Ytterligare ett missat tillfälle att visa vad man kan
Radioheads nya album, In Rainbows hyllas i Dagens Nyheter, kommenteras knappast alls i SvD... Det senare alternativet är kanske bäst. Thom York och hans kollegor har återigen misslyckats fatalt med att göra något som höjer sig över experimentstadiet. Deras tidigare mästerliga melodikänsla och täta gitarrslingor har förbytts i ett monotont malande, både vad gäller vokala och den instrumentala delen. Gitarrerna används knappast alls, utan har förbytts (liksom i de tidigare skivorna Kid A, Amnesiac och Hail to the Theif) till en ointressant matta av obegripligheter; sången är mer ett ylande utan mening. Väldigt synd på en grupp med en sådan potential, som har skrivit så vackra sånger som Street Spirit och Exit Music, sådana känslofyllda klagosånger som Just och Lucky...
Den enda sång som höjer lite över avgrunden är 15 Step. Det är inledningslåten, så jag kände ett visst hopp när jag började lyssna, men resten av albumet verkar vara komponerade av människor som för första gången sätter sig framför en dator och int eriktigt vet hur man får fram ljud genom denna konstiga tingest, men som efter några försök får fram lite konstiga läten och till det lägger en vokal ljudmatta som inte har någon som helst egen kraft. Inga melodier, ingen känslighet, ingenting.
Radiohead verkar onekligen slut som band. Synd, för det var ett av de bästa i världen.
1 Comments:
Men Kid A och Amnesiac är ju deras bästa album, Juh! Hmm... Har inte hunnit lyssna på senaste skivan, men den kanske inte är så dålig ändå. Håller med om att den näst sista var jävligt svag. Det går utför med allt. Ännu värre är det med Manics. Spring på!
Post a Comment
<< Home