Medeltiden åter?

Nu vill Tuve Skånberg (kd) och Mahmoud Aldebe (ordf, Sveriges muslimska råd) införa en lag om religionsfrid eller trosfrid, där lagtexten skulle vara formulerad:

Där är i lag förbjudet att i ord eller handling på ett kränkande och sårande sätt visa ringaktning för någon trosbekännelse.

Detta skulle enligt Skånberg innebära att publicister skulle tvingas tänka ett varv till innan de väljer att gå ut med ett material. Det är nog helt sant att detta skulle bli följden, men det skulle samtidigt innebära att vi böjer oss för krafter som århundraden av upplysning har frigjort oss ifrån. Det skulle göra oss till mindre toleranta personer. Det skulle innebära en avsevärd inskränkning i den individuella friheten och det skulle bana väg för ett samhälle där vi hela tiden tvingas tänka oss för vad vi säger för att det kan kränka någon vidskeplighet eller något totalitärt system. I förlängningen får vi kanske inte längre säga att människan är ett resultat av en långvarig evolutionär process eftersom det strider mot vad som sägs i det som av vissa anses vara en helig skrift. (Detta ser vi ju tyvärr är föremål för en omfattande debatt i USA, där religiösa företrädare försöker inskränka möjligheten att undervisa om Darwinismen i skolorna.)

Debatten och samtalet ska i ett upplyst samhälle inte inskränkas annat än om någon i tal eller skrift uppmanar eller hetsar till förföljelse av en viss grupp människor. Att kritisera en trosuppfattning, en vetenskaplig inriktning eller ett politiskt budskap är inte att uppmana till förföljelse av dem som förfäktar dessa idéer. Möjligheten att framföra sådan kritik är en nödvändig del i ett öppet, demokratiskt och fritt samhälle. Låt ingen religionsföreträdare någonsin få inskränka den rätten. Vi vill inte ha tillbaka någon inkvisition, om den så kommer från mullorna i mellanöstern eller pastorerna i den kristna kyrkan och deras knäböjande adepter ibland kristdemokraterna.

Att bryta upp och kritisera sina föregångare är ju något som även vår "frälsare" uppmanade till. Det är synd att hans rättrogna efterföljare idag inte idkar lite mer sådant. Kritik och självkritik, som den likaledes fanatiska vänsterrörelsen på 60- och 70-talen skanderade innan man slöt sig inåt och lät prygla sig själv för att man inte levde upp till sina ideal.

Tänk lite friare, häda ymnigt och låt aldrig något trossystem tvinga in dig i något förbestämt handlingsschema. Om det finns något som vi kanske kan ta tillvara på hos så många religioner och absoluta politiska tankesystem är det kanske att älska varandra. Vad man då ofta glömmer bort är att denna kärlek också måste innhålla möjligheten till kritik, till ifrågasättande, till skämt och satir. Om den inte gör det blir kärleken förlamande, förtryckande och den upprättar slutligen inkvisitioner i namn av kärleken. Den goda viljan blir ond till sina konsekvenser.

Låt inte Tuve Skånberg och Mahmoud Aldebe, dessa två representanter för två så "kärleksfulla" religioner beskära vår frihet och tvinga in vår förmåga till empati och kärleksfullhet till våra medmänniskor in i former som endast har till följd att rädslan och misstänkasmheten befästs och empatin och kärleken stympas.