Another one bites the dust

Under rubriken Okunskapens lov skriver Maciej Zaremba: 'Somliga upptäckter borde inte få äga rum'. Det är en kommentar till Linköpingsforskaren Per Jensen och hans forskargrupp som menar att förvärvade egenskaper visst kan ärvas. De har studerat hur utvecklingen av kycklingar till stressade höns påverkades av stressnivån hos hönsen och på något sätt 'ärvde' en viss motståndskraft till stressade miljöer och därför blev bättre rustade för sådana miljöer. Forskargruppen menar att egenskaperna ärvs genetiskt. Artikeln Transmission of Stress-Induced Learning Impairment and Associated Brain Gene Expression from Parents to Offspring in Chickens redogör för dessa resultat och forskargruppen vill nu gå vidare och försöka isolera de mekanismer som ligger bakom denna till synes genetiska förändring som, om den stämde, kunna ifrågasätta något av Darwins huvudpostulat, nämligen att selektionsmekanismerna är helt skilda från transmissionen.

Zaremba ondgör sig över hur detta resultat kan kullkasta hela detta fundament för den moderna biologin och genetiken och öppna dörrarna för allsköns Lamarckianska idéer och pekar varnande på hur Paul Kammerer, en österrikisk biolog, tillika socialist (man kan undra vad som är mest graverande enligt Zaremba) gjordes till ett orakel i Sovjetunionen under 20-talet genom att hans idéer om hur man kunde skapa den socialistiska människan genom att underkasta henne en ny miljö och på så sätt ge henne nya uppsättningar karakteristika i nästa generation. Zaremba nämner inte Lysenko i sammanhanget, vilket kanske skulle vara mer informativt, eftersom han var den stora fixstjärnan inom sovjetisk genetik med sina idéer om hur man verkligen kunde åstadkomma stora förändringar genom denna Lamarckianska princip. Han tog dock inte livet av sig som Kammerer gjorde. Detta självmord tar Zaremba upp som ett varnande exempel på hur alltför vidlyftig forskning kan få fatala konsekvenser för alla inblandade.

Så kommer vi tillbaka till den Thorildska inskriptionen ovanför ingången till aulan till Uppsala universitet: Att tänka fritt är stort. Att tänka rätt är större, eller kanske t o m tillbaka till utvisningen av Adam ur paradiset för att han hade ätit av kunskapens frukt: Vissa saker är inte bra att få veta. Som Zaremba avslutar: 'Detta berättas till lärdom och varnagel.' För vad? Om man tänker fritt kan man bli galen och ta livet av sig? Eller är det för att man har satt sig upp mot en gudomlig ordning? Vad är det Zaremba vill åt? Lamarck? Jensen?

Darwins teori är inte någon fix och färdig konstruktion som inte utvecklas. Tvärtom lade han grunden för den moderna diskussionen om evolutionen och denna diskussion är mer att karakterisera som ett fruktbart forskningsprogram, där allehanda fritänkande människor kan rymmas. Jensen och hans forskargrupp kanske har fel, men de skulle då ha fel på ett intressant sätt, då de har medverkat till att diskutera vilka mekanismer som är verksamma i evolutionen. Här gäller det att se på alla möjliga faktorer som sammantagna ger strukturen till det som bland evolutionsteoretiker beskrivs just som 'blind variation' och 'selective retention'. Hur selekteras de olika blinda variationerna? Med Zarembas inställning blir det inte mycket till diskussion av dessa frågor...