Mot den ensidiga bilden av mannen som förövare
I dagens SvD finns en intervju med ordföranden för Pappa-barn, Michael Alonzo. Det som här kommer fram är en lite annan bild av förhållandet mellan könen än den som basuneras ut av den politiska korrektheten, dvs den statsunderstödda feminismen som beskriver män som odjur och våldsverkare och kvinnor som änglar offer för en könsmaktsordning som innehåller allt från strukturell särbehandling till övergrepp och våldtäkter på den individuella nivån.
Michael berättar en annan historia, en del av verkligheten som den officiella ideologin inte vill höra för här är det mannen som är offer. Här får vi höra om en man som själv har blivit utsatt för det som den officiella ideologin menar endast händer kvinnor: misshandel och verbal förnedring. Till detta får vi dessutom höra om hur Michael systematiskt blivit ifrågasatt av myndigheterna i förhållandet till sin son. Först efter lång kamp har Michael nu gemensam vårdnad av sonen. Det är också berättelsen om någon som blir dubbelt förtryckt genom att den patriarkala synen också fördömer sådana som Michael, för att han inte uppfyller denna ideologis krav på att mannen ska visa vem som bestämmer i familjen. Osynliggjord av feminismen, utsedd till vekling av patriarkalismen.
Vi har fortfarande en förlegad syn på föräldrarrollen där mamman anses vara den överlägset bästa vårdhavaren och i i vårdnadstvister är det ofta kvinnan som blir automatiskt trodd och mannen ses med misstro.
För att vi ska få ett jämlikt, jämställt samhälle är det dags att bryta med alla dessa snedvrida föreställningar. Vi måste göra oss fria från den ordning där kvinnan ses som ekonomiskt och intellektuellt underordnad mannen, men vi måste också bryta med den ideologi som automatiskt ser kvinnan som den som ska ha vårdnaden vid tvister om denna. Om vi vill ha ett samhälle där könen inte är i kamp mot varandra utan utvecklas gemensamt och där nya generationer för möjlighet att se det som helt naturligt att även pappor kan visa ömhet och omtänksamhet måste vi bryta med radikalfeminismens syn på mannen som ett monstrum som ska oskadliggöras.
Michael berättar en annan historia, en del av verkligheten som den officiella ideologin inte vill höra för här är det mannen som är offer. Här får vi höra om en man som själv har blivit utsatt för det som den officiella ideologin menar endast händer kvinnor: misshandel och verbal förnedring. Till detta får vi dessutom höra om hur Michael systematiskt blivit ifrågasatt av myndigheterna i förhållandet till sin son. Först efter lång kamp har Michael nu gemensam vårdnad av sonen. Det är också berättelsen om någon som blir dubbelt förtryckt genom att den patriarkala synen också fördömer sådana som Michael, för att han inte uppfyller denna ideologis krav på att mannen ska visa vem som bestämmer i familjen. Osynliggjord av feminismen, utsedd till vekling av patriarkalismen.
Vi har fortfarande en förlegad syn på föräldrarrollen där mamman anses vara den överlägset bästa vårdhavaren och i i vårdnadstvister är det ofta kvinnan som blir automatiskt trodd och mannen ses med misstro.
För att vi ska få ett jämlikt, jämställt samhälle är det dags att bryta med alla dessa snedvrida föreställningar. Vi måste göra oss fria från den ordning där kvinnan ses som ekonomiskt och intellektuellt underordnad mannen, men vi måste också bryta med den ideologi som automatiskt ser kvinnan som den som ska ha vårdnaden vid tvister om denna. Om vi vill ha ett samhälle där könen inte är i kamp mot varandra utan utvecklas gemensamt och där nya generationer för möjlighet att se det som helt naturligt att även pappor kan visa ömhet och omtänksamhet måste vi bryta med radikalfeminismens syn på mannen som ett monstrum som ska oskadliggöras.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home