Vissa saker kan bara gripas med hjärtat

Jag fick Le petit prince i julklapp av en av mina bästa och nyvunna vänner. Det är en bok som jag fick läsa lite ur när jag bodde i Frankrike och gick i nian tror jag. Det är en väldigt vacker liten skildring av hur allt som de stora människorna har avförtrollat och gjort triviala kanske, i själva verket har ett så fantastiskt rikt innehåll, som bara kan fattas, begripas, kännas, ses, om man inte sluter sig, inte låter sig klavbindas av den instrumentella rationalitet som så ofta beslöjar våra sinnen. Nu när jag sitter och tänker på dettakommer jag att tänka på några strofer hos den store diktaren William Blake, som i The Marriage of Heaven and Hell skriver:

If the doors of perception were cleansed every thing would appear to man as it is, infinite.
For man has closed himself up, till he sees all things thro' narrow chinks of his cavern.

Jag vet inte riktigt om jag rätt förstår honom när jag får denna association. Det enkla barnasinnet är det som på något sätt bättre kan förstå det fantastiskt stora i hela skapelsen utan att förenkla, förklena och förminska det. Hos den lille gossen vi får möta i lille prinsen är den första teckningen, som för de stora människorna bara föreställer en hatt, verkligen en orm som har slukat en elefant. För det lilla barnet är allt magnifikt, förtrollat och fyllt av meningar som vi inte kan avvisa.
Nu var det inte det jag tänkte på från början när jag skrev denna lilla sak, utan mer om det som vi inte kan se annat än med hjärtat, det som för oss får en helt annan och mycket rikare innebörd därför att det innefattas i vår lilla cirkel, i vår känsla av gemenskap med andra, den lilla hemlighet som räven i det tjugoförsta kapitlet berättar för oss:

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen.
/.../
Om du har tämjt något, fäst dig vid något, är du ansvarig för det för all framtid. Du har ansvar för din ros...

Om man har blivit vän med någon, om man känner denna gemenskap med någon, har man också ansvar för hur det går för denna vän....

Att finna en vän som är på detta sätt är mycket stort, värdefullt, ovärderligt, fantastiskt. Kanske man borde tänka sig för både en och två gånger innan man ställer in ett möte, fäller den dräpande kommentaren, sviker sina ideal och inte lever upp till denna enkla, men samtidigt så komplicerade devis. Att inte svika dem man har fäst sig vid och som har fäst sig vid en själv. Vänskap innebär ansvar. Utan detta ansvar mister vi också vår mänsklighet.

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.

(Stig Dagerman)