Regeringen, del 3

Hur många svin kan man samla på samma ställe?
Den nya regeringens försvarsminister, Mikael Odenberg, har under sedan början av förra året rest till och från jobbet med taxi på skattebetalarnas bekostnad och han anger till ekot att han iakttagit de regler som gäller för denna typ av resor. Han menar att han genom att åka taxi från bostaden vid Karlaplan till riskdagen i Gamla stan skulle ha gjort en betydande tidsvinst och/eller att det har rört sig om taxiresor då den kommunala kollektivtrafiken inte opererat. Nu visar det sig dock att ett flertal resor har skett på eftermiddagar till den egna bostaden, vid tidpunkter då tunnelbanan varit i drift och där tunnelbanan från Gamla stan till Karlaplan tar 6 minuter. Någon betydande tidsvinst föreligger knappast, så Odenbergs motiv för att välja taxi måste varit något annat.

Kanske är det så att den nya regeringen består av människor som inte anser det vara fint nog att röra sig bland pöbeln som utnyttjar de kommunala färdesätten. Kanske anser man att det är ett tecken på bristande distinktion att begagna sig av en så klassöverskridande nyttighet som SL tillhandahåller. Att färdas bland svettiga, vanliga människor är något som en så fin och sofistikerad människa som Odenberg helt enkelt inte kan tillåta sig. Antingen åker man i egen bil, eller så förflyttar man sig med hjälp av mer ståndsmässigt respektabla färdesätt som taxi. Det är ju så som den nya regeringen och majoriteten i Stockholms stadshus och i länet verkar resonera överlag när man på alla plan främjar privata lösningar på i grunden kollektiva problem. Problemen med trafiksituationen i Stockholm löses bäst genom att man bygger ut alla motorleder, samtidigt som man höjer priset på SL. Man tvingas kanske att acceptera nödvändigheten med något slags biltullar, men de pengar som man kan få därifrån satsas absolut inte på att förbättra kollektivtrafiken utan på att bygga ut ytterligare motorleder.

Odenbergs agerande kommer kanske att fördömas, eller kommenteras på något sätt av Reinfelt, men agerandet kvarstår ändå som ett magnifikt exempel på hur långt bortom vanliga människors vardag dessa nya arbetarpartister befinner sig. Vanliga människor kan inte färdas med taxi 300 gånger under ett år utan att det skulle gräva oerhörda hål i den knappa hushållskassan. Moderater och andra medlemmar i den nya kastmässiga nomenklaturan kan göra det, ibland genom att låta något företag betala det, ibland genom att låta skattebetalarna göra det. Det viktiga är här att det oftast rör sig om att någon annan gör det. Trots en drygt tilltagen lön anser man sig aldrig själv ha råd till det, men låter istället någon annan göra det.

Svinen grupperar sig kring Stureplan, på herrgårdar och kring riksdagen och Rosenbad. Folket låter sig villigt luras och förföras av dessa snyltares fartblinda leverne och skimrande aura...