Stiltje eller tristess?
”En tråkig dag är en bra dag”, rapporterade Peter Englund att Sergeant Scott Gricks ska ha sagt om sitt uppdrag i Irak. En tråkig dag är då ingenting händer, då ingen blir dödad, lemlästad; när ingen bomb briserar någonstan i närheten och sveper med sig byggnader och människor. För det enskilde soldaten är det kanske så, men i de krig som dagligen utkämpas i så många delar av världen är ingen dag på detta sätt tråkig och god. Tvärtom är de flesta, om inte alla, dagar allt annat än tråkiga utan just fyllda av den plötsliga eller smygande döden: en död som antingen kommer som resultatet av en självmordsbombare, av den slentrianmässiga misshandeln som sker i världens alla hörn av polis och militär, genom sjukdom och svält orsakad av krigshandlingar och folkfördrivningar (t ex Darfur).
Den tråkiga vardagen för soldaterna stationerade i Irak kryddas dock upp då och då med vederkvivkande aktioner som tortyr och förnedring av fångar (som i Abu Graib), och tydligen lite misshandel av småpojkar, medan flinande kameramän ibland fångar detta i bild och kanske annars utan att vi finner så flagranta bevis på hur uttråkade (och rädda) soldater hanterar sin utsatthet. Krig är aldrig vackra. Krigshandlingar är barbariska till sin natur, även om det sker med "goda" föresatser. Därför måste handlingarna alltid kunna skärskådas, de ansvariga ställas inför rätta om övergrepp och överträdelser av FN:s direktiv och Geneve-konventionen begås. Nu är det inte så i kriget mot terrorismen. USA har valt att stå utanför den internationella legala ordningen. Som ledare för den fria världen blir detta ett förfärligt hyckleri, som tyvärr ytterligare underblåser de konflikter som är mellan västvärlden och den muslimska.
Nu har Storbritannien en del att skärskåda. Vi får hoppas att de gör det. Vi får också hoppas att Tony Blair slutar att gå så helt i USA:s ledband och istället ställer sig närmre sina samarbetspartners i den Europeiska unionen. För en mer balanserad värld.
Så att tristessen någon gång bryts av något annat än elände och död.
Den tråkiga vardagen för soldaterna stationerade i Irak kryddas dock upp då och då med vederkvivkande aktioner som tortyr och förnedring av fångar (som i Abu Graib), och tydligen lite misshandel av småpojkar, medan flinande kameramän ibland fångar detta i bild och kanske annars utan att vi finner så flagranta bevis på hur uttråkade (och rädda) soldater hanterar sin utsatthet. Krig är aldrig vackra. Krigshandlingar är barbariska till sin natur, även om det sker med "goda" föresatser. Därför måste handlingarna alltid kunna skärskådas, de ansvariga ställas inför rätta om övergrepp och överträdelser av FN:s direktiv och Geneve-konventionen begås. Nu är det inte så i kriget mot terrorismen. USA har valt att stå utanför den internationella legala ordningen. Som ledare för den fria världen blir detta ett förfärligt hyckleri, som tyvärr ytterligare underblåser de konflikter som är mellan västvärlden och den muslimska.
Nu har Storbritannien en del att skärskåda. Vi får hoppas att de gör det. Vi får också hoppas att Tony Blair slutar att gå så helt i USA:s ledband och istället ställer sig närmre sina samarbetspartners i den Europeiska unionen. För en mer balanserad värld.
Så att tristessen någon gång bryts av något annat än elände och död.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home