Nyanser

Jag fick en kommentar på min senaste blog, med titeln Ned med Danmark. Magnus Andersson frågar "Vilken har förföljelsen i Danmark varit hittills?", och vi kan sedan läsa att

Att dra upp nazismen när man beskriver Danmark (hört talas om Godwins lag?), eller påstå att teckningarna ingick i en rasistisk tradition snarare än att ingå i ett projekt med provocerande Muhammed-satirteckningar är i bästa fall infantilt.

Att muslimer i de muslimska länderna beter sig som de gör och att samtidigt den muslimske företrädaren i Danmark ständigt ber om fleera ursäkter utan att ett endaste litet krav på ursäkter för flaggskymfning nedbrända ambassader och döda i upplopp kommer från de kristerligt "vänd-andra-kinden-till"-fromma danskarna är iofs inget överraskande, men den upkomna situationen beror helt på stollarna till de kränkta muslimer som anser att de har målats ut som våldsamma och nu är hur våldsamma som helst.

Ingen idé att du börjar anklaga mig för att anklaga alla muslimer eller nåt annat trams. Hela ditt inlägg är fullt av trams.

Kärnan i tramset är naturligtvis att du fokuserar på teckningarna och ljuger om att de syftade till att hetsa mot muslimer; de ingick i ett projekt om en reell självcensur. Punkt.

Så enkelt och klart kan det bli om man inte läser tillräckligt noga och när man har sin världsbild hämtad från Expressens löpsedlar. Om Magnus hade läst lite mer kanske han hade sett att jag på intet sätt försvarar några angrepp mot danska eller västerländska idéer om yttrandefrihet eller att jag skulle tycka det är ok att man bränner danska flaggor... Jag anser att alla religioner innebär ett förtryck av den enskilda individen och i förlängningen av hela kollektiv. De reaktioner mot publiceringen av karikatyrbilderna är inte bara olyckliga utan djupt kränkande för dem som utför dem, för Danmark och för hela mänskligheten. Däremot är Danmark idag ett land som tillåter ett språkbruk där man beskriver invandrare i allmänhet och invandrare från muslimska länder i synnerhet som pestsmittor och som cancersvulster, vilket i förlängningen riskerar att bana väg för en förföljelse som antar groteska proportioner.

Saker och ting är inte så enkla som Magnus verkar påskina. Han kryddar sitt inlägg med beskyllningar om infantilitet och om trams och så blir det ju ofta när man har en så enkel och fascinerande ansvarslös hållning som han har. Jag förespråkar inte någon 'vända-andra-kinden-till'-politik, men jag vill se något annat än en fördummande debatt där någon enkelspårig debattör som Magnus beskriver publiceringen som enbart en del i ett "projekt om reell självcensur". Så enkel är inte tillvaron. Så enkel är inte situationen i Danmark, i världen eller i Sverige. Demoniserandet av fienden, motståndaren är alltid undergrävande av det civiliserade samtalet, oavsett om det sker i Danmark, i Sverige eller i Libanon eller i Iran. Som medlem av ett någorlunda upplyst västerländskt samhälle ger jag mig i första hand på dem som är delaktiga i min kultursfär och som undergräver samtalet från min horisont. Att vara någorlunda konstruktiv i dessa sammanhang är att hellre hoppas på att någon eller några i den muslimska kulturkretsen kunde angripa det egna absolutistiska religiösa förtrycket. Som det ser ut är detta dock inte att förvänta sig. Detta religiösa förtryck är alltför starkt än så länge. Religionen har ett alltför starkt grepp om dessa samhällen för att en kritik ska vara effektiv, eller ens möjlig. Dock är det inte som Magnus skriver att "den upkomna situationen beror helt på stollarna till de kränkta muslimer som anser att de har målats ut som våldsamma och nu är hur våldsamma som helst". Den vrede mot västvärlden som finns i dessa länder är inte enbart ett uttryck för religiös fundamentalism utan är också en reaktion mot det cyniska spel som västvärlden bedriver i regionen, där man talar om allmänna mänskliga rättigheter, men förvägrar dem man krigar mot några som helst sådana rättigheter.

Vi måste stå för de idéer som vi predikar. Jag hoppas fortfarande att den muslimska världen kan kasta av sig det religiösa oket, göra sig fria från den fundamentalistiska tvångströjan. Publiceringen av Muhammedteckningarna i Danmark underlättar inte detta, utan ger fundamentalisterna nya vapen mot all västerländsk inblandning eller inflytande. Det är djupt olyckligt, inte bara för oss, utan även för dem.

Jag sätter inte punkt där som min kommentator gjorde, för jag tror inte att världen är så enkel att någon punkt kan sättas i en så komplicerad fråga. Frågan om naturen i denna konflikt mellan relgiositet och sekularism, mellan olika kulturer och civilisationer går inte att sammanfattas på ett så enkelt sätt. Världen är mycket mer komplex än vad Magnus gör gällande.

Låt oss sluta med de infantila tramset och analysera världen med en större känslighet.