Weyler om Reepalu

I söndagens krönika i Godmorgon världen fick vi ta del av en del i en hätsk kampanj mot det socialdemokratiska kommunalrådet Ilmar Reepalu. Förläggaren och författaren Svante Weyler beskriver Reepalu som en antisemit och liknar honom vid politiker i det öppet antisemitiska Ungern. Weyler säger bl a:

Reepalu förnekar nu alltså att han är antisemit, han har inte alls nåt emot judar, men, och här kommer problemet, när han tillfrågas om attackerna mot enskilda judar i Malmö så söker han en rationell förklaring till dom. Han sätter dom i samband med Israels politik i Palestina. En jude kan alltså i Reepalus ögon vara ansvarig för vad den israeliska regeringen har för politik bara genom att vara jude.

Reepalu har fördömt de attacker som har genomförts mot judar i Malmö, men han har gjort det som Weyler, Per Gudmundson, Fredrik Federley, Dilsa Dermirbag-Sten och många andra inte menar att man får göra: rationellt försöka förklara hur det kommer sig att antisemitismen breder ut sig och på vilket sätt den förhåller sig bl a till staten Israels politik och till sionismen.

Weyler leker i sin krönika med olika formuleringar som gör att även budbäraren ges skulden för budskapet. Att tala om att söka en rationell förklaring till någonting är ett uttryckssätt som inte enkelt skiljer på rationaliteten hos den som utför studien eller hos dem som studeras. För att förstå någons handlingar måste man försöka förstå de motiv som driver någon att handla på ett visst sätt. Om man anklagar den som studerar någonting som man själv finner motbjudande för att rättfärdiga det man studerar eller söker svar på kommer man att begränsa utrymmet för alla studier av annat än det som man finner vara acceptabelt. På så sätt blir analyser av de sociala och kulturella förutsättningarna för nazismen t ex helt oacceptabla och någon som studerar eller försöker förstå hur den ideologin har uppstått blir beskylld för att vara proto- eller t o m pronazist.

Reepalu försvarar inte på något sätt attacker mot judar. Han försöker förstå hur det kommer sig att vissa människor kan komma att uppfatta t ex en demonstration för Israel som provocerande vid en tidpunkt där denna stat bombade en liten trängd enklav (Gazaremsan), med upp emot 1400 döda som följd. Här kan man naturligtvis tala om att han 'uttrycker en förståelse' eller något sådant för att på något sätt smutskasta Reepalu och påskina att han därmed rent normativt skulle ställa sig på samma sida som dem som attackerade demonstrationståget.

Hos Weyler blir således uttrycket 'sätta i samband' liktydigt med att göras ansvarig. Det är inte det Reepalu försöker göra. Han pekar på ett samband mellan Israels agerande och det uppblossande hatet mot Israel och mot enskilda judar. Han prisar det inte, han säger inte att det är rationellt, han säger inte heller att det är önskvärt eller gott på något sätt. Han uttrycker bara en förståelse (i Webers mening att man söker subjektiva motiv för ett visst handlande) för att en del kan reagera på det sättet. Genom att göra en analys som vilken samhällsvetare som helst skulle kunna göra blir han sedan beskylld för att vara antisemit.

Det som Weyler gör i sin krönika är billigt, enkelspårigt och i längden ytterst skadligt för den allmänpolitiska diskussionen. Om debatter förs på den låga nivån avhänder vi oss instrumenten för en (rationell) förståelse för vår värld. Om vi inte kan söka svar på uppkomsten av och grogrunden för vissa politiska och sociala företeelser som vi inte tycker om kan vi heller inte göra någonting åt dem.

Se även SvD.