Ned med Danmark
Sådärja....
Nu bräker Pia Kjærsgaard ikapp med svenska nazister och andra som varnar för den muslimska smittan samtidigt som man slår sig för bröstet och säger sig stå för något heldanskt eller helsvenskt eller vad det nu kan tänkas vara som är så himla fint och trevligt med den danska ölbukade gemytligheten eller det kargt surmulna svenska lynnet...
Nu säger jag ju det här mer som skämt än som blodigt allvar, men det hemska är att dessa förfärliga tecken på nationell inskränkthet och självtillräcklighet nu florerar näsrmast fritt i Danmark och översvämmar snart t o m de tidigare mest öppenhjärtiga och fromma svenskar när moralpaniken slår rot.
Idag skriver Carsten Jensen i DN om den danska politiken mot invandrare, flyktingar, etniska minoriteter och om hur det danska folket återigen, liksom under motståndet mot nazisterna, tränger ihop sig och klamrar sig fast på varandra och hoppas på att denna krampaktiga självomfamning ska ge värme. Denna gång är det dock svårare att finna denna värme, och kylan kommer inte nu utifrån utan inifrån, från det egna hjärtat som har kallnat. Danmark är ett land som inte längre är en fristad för flyktingar. Det är ett land som i allt högre grad odlar en kultur där människor med en annan hudfärg eller en annan trosuppfattning smädas, offentligen får utstå spott och spe. Det är en kultur där motståndet mot denna typ av självtillräcklighet och främlingsskräck inte längre finns.
Karikatyrteckningarna i Jyllandsposten ingår här i det långsamma, men effektiva undergrävande av den respekt mot andra människor som ligger till grund för vårt västerländska samhälle och i förlängningen för en global ordning med en uppsättning allmänna fri- och rättigheter där enskilda individer inte förföljs utan respekteras och uppskattas för sina bidrag till det allmänna välståndet och den samhälleliga utvecklingen. Ett samhälle uppbyggt kring respekt för individen är också ett samhälle där det allmännas väl utvecklias bäst.
Var det rätt att publicera dessa karikatyrteckningar? Ska vi stödja Jyllandsposten? Dessa frågor är kanske inte så lätta att besvara som jag i tidigare i någon mån har gjort gällande. Rätten att publicera denna typ av bilder bör försvaras, men Jyllandspostens avsikter med publiceringen måste ifrågasättas. Vad ville man uppnå? Ville man verkligen "testa yttrandefrihetens gränser"? Jag tror tyvärr att syftet med publiceringen var att ytterligare ge sig på den grupp människor som bekänner sig till islam i Danmark, något som har gjorts salongsfäigt i och med det danske folkepartis stora framgångar i folkopinionen och det övriga partiernas anpassning till denna opinion. Som Jensen och andra framhåller i ett öppet brev till det danska folket, publicerad i Politiken och i DN har vi här att göra med en politisk utveckling som sakta men säkert förflyttar gränserna för vad man kan säga om en annan främmande kultur. Idag är det möjligt att beskriva andra människor som "pest", "baciller", "kräftsvulster" och detta innebär en förskjutning av språkbruket som påminner alltför mycket om förspelen till etniska rensningar och folkmord genom historien. Därför ser jag inte längre denna publicering av bilderna i Jyllandsposten som något gott i sig, utan som ett uttryck för denna mycket beklagansvärda för att inte säga förfärliga stycke samtidshistoria. Tyvärr tas denna osmaklighet som ursäkt för att man från radikala islamisters sida gör motsvarande osmakligheter som en reaktion och man får med sig grupper av människor i denna rörelse som svar på den maktlöshet och frustration som många känner i relationen till en arrogant västvärld.
