Tuesday, July 12, 2005

London, röta och löpning

Tänkte jag skulle skriva något om London-attackerna, men det blev för långt och för invecklat, så det blev ingenting av det – inte här i alla fall, annat än att vi naturligtvis måste fördöma vad som har hänt. Terrorattackerna är verkligen förfärliga, men de är inte, som så många ledande politiker hävdar ’irrationella’ eller ’oförklarliga’. Att brännmärka något som vi finner obegripligt utifrån vårt sätt att se saker och ting som irrationellt eller oförklarligt, eller för ont är tyvärr ofta bara ett, visserligen förståeligt, sätt att maskera sin impotens. Jag menar här att sådana fördömanden alltför ofta tjänar till att moraliskt rättfärdiga oss själva, samtidigt som det försvårar möjligheterna till att finna förklaringar till hur någon kan drivas till att begå sådana illdåd mot oskyldiga människor...

Har annars börjat springa igen, efter det att jag fick en fraktur på tredje metatarsalbenet i högra foten vid Stockholm marathon. 2,3 km på 11 minuter. Ett ruskigt tempo! Det kändes bra. Tomt utan löpningen annars. Åter till rötan...

1 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Hej

Jag söker lite på nätet om stressfrakturer på mellanfotsbenen. Då kommer din blogg upp :-). Får jag fråga hur länge du gick med kryckor och hur du bar dig åt för att komma igång igen...?

Min läkare tror att jag har en stressfraktur men jag slog faktiskt i foten väldigt rejält. Nu är jag dödstrött på att gå och såsa, brukar springa 5 km varje dag annars. Det var sex veckor sedan skadetillfället och nu vill sjukgymnasten att jag ska avstå löpning i ytterligare SEX VECKOR. Morr. Hur gjorde du? (Obs! Jag ligger verkligen inte på nån maraton-nivå med min träning. Bara vardagsträning)

Bästa hälsningar
Marie Wallin - som blir glad om du vill dela med dig av dina erfarenheter...
raktpasak@bredband.net

Sunday, November 26, 2006 6:56:00 pm  

Post a Comment

<< Home