:

Glöm inte att vi har en hjärna som formats under miljontals år av evolutionära tryck, där omhändertagandet av avkomman spelat den mest avgörande rollen. Det är därför vi i dag fortfarande har två typer av beteenden och två typer av hjärnor, som genererar dessa beteenden. Därför lever vi i dag!

Jag har tyvärr inte läst några av hennes forskningsrapporter, men det är mycket möjligt att hennes förklaringar är relevanta och trovärdiga för att förklara vissa skillnader mellan män och kvinnor. Det vore t o m märkligt om inte vissa av de skillnader i beteenden som vi kan se mellan kvinnor och män kunde förklaras med hänvisning till bl a skillnader i hjärnstruktur. Mer relevant vore nog dock att titta på hormoniella skillnader och även vissa andra genetiska faktorer.

Ett stort problem i dagens samhälllsdebatt och inom samhällsvetenskap och humaniora är att alla förklaringar av beteenden eller egenskaper hos (grupper av) människor som hänvisar till biologiska egenskaper så ofta brännmärks som reduktionistiska och människofientliga, som om forskare som kommer fram till resultat som på något sätt pekar på att vår biologiska konstitution sätter ramarna för det som är möjligt (och även önskvärt) vore människofientliga eller reaktionära. Dessa antireduktionister argmenterar ofta utifrån två positioner: å ena sidan menar man att en sådan biologism hotar den mänskliga fria viljan, å den andra sidan verkar man argumentera för att denna reduktionism undergräver den långa mänskliga drömmen om skapandet av den perfekta människan med hjälp av olika tekniker i social ingenjörskonst som skulle kunna ge oss mer jämlika, lyckliga varelser om vi bara ändrade på vår kulturella eller socioekonomiska ordning. Den gamla vanliga debatten mellan särarts- och likhetsfeminister poppar upp igen och proppar igen alla seriösa försök att se människans komplexa beteendemönster och sociala organisation som det evolutionära resultatet av både fylogenetiska och ontogenetiska processer och som involverar både den mycket långa process av biologisk utveckling och de olika sociala former genom vilka människan på ett påtagligt sätt också har medverkat till att förstärka vissa selektionsmekanismer. Tyvärr inser inte så många feminister detta, utan önskar bort denna obehagliga biologiska konstitution och många menar istället i detta socialkonstruktivistiska tidevarv att även det biologiska könet är socialt konstruerat och således helt plastiskt och möjligt att påverka genom politiska dekret. Med sådana grunda och politiskt styrda analyser kommer man inte särskilt långt i förklaringen av varför män och kvinnor tenderar att reagera olika i samma situationer, eller varför samhällsordningen är som den är. Allt är inte social konstruerat, utan har olika biologiska grunder. Sedan kanske Annica Dahlström har fel i att söka förklaringarna i hjärnstrukturen, men själva grundpostulatet som förs fram av motståndarna, att alla sådana hypoteser är tecken på vetenskaplig ohederlighet eller desinformation blir bara desperata hugskott för att försvara en annan ståndpunkt, en ståndpunkt som har mycket liten vetenskaplig grund, utan är mer uttryck för politiskt önsketänkande.

I grunden är det en fråga om akademisk frihet att orädda forskare som Annica Dahlström ska kunna utföra sin forskning utan att hudflängas av politiskt korrekta debattörer som går emot allt som andas något slags biologism eller reduktionism. Diskussionen kan dock öppna för en mer nyanserad bild av hur vi formas av både biologiskt och socialt arv och likaledes biologisk och social miljö. Låt oss hoppas det.