Med lika stor kraft måste vi reagera mot den typ av förföljelse av etniska minoriteter som vi finner i Danmark, liskom i många andra västländer, som mot de hot om våld och utövande av våldshandlingar som reaktionerna mot teckningarna har framkallat. Rasistisk intolerans, liksom religiöst förtryck måste tillbakavisas och nedkämpas med samma kraft och beslutsamhet. Vi behöver inte fler av Pia Kjærsgaards eller Ruhollah Khomeinis typer utan fler av Nelson Mandelas eller Mahatma Gandhis slag i världen. Vi måste bryta den livsfarliga tystnaden, "för det finns en sak som historien lär oss om och om igen: när hatet inte gendrivs slutar det med att omänskligheten regerar".
Nu bräker Pia Kjærsgaard ikapp med svenska nazister och andra som varnar för den muslimska smittan samtidigt som man slår sig för bröstet och säger sig stå för något heldanskt eller helsvenskt eller vad det nu kan tänkas vara som är så himla fint och trevligt med den danska ölbukade gemytligheten eller det kargt surmulna svenska lynnet...
Nu säger jag ju det här mer som skämt än som blodigt allvar, men det hemska är att dessa förfärliga tecken på nationell inskränkthet och självtillräcklighet nu florerar näsrmast fritt i Danmark och översvämmar snart t o m de tidigare mest öppenhjärtiga och fromma svenskar när moralpaniken slår rot.
Idag skriver Carsten Jensen i DN om den danska politiken mot invandrare, flyktingar, etniska minoriteter och om hur det danska folket återigen, liksom under motståndet mot nazisterna, tränger ihop sig och klamrar sig fast på varandra och hoppas på att denna krampaktiga självomfamning ska ge värme. Denna gång är det dock svårare att finna denna värme, och kylan kommer inte nu utifrån utan inifrån, från det egna hjärtat som har kallnat. Danmark är ett land som inte längre är en fristad för flyktingar. Det är ett land som i allt högre grad odlar en kultur där människor med en annan hudfärg eller en annan trosuppfattning smädas, offentligen får utstå spott och spe. Det är en kultur där motståndet mot denna typ av självtillräcklighet och främlingsskräck inte längre finns.
Karikatyrteckningarna i Jyllandsposten ingår här i det långsamma, men effektiva undergrävande av den respekt mot andra människor som ligger till grund för vårt västerländska samhälle och i förlängningen för en global ordning med en uppsättning allmänna fri- och rättigheter där enskilda individer inte förföljs utan respekteras och uppskattas för sina bidrag till det allmänna välståndet och den samhälleliga utvecklingen. Ett samhälle uppbyggt kring respekt för individen är också ett samhälle där det allmännas väl utvecklias bäst.
Var det rätt att publicera dessa karikatyrteckningar? Ska vi stödja Jyllandsposten? Dessa frågor är kanske inte så lätta att besvara som jag i tidigare i någon mån har gjort gällande. Rätten att publicera denna typ av bilder bör försvaras, men Jyllandspostens avsikter med publiceringen måste ifrågasättas. Vad ville man uppnå? Ville man verkligen "testa yttrandefrihetens gränser"? Jag tror tyvärr att syftet med publiceringen var att ytterligare ge sig på den grupp människor som bekänner sig till islam i Danmark, något som har gjorts salongsfäigt i och med det danske folkepartis stora framgångar i folkopinionen och det övriga partiernas anpassning till denna opinion. Som Jensen och andra framhåller i ett öppet brev till det danska folket, publicerad i Politiken och i DN har vi här att göra med en politisk utveckling som sakta men säkert förflyttar gränserna för vad man kan säga om en annan främmande kultur. Idag är det möjligt att beskriva andra människor som "pest", "baciller", "kräftsvulster" och detta innebär en förskjutning av språkbruket som påminner alltför mycket om förspelen till etniska rensningar och folkmord genom historien. Därför ser jag inte längre denna publicering av bilderna i Jyllandsposten som något gott i sig, utan som ett uttryck för denna mycket beklagansvärda för att inte säga förfärliga stycke samtidshistoria. Tyvärr tas denna osmaklighet som ursäkt för att man från radikala islamisters sida gör motsvarande osmakligheter som en reaktion och man får med sig grupper av människor i denna rörelse som svar på den maktlöshet och frustration som många känner i relationen till en arrogant västvärld.
