Turkiet och folkmordet på armenier 1915
Den svenska riksdagen röstade oväntat igenom att beteckna mordet över en och en halv miljon armenier inom det sönderfallande ottomanska riket 1915 som folkmord. Detta armeniska folkmord har varit känt under en mycket lång tid, men har först på senare år blivit föremål för en allt större och mer intensiv diskussion, inte minst med anledning av Turkiets ansökan om medlemskap i den europeiska unionen. Bara för några dagar sedan röstade även en panel i den amerikanska kongressen genom en liknande resolution. Efter båda dessa politiska beslut kallade Turkiet hem sina respektive ambassadörer i protest mot det man anser vara förfalskade uppgifter som inte har något historiskt underlag.
Historikerna är relativt ense om vad som hände under de enorma folkförflyttningar som ägde rum när det ottomanska riket föll ihop och den Turkiska staten grundades. Frågan är dock huruvida enskilda länders representanter ska uttala sig i frågan och vad syftet med ett sådant erkännande skulle vara. Jag anser att politikers uppgift inte i första hand ska vara att bedriva historisk forskning och kan hålla med Henrik Berggren i DN som är skeptisk till 'parlamentariska omröstningar om vad som är sant och falskt i historien'. Det blir onekligen ett slags 'absurd spegelbild av det turkiska förnekandet', men när vi för samtal om dagens politik måste vi även vara medvetna om vår historia och i kontakter med den turkiska staten måste vi vara tydliga med att kräva att denna mörka del av landets historia faktiskt kommer upp till ytan och diskuteras. Turkiet har en historia av systematisk förnekelse av detta oerhörda folkrättsliga brott. Om landet vill bli medlem i den europeiska unionen måste landets politiker och intellektuella på allvar ta upp denna fråga.
Jag vet inte riktigt om det är rätt väg för Sverige eller för USA eller något annat land att via parlamentariska omröstningar slå fast att ett folkmord har begåtts. Däremot måste våra politiker vara tydliga i sina kontakter med deras turkiska kollegor att detta brott måste erkännas - av turkarna själva. Detta är viktigt inte bara för upprättelsen av de armenier och andra folkslag som blev offer för den gryende turkiska nationalismen, utan även för turkarna själva. Genom att bli medvetna om sin historia kan de också äntligen ta steget in i framtiden, en framtid fri från nationalistisk chauvinism och förtryck.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, NY Times, Guardian1, Guardian2,
Historikerna är relativt ense om vad som hände under de enorma folkförflyttningar som ägde rum när det ottomanska riket föll ihop och den Turkiska staten grundades. Frågan är dock huruvida enskilda länders representanter ska uttala sig i frågan och vad syftet med ett sådant erkännande skulle vara. Jag anser att politikers uppgift inte i första hand ska vara att bedriva historisk forskning och kan hålla med Henrik Berggren i DN som är skeptisk till 'parlamentariska omröstningar om vad som är sant och falskt i historien'. Det blir onekligen ett slags 'absurd spegelbild av det turkiska förnekandet', men när vi för samtal om dagens politik måste vi även vara medvetna om vår historia och i kontakter med den turkiska staten måste vi vara tydliga med att kräva att denna mörka del av landets historia faktiskt kommer upp till ytan och diskuteras. Turkiet har en historia av systematisk förnekelse av detta oerhörda folkrättsliga brott. Om landet vill bli medlem i den europeiska unionen måste landets politiker och intellektuella på allvar ta upp denna fråga.
Jag vet inte riktigt om det är rätt väg för Sverige eller för USA eller något annat land att via parlamentariska omröstningar slå fast att ett folkmord har begåtts. Däremot måste våra politiker vara tydliga i sina kontakter med deras turkiska kollegor att detta brott måste erkännas - av turkarna själva. Detta är viktigt inte bara för upprättelsen av de armenier och andra folkslag som blev offer för den gryende turkiska nationalismen, utan även för turkarna själva. Genom att bli medvetna om sin historia kan de också äntligen ta steget in i framtiden, en framtid fri från nationalistisk chauvinism och förtryck.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, NY Times, Guardian1, Guardian2,
posted by Prometheus at 21:29
3 Comments:
Att kränka någon för att denne eventuellt kränkt någon annan är en moralisk handling som Sveriges riskdag borde hålla sig ifrån.
Hur manga kurder har te x inte dodats av den Turkiska Regimen? Tror inte PKK skulle existera om inte den Turkiska staten systematiskt applicerat en apartheid politik emot Kurderna. Och alla Turkar som laser detta, ja, ni kan lasa pa lite om vad Ataturk sade och bestamde om Kurderna: "Ni kan bo har, men ni far inte prata kurdiska, kla er i kurdiska drakter eller aga mark och odla"... Jag tycker att det ar uppenbart vad den Turkiska staten gjorde med all minoriteter nar Den Turkiska republiken bildades. Manga Turkar borde avan inse att de sakert har Armenskt och Kurdiskt blod i sig, bara att en iskall regim tutat i er att ni ar av olika slag, sa att Ataturk och hans polare kunde uttnyttja er med for att styra och stalla som han ville.
Autonomy is democracy
Vem fan bryr sig vad som hände 1915, Och ni kurder som försöker rida på den här stormen börja med att sluta döda varandra (hedersmord)
Post a Comment
<< Home