Il pleure dans mon coeur
Il pleure dans mon coeur
Comme il pleut sur la ville ;
Quelle est cette langueur
Qui pénètre mon coeur ?
Ô bruit doux de la pluie
Par terre et sur les toits !
Pour un coeur qui s'ennuie,
Ô le chant de la pluie !
Il pleure sans raison
Dans ce coeur qui s'écoeure.
Quoi ! nulle trahison ?...
Ce deuil est sans raison.
C'est bien la pire peine
De ne savoir pourquoi
Sans amour et sans haine
Mon coeur a tant de peine !
(Paul Verlaine)
posted by Prometheus at 23:00
2 Comments:
Det är förvisso så att jag inte behärskar franskan, detta charmanta språk, men låt mig ändå presentera min tolkning av händelseförloppet i dikten/sången.
En sur man kommer till stan. Han vill ha lasagne, men de har bara kakor. Mannen brusar upp:
-Varför kakor i plural!?
En terrier, som också är sur ("terre et sur"), får honom slutligen att komma till sans.
Pierre (som kanske är mannen) har ont, visar det sig, men kärleken är störst! Till och med större än tant "de Peine" (som väl underförstått är lite mullig).
Åter en fantastiskt storslagen tolkning...
Post a Comment
<< Home