Snö efter spöregn...

Så kom det lite snö ändå till slut, men det känns lite märkligt att det plötsligt är alldeles vitt ute mitt på dagen när man tidigare på morgonen hade vandrat hem i spöregn i gryningen. Det är dock ganska skönt och väldigt vackert när landskapet täcks av detta bomullsliknande täcke. Allt blir lugnare, tystare och försiktigare på något sätt. Det känns som att man får lite mer tid och utrymme för reflektion och man blir mindre stressad och kantig i sitt handlande. Jag hoppas verkligen att det snart blir lite vinter så att denna känsla kan hålla i sig lite, men också för att man då kan få möjlighet att ta sig ut lite på isarna som förhoppningsvis lägger sig. Även det är en rogivande verksamhet, att höra hur ljudet av ens skridskoskär fortplantar si i isen och även hur tystnaden när man någon gång stannar upp verkligen låter. Att riktigt höra tystnaden...