Med lika stor kraft måste vi reagera mot den typ av förföljelse av etniska minoriteter som vi finner i Danmark, liskom i många andra västländer, som mot de hot om våld och utövande av våldshandlingar som reaktionerna mot teckningarna har framkallat. Rasistisk intolerans, liksom religiöst förtryck måste tillbakavisas och nedkämpas med samma kraft och beslutsamhet. Vi behöver inte fler av Pia Kjærsgaards eller Ruhollah Khomeinis typer utan fler av Nelson Mandelas eller Mahatma Gandhis slag i världen. Vi måste bryta den livsfarliga tystnaden, "för det finns en sak som historien lär oss om och om igen: när hatet inte gendrivs slutar det med att omänskligheten regerar".
posted by Prometheus at 20:57
2 Comments:
Vilken har förföljelsen i Danmark varit hittills?
Det jag läst är att 90% av muslimerna i en anonym undersökning (ingen press) ansett att tecklingarna inte borde ligga till grund för kritik mot Danmark.
Några rasister (nazister?/sjuk ungdom?) har gett sig på muslimers gravstenar, precis som sker varje vecka i Sverige, oftast mot judar.
(Jag har hört att hatbrotten mot muslimer ökar i Sverige, men jag har också hört att det där i hög grad anmälts sånt som diskriminering och verbala kränkningar, i mindre grad det våld som ligger bakom ökningen av brott mot homosexuella och judar. Ska kolla upp det och blogga nån gång; jag bloggade förra året om hatbrott. Rasisters brott är givetvis alltid djupt obehagliga.)
Att dra upp nazismen när man beskriver Danmark (hört talas om Godwins lag?), eller påstå att teckningarna ingick i en rasistisk tradition snarare än att ingå i ett projekt med provocerande Muhammed-satirteckningar är i bästa fall infantilt.
Att muslimer i de muslimska länderna beter sig som de gör och att samtidigt den muslimske företrädaren i Danmark ständigt ber om fleera ursäkter utan att ett endaste litet krav på ursäkter för flaggskymfning nedbrända ambassader och döda i upplopp kommer från de kristerligt "vänd-andra-kinden-till"-fromma danskarna är iofs inget överraskande, men den upkomna situationen beror helt på stollarna till de kränkta muslimer som anser att de har målats ut som våldsamma och nu är hur våldsamma som helst.
Ingen idé att du börjar anklaga mig för att anklaga alla muslimer eller nåt annat trams. Hela ditt inlägg är fullt av trams.
Kärnan i tramset är naturligtvis att du fokuserar på teckningarna och ljuger om att de syftade till att hetsa mot muslimer; de ingick i ett projekt om en reell självcensur. Punkt.
Som svar på er båda: Se mina kommentarer idag: Nyanser och Medeltiden åter? Jag ser inget konstigt i att danskarna reagerar på den typen av handlanden som fomi beskriver. Vad jag reagerar emot är den allmänna tendensen i den danska politiken att stämpla allt "icke-danskt" som farligt och som ett hot mot det danska. Islamisters antisemitiska propaganda eller deras märkliga krav på respekt som de inte visar för andra är inte bara beklagligt utan ett förfärligt inslag i den senaste tidens politiska utveckling. Jag menar därför att man absolut inte ska gå dessa grupper till mötes och inte kritisera eller håna deras pretentioner. Islams absolutistiska anspråk är anstötliga, förfärliga och människovidriga. Man måste tycka lite synd om dem som lider under detta ok, på samma sätt som man måste tycka synd om dem som från andra religiösa håll försöker inskränka rätten att tänka och uttala sig fritt. Tyvärr drabbar de handlingar som dessa ömkansvärda individer utför även människor utanför deras kulturkrets. Detta är naturligtvis också förfärligt. Jag har ingen bra lösning på hur denna situation ska kunna lösas, men jag tror att vi måste lyfta oss något över en enkel publicering av Muhammed som terrorist, även om det tyvärr är den bild av muslimen som vi har fått idag.
Vad tror ni?
Post a Comment
<< Home