Darwin, religion och ofelbarhet

Under morgonens Gomorron Sverige ledde Marianne Rundström en diskussion med idéhistorikern Sverker Sörlin och zoologen Staffan Ulfstrand om det inflytande som Charles Darwin har haft och fortfarande har idag. Darwin hade själv utvecklats genom sina studier från en troende kristen till en lika övertygad ateist. När Ulfstrand återgav ett uttalande av Darwin som han hade fällt i slutet av sitt liv och där han menade att 'Den kristna läran är en ond och farlig lära' och vidare påpeka att Darwin inte ville ha någonting att göra med en lära som 'förpassade människor som har en annan åsikt till ett obehagligt öde efter döden' ser sig Sörlin tvingad att påpeka att 'Det är det ju ändå många kristna /.../ och troende av olika slag som kan leva väl med Darwinism. Det finns möjlighet att kombinera det.'

Nu kan man fråga sig hur det skulle vara möjligt. Hur kan man säga sig vara kristen, tro på den personliga gud som framställs i Bibeln eller i andra religiösa urkunder - dvs en allsmäktig entitet som både har skapat världen som den är, med de naturlagar som där finns, och som samtidigt kan inverka i detta lagbundna skeende och därigenom sätta dessa naturlagar ur spel - genom mirakler eller genom att bönhöra enskilda individers böner och samtidigt vara Darwinist, dvs se hur de levande varleser som finns på jorden har tillkommit genom det naturliga urvalet?

Som Laplace svarade när han av Napoleon blev tillfrågad om hur han kunde skriva ett av sina stora verk utan att nämna Gud: 'Jag har inte behov av någon sådan hypotes.' Gud har ingen plats i den Darwinistiska teorin utan är tvärtom någon som går emot det centrala budskapet i den: att komplexa skapelser som vi människor är resultatet inte av tur eller chans eller av intelligent desig, utan av en serie av små osannolika förändringar som har ackumulerats över en stor tidsrymd, förändringar som har kvarhållits därför att de har visat sig vara fördelaktiga i kampen om överlevnad. Blind variation och selektivt fasthållande (Blind variation and selective retention) som utvecklingsteoretikern Donald Campbell uttrycker det.

Darwinism och religion går inte att förena. Det går inte att förena ett kritiskt, rationellt synsätt som ifrågasätter dogmer och föreställningar som inte går att kritisera med ett synsätt som i grunden är sprunget ur en fideistisk synpunkt. Vetenskapen ifrågasätter allt, även sina egna utsagor; religionen har tron, den blinda förvissningen som ledstjärna. Man kanske kan betvivla allt annat, men inte Guds existens...

Det var tragiskt och lite rörande att se hur Gomorron Sveriges Marianne Rundström avslutade samtalet som på slutet hade rört ifrågasättanden av den Darwinistiska läran genom att utbrista: 'Men detta år ska han alltså inte ifrågasättas, Darwin, utan hyllas. Det är dubbelt jubileum...'

Ulfstrand vred på sig och suckade. Rundströms uppmaning till hyllande var knappast av det slaget som vare sig Darwin eller hans efterföljare skulle ha uppskattat. En sådan inställning hör hemma inom religionen, inte i vetenskapen. Lärdomen från bl a Darwin är just att sådana kompromisslösa hyllningar inte hör hemma i ett modernt rationellt samhälle. Ingen är ofelbar, inte ens jubilaren Darwin. Rundström (och Sörlin) borde veta bättre.