Natt och gryning

Snön smälter, själen tinar upp efter en lång och kall vinter, men kan vi känna denna värme? När känner vi hur kylan sveps iväg av värmen, hur ljuset tränger undan mörkret och når ska vi återfå hoppet efter den långa nattliga vandringen?

Känner mig lite missmodig trots föraningen av vårens ankomst. Jag känner mig inte riktigt säker på hur denna nya vår kommer att gestalta sig. Osäkerheten gör mig både glad och ledsen, hoppfull och missmodig. Jag lyssnar på Led Zeppelin och känner att styrkan kommer tillbaka, fast trevande, som en nyfödd som tar sig ut i en stundtals ogästvänlig och kall, men ljus och öppen värld från det mörker som har varit både förtryckande men samtidigt ombonande och som en vän... Upon us all a little rain must fall?
Jag går och lägger mig och hoppas på en ny gryning, en ny ljusare årstid.

This is the springtime of my loving - the second season I am to know
You are the sunlight in my growing - so little warmth I've felt before.
It isn't hard to feel me glowing - I watched the fire that grew so low.

It is the summer of my smiles - flee from me Keepers of the Gloom.
Speak to me only with your eyes. It is to you I give this tune.
Ain't so hard to recognize - These things are clear to all from
time to time.

Talk Talk - I've felt the coldness of my winter
I never thought it would ever go. I cursed the gloom that set upon us...
But I know that I love you so

These are the seasons of emotion and like the winds they rise and fall
This is the wonder of devotion - I see the torch we all must hold.
This is the mystery of the quotient - Upon us all a little rain must fall
























PS. Sprang lite snabbdistans igen idag. 10 km på 35 min. Helt ok. Är själen i oråd får man kanske ta till kroppslig späkning för att hitta tillbaka till sig själv...