Behöver vi en stat?
Anders Isaksson kommenterar den senaste tidens avslöjanden att framför allt moderata toppolitiker på olika sätt har fifflat med skatten, antingen genom att betala svart för hushållsnära tjänster eller genom att vägra betala vissa avgifter som t ex licensavgiften till SVT. Han skriver i en debattartikel i DN om att det höga skattetrycket i dagens Sverige närmast tvingar fram ett utbrett fusk med skatten och sammanfattar på detta sätt: "Skatterna göder således en brottslighet som staten får allt svårare att bekämpa."
Frågan är huruvida vi ska ha en gemensam sektor som tar hand om vissa nyckeluppgifter i samhället, som vård, skola, omsorg, infrastruktur etc. Är det önskvärt att vi har en skola för alla? en vård för alla på lika villkor? att vi kan upprätthålla lag och ordning? att vi har en infrastruktur som gör det möjligt att ta oss fram i vardagen på vägar som håller?
Om vi svarar ja på dessa frågor är det också rimligt att vi försöker skapa ett system där vi också finner det självklart att vi alla ska bidra med medel till denna verksamhet och då är det också ytterligt beklagligt att höga politiker inte följer de lagar och regler som de är med om att stifta. Om många följer deras mönster kommer vi inte att ha några resurser till denna verksamhet som på något sätt måste upprätthållas. Skatteexperter talar om att fusket bland politiker tenderar att dra med sig även andra 'vanliga' människor i fusket. Isaksson talar om överbeskattning av befolkningen när staten har ett budgetöverskott på 100 miljarder kronor. Man kan naturligtvis se det så, men man kan också se det som en möjlighet för staten att betala av något på den stora statsskulden eller en möjlighet att bygga ut vissa av de eftersatta områden inom den gemensamma sektorn. Läget inom t ex skolan är allt annat än ljus, vården lider av stora problem, där t ex vårdgarantin inte upprätthålls... Vi kan rada upp fler exempel på det.
Det viktiga är dock att politikerna har en viktig pedagogisk roll att spela för att pedagogiskt förklara hur den offentliga sektorn faktiskt behövs och att de ofta personalintensiva verksamheter som där bedrivs kräver stora resurser. Medan produktiviteten inom vanlig verkstadsindustri kan höjas genom arbetsbesparande teknik, kan man här inte rationalisera på samma sätt utan att verksamheten blir lidande. Därför kommer många att uppfatta dessa tjänster som alltmer kostsamma i jämförelse med de allt billigare materiella varorna, prylarna. Om vi då har politiker som inte förstår detta faktum utan tvärtom motarbetar hela systemet genom att undandra det offentliga nödvändiga medel kommer vi få ett samhälle där vi inte kommer att kunna upprätthålla denna nödvändiga verksamhet. Vi får ett samhälle i förfall...
Anders Isaksson kan ha rätt i att skatterna göder en typ av brottslighet som man har allt svårare att bekämpa. Frågan till Isaksson är emellertid: Är det önskvärt att upprätthålla välfärden? Hur ska vi upprätthålla välfärden? Vad ska vi ha istället för skatter?
Frågan är huruvida vi ska ha en gemensam sektor som tar hand om vissa nyckeluppgifter i samhället, som vård, skola, omsorg, infrastruktur etc. Är det önskvärt att vi har en skola för alla? en vård för alla på lika villkor? att vi kan upprätthålla lag och ordning? att vi har en infrastruktur som gör det möjligt att ta oss fram i vardagen på vägar som håller?
Om vi svarar ja på dessa frågor är det också rimligt att vi försöker skapa ett system där vi också finner det självklart att vi alla ska bidra med medel till denna verksamhet och då är det också ytterligt beklagligt att höga politiker inte följer de lagar och regler som de är med om att stifta. Om många följer deras mönster kommer vi inte att ha några resurser till denna verksamhet som på något sätt måste upprätthållas. Skatteexperter talar om att fusket bland politiker tenderar att dra med sig även andra 'vanliga' människor i fusket. Isaksson talar om överbeskattning av befolkningen när staten har ett budgetöverskott på 100 miljarder kronor. Man kan naturligtvis se det så, men man kan också se det som en möjlighet för staten att betala av något på den stora statsskulden eller en möjlighet att bygga ut vissa av de eftersatta områden inom den gemensamma sektorn. Läget inom t ex skolan är allt annat än ljus, vården lider av stora problem, där t ex vårdgarantin inte upprätthålls... Vi kan rada upp fler exempel på det.
Det viktiga är dock att politikerna har en viktig pedagogisk roll att spela för att pedagogiskt förklara hur den offentliga sektorn faktiskt behövs och att de ofta personalintensiva verksamheter som där bedrivs kräver stora resurser. Medan produktiviteten inom vanlig verkstadsindustri kan höjas genom arbetsbesparande teknik, kan man här inte rationalisera på samma sätt utan att verksamheten blir lidande. Därför kommer många att uppfatta dessa tjänster som alltmer kostsamma i jämförelse med de allt billigare materiella varorna, prylarna. Om vi då har politiker som inte förstår detta faktum utan tvärtom motarbetar hela systemet genom att undandra det offentliga nödvändiga medel kommer vi få ett samhälle där vi inte kommer att kunna upprätthålla denna nödvändiga verksamhet. Vi får ett samhälle i förfall...
Anders Isaksson kan ha rätt i att skatterna göder en typ av brottslighet som man har allt svårare att bekämpa. Frågan till Isaksson är emellertid: Är det önskvärt att upprätthålla välfärden? Hur ska vi upprätthålla välfärden? Vad ska vi ha istället för skatter?
posted by Prometheus at 11:23
0 Comments:
Post a Comment
<< Home