Vilk och kulturvänsterns postkoloniala blindhet

Igår greps sju personer för att ha planerat att döda Lars Vilks för hans ’brott’ att ha framställt profeten Muhammed som rodellhund. Ledare för al-Quaida utfäste för tre och ett halvt år sedan ett en belöning för den som avrättade den svenska konstnären för hans illdåd. Liksom vad som hände efter publiceringen av Muhammedteckningarna i den danska tidningen Jyllands-Posten är det kränkta religiösa känslor som leder till att man på detta sätt kränker det som vi ser som en av de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna, rätten att uttrycka sin åskådning i tal och skrift utan risk att bli straffad eller på annat sätt förföljd för denna handling, så länge åsikten inte strider mot andra rättigheter. Detta förebehåll är viktigt, framförallt för att det ger skydd mot företeelser som vi inte finner förenliga med ett humant samhälle, som t ex hets mot folkgrupp. Ibland kommer konflikten mellan dessa två principer, yttrandefriheten och skyddet av utsatta grupper i öppen dager, som t ex när partier och grupper som har öppet främlingsfientliga idéer ändå tillåts verka inom ramen för det demokratiska systemet. Man skulle kunna säga att detta är ett pris som vi tvingas betala för det öppna samhället. Även djupt odemokratiska grupper, som har det demokratiska samhällets nedmontering på sin agenda tillåts verka inom detta system. Hotet mot det demokratiska öppna samhället kommer nu från flera olika håll och har helt olika sätt att argumentera, men motståndarna finner varandra i angreppen på det moderna öppna samhället.

Det är detta sammanhang vi måste se hoten mot bl a Lars Vilks. Det är ett angrepp inte bara mot honom personligen, utan mot hela det värdesystem som vi i västvärlden bekänner oss till och på vilket vårt samhälle vilar. Stödet för honom måste vara starkt och ges öppet av både politiker, rättsväsendet och av andra representanter för kulturen. Det är därför glädjande att se hur uppslutningen för honom är så stor från ledande medier. En intressant iakttagelse är dock att man är så rädd för att uppröra dem som attackerar det sekulära öppna samhället att man nästan genomgående undviker att tala om hur detta hot har en religiös bakgrund. Man talar allmänt om hotet mot det öppna samhället, men sällan om hotet mot det sekulära samhället, som faktiskt är en betydande del av hur det moderna samhället har byggts upp kring principen om den enskilda människans okränkbarhet och i avståndstagandet mot religiösa föreställningen om en gudomlig ordning.

Särskilt iögonfallande är därför Maria Schottenius’ lilla korta uppmaning att vi måste stödja Vilks i dagens Dagens Nyheters kulturdel. Hon skriver att

’Det han utsätts för är ren kriminalitet, det har ingenting med religion eller kultur att göra.’ I nästa mening uppmanar hon till tydlighet i diskussionen av Lars Vilks och hans provokationer:

Lars Vilks har rätt att rita vilka teckningar han vill. Yttrandefrihet och tryckfrihet är avgörande i en demokrati. Lars Vilks måste stödjas. Försöken att skrämma honom eller andra människor genom att prata om respekt inför religion och samtidigt hota med mord är inte värda mer respekt än vad vi visar vilken kriminell knivmördare som helst.

Det här är inte frågan om att vi inte ska visa respekt för dem som försöker skrämma människor till tystnad, utan en fråga om att korrekt kunna se varifrån hoten mot våra grundläggande principer kommer ifrån. Detta hot har i allra högsta grad med religion att göra. Människor agerar i tron att deras gud ger dem rätt att handla på sätt som strider mot världsliga lagar. Religionen ger dessa människor en övertygelse och en styrka som gör att de faktiskt är mycket farligare än ’vilken kriminell knivmördare som helst’.

I dessa sk postkoloniala tider, där alla hänvisningar till några som helst kulturella motsättningar baserade på religion, annat än de historier som pekar på den kristna världens övergrepp mot resten av världen, är tabu, har vi avhänt oss av de instrument som behövs för att se hur konflikter i den värld som har uppstått efter det kalla krigets slut utformas och får sin logik. Även om Huntingtons tes om civilisationernas kamp kan ses som en grov förenkling av ett komplext förlopp är det ändå en fingervisning om hur framtida konflikter kan komma att få uttryck. (Huntingtons bok är dock mycket mer nyanserad än vad många debattörer anser. Det verkar som att många fördömer denna bok utan att ha läst den.) Vi kommer då också se interna stridigheter inom dessa civilisationer och jag menar att en av de stora grundläggande konfliktområdena kommer att vara frågan om religionens ställning, där religion och sekularism kommer att stå mot varandra.

Schottenius talar om att det är ’groteskt’ att Vilks' teckning av Muhammed som rondellhund kan kosta honom livet. Det är groteskt, men inte något som vi inte kan förklara om vi antar ett perspektiv annat än det som den postkoloniala vänstern anammar. Vi har i Europa en lång och mödosam kamp mot religiöst förtryck bakom oss. Det har varit en framgångsrik kamp. Människorna i de sekulära europeiska samhällena har i mycket högre utsträckning än någonsin tidigare möjlighet att själva välja hur de vill leva sina liv, utan dekret och pålagor från religiösa instanser. Denna frihet ser de flesta idag som en självklarhet. Ett av hoten mot denna frihet och kanske det största hotet, kommer från å ena sidan religiösa fanatiker som ger sig själva rätten att ställa sig över rättstaten genom attacker som dem mot Vilk och andra ’provokatörer (som Rushdie t ex), å andra sidan den nyreligiositet som sprider sig i västvärlden. Det intressanta är att dessa två grupper ibland finner varandra i framförandet av olika typer av inskränkningar i yttrandefriheten med hänvisning till att religiösa känslor inte får kränkas.

I detta sammanhang är Schottenius’ förringande och närmast bagatelliserande av hotet mot det demokratiska samhället groteskt. Vad vi har att göra med är en återgång till närmast medeltida föreställningar om vad som är rätt och fel och vi måste vara klara och tydliga i vår kritik av denna på vidskepligheter baserade världs- och människosyn och i försvaret av det moderna, sekulariserade, öppna och demokratiska samhället.

Andra bloggar: Peter Englund, Röda Malmö
Se även DN, Expressen, SvD, Aftonbladet, Guardian