Elmehagens pengaflytt och de finansiella systemen
I vintras när AMF Pensions VD Christer Elmehagen ville flytta sina pengar från bolaget för att undgå det återtag som man gjorde för pensionsinnehavarna vägrade först några av AMF:s personal att göra det eftersom de ansåg det vara oetiskt och kanske olagligt. Det var först efter detta som han konsulterade AMF:s chefsjurist om flytten till en fondförsäkring i bolaget och han därmed fick veta att det inte stred mot några regler. Genom flytten slapp han en nedskrivning av pensionen med åtta procent, dvs 3 miljoner kronor. Han fortsatte dock vara vd för ett bolag som ska tjäna sina pensionssparare och han ansåg tydligen inte att hans agerande stred mot några etiska regler.
Det är märkligt att det inte finns några lagstiftning kring hur man hanterar dessa frågor liknande den som finns vad gäller insiderbrott på börsnoterade företag. Det är helt uppenbart att de etiska normer och regler som finns inom den styrande eliten inom näringslivet inte förhindrar ett sådant agerande. Man måste därför lagstiftningsvägen se till att det inte är möjligt att förfara på ett sådant sätt. Det här är dock inte ett enskilt fall eller ens något som bara rör agerandet vad gäller pensionspengar i de stora pensionsbolagen. Det rör hela samhällsekonomin och det samhällspolitiska spelet.
I ett samhällsperspektiv är denna kapitalansamling som finns hos försäkringsbolag och pensionsbolag ett hot mot inte bara demokratin utan framförallt mot ekonomin i stort. Hotet mot demokratin utgörs av den enorma makt som koncentreras i händerna på några få institutioner och individer i samhället. Hotet mot ekonomin utgörs av uppblåsningen av de finansiella systemen. I och med att slagsidan i ekonomin har förskjutits så starkt mot den finansiella delen i förhållande till den reella ekonomin, dvs produktionen av varor och tjänster, där själva kapitalet på ett helt annat sätt är bundet till reella tillgångar, har det kapitalistiska systemets inneboende otyglade eller anarkiska tendenser blivit allt mer grundläggande och övergripande. Nyliberala debattörer hävdar att krisen är ett resultat av för mycket och felaktig reglering av ekonomin. Sanningen är dock att den nuvarande krisen som vi befinner oss i är ett resultat av just resultatet av hur den finansiella sektorn tillåtits regera närmast helt fritt. De finansiella systemen har blivit en juggernaut som vi inte längre kan ha makt över om inte politiska åtgärder sätts in. Vad som behövs är en större styrning av penningflödena och en broms på den spekulation med finansiella tillgångar som nu raserar hela världsekonomin.
På nätet om Elmehagen:
Svenska Dagbladet
Dagens Nyheter
Det är märkligt att det inte finns några lagstiftning kring hur man hanterar dessa frågor liknande den som finns vad gäller insiderbrott på börsnoterade företag. Det är helt uppenbart att de etiska normer och regler som finns inom den styrande eliten inom näringslivet inte förhindrar ett sådant agerande. Man måste därför lagstiftningsvägen se till att det inte är möjligt att förfara på ett sådant sätt. Det här är dock inte ett enskilt fall eller ens något som bara rör agerandet vad gäller pensionspengar i de stora pensionsbolagen. Det rör hela samhällsekonomin och det samhällspolitiska spelet.
I ett samhällsperspektiv är denna kapitalansamling som finns hos försäkringsbolag och pensionsbolag ett hot mot inte bara demokratin utan framförallt mot ekonomin i stort. Hotet mot demokratin utgörs av den enorma makt som koncentreras i händerna på några få institutioner och individer i samhället. Hotet mot ekonomin utgörs av uppblåsningen av de finansiella systemen. I och med att slagsidan i ekonomin har förskjutits så starkt mot den finansiella delen i förhållande till den reella ekonomin, dvs produktionen av varor och tjänster, där själva kapitalet på ett helt annat sätt är bundet till reella tillgångar, har det kapitalistiska systemets inneboende otyglade eller anarkiska tendenser blivit allt mer grundläggande och övergripande. Nyliberala debattörer hävdar att krisen är ett resultat av för mycket och felaktig reglering av ekonomin. Sanningen är dock att den nuvarande krisen som vi befinner oss i är ett resultat av just resultatet av hur den finansiella sektorn tillåtits regera närmast helt fritt. De finansiella systemen har blivit en juggernaut som vi inte längre kan ha makt över om inte politiska åtgärder sätts in. Vad som behövs är en större styrning av penningflödena och en broms på den spekulation med finansiella tillgångar som nu raserar hela världsekonomin.
På nätet om Elmehagen:
Svenska Dagbladet
Dagens Nyheter
0 Comments:
Post a Comment
<< Home