Tuesday, May 23, 2006

När tystnaden faller

Någonting hände...
men vad var det som hände?
Vem sa vad? När? Varför?
När sa hon det hon sa?

Hur sa hon det?
Vad svarade han?
När kände han som han kände? När sa han det han sa, eller gjorde han det?

När och hur kände hon att han sa det han kanske sa när hon inte sa det han trodde hon sa?

Vad menade hon?
Vad menade han?

Varför sa de vad de sa och varför menade de inte vad de sa eller varför sa de inte vad de menade?

När lögnen faller genom det uppenbara och det klara blir även detta, det som en gång var uppenbart och klart en del av den ogenomträngliga väv av oklarheter och missförstånd som gör att människan drivs ännu längre in i förnekelserna, förskjutandena, falskheten och förljugenheten, desperationen.

Endast den som är vit, jungfrulig och som inte har handlat kan känna sig säker, men även denna säkerhet är byggd på lögnen och förnekelsen. Vi måste handla, vi måste utsätta oss för möjligheten att bli missförstådda för att kunna göra oss förstådda, för att göra det dolda öppet och det svåra begripligt.

Det outsagda hamnar inte ens på hälleberget utan gror inom oss som cancelsvulster och tränger ut det som skulle kunna bli begripligt, klart och öppet.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home