Misstag att bojkotta konferens
Det är beklagligt att så många länder har valt att bojkotta den pågående konferensen om rasism i Genève. När sedan den iranske presidenten Mahmoud Ahmadinejad talade vid konferensen och kritiserade Israel för att ha upprättat ett repressivt styre mot palestinierna och beskrev sionismen som rasistisk reste sig de Europeiska delegater som hade kommit till konferensen och gick i protest.
Oavsett vad man tycker om den iranske presidenten eller om den rådande ordningen i Israel/Palestina är det fel att lämna en av FN arrangerad konferens. Som representanten för Human Rights Watch Juliette de Rivero säger lämnar det här bara fältet öppet för de mer radikala rösterna att göra sig hörda. Istället för att öppna för en dialog stänger man diskussionen och gör det omöjligt att skapa en världsordning som bygger på respekt för olika nationaliteter och grupper. Därmed inte sagt att man inte ska kritisera handlingar som man anser vara förkastliga eller värderingar som man inte håller med om och som man t o m kan beteckna som repressiva, reaktionära eller rasistiska. Irans president har ett intresse att avleda missnöje med den egna regimen och med avsaknandet av demokratiska och mänskliga fri- och rättigheter i sitt eget land. Med denna bojkott fick han ytterligare uppmärksamhet och säkerligen hjältestatus bland inte bara dem som med rätta är kritiska till Israels ockupation av palestinska områden.
Jag håller inte till alla delar med Ariel Zilber, redaktör vid Haaretz, men jag instämmer i hur han uppmanar även Israel att vara på plats vid konferensen och lägga fram sina argument och rättfärdiga sin politik och därmed visa vilken dvärglik person denna Ahmadinejad i själva verket är. Redaktören borde dock vara lite mindre självsäker på hur sofistikerat och framstående det israeliska systemet är, men han pekar ändå på det faktum att man ändå har ett rättssystem som åtminstone teoretiskt ger förfördelade palestinier rätt att få sina rättigheter prövade i det israeliska rättsväsendet. Det är förvisso något att berömma, men faktum kvarstår att det fortfarande sker övergrepp som aldrig kommer att återgäldas. Det är emellertid inte den viktigaste punkten här, utan det är att en dialog måste komma till stånd mellan representanter för olika länder, olika folk, olika grupper, olika individer etc för att vi någonsin ska kunna övervinna intolerans, rasism, krig.
Västvärlden anser att man har ett moraliskt och demokratiskt övertag över resten av världen. Om man menar det, så har man också ett ansvar att förmedla denna moraliska och politiska överlägsenhet till andra mindre lyckligt lottade regioner och dess människor. Det gör man bara med dialog, inte med bojkott och med efterföljande bomber. Den väg som man nu väljer öppnar bara för ett fortsatt vidgande av klyftan mellan olika kulturer.
I media: DN, SvD, Haaretz, Guardian, New York Times, Libération
Oavsett vad man tycker om den iranske presidenten eller om den rådande ordningen i Israel/Palestina är det fel att lämna en av FN arrangerad konferens. Som representanten för Human Rights Watch Juliette de Rivero säger lämnar det här bara fältet öppet för de mer radikala rösterna att göra sig hörda. Istället för att öppna för en dialog stänger man diskussionen och gör det omöjligt att skapa en världsordning som bygger på respekt för olika nationaliteter och grupper. Därmed inte sagt att man inte ska kritisera handlingar som man anser vara förkastliga eller värderingar som man inte håller med om och som man t o m kan beteckna som repressiva, reaktionära eller rasistiska. Irans president har ett intresse att avleda missnöje med den egna regimen och med avsaknandet av demokratiska och mänskliga fri- och rättigheter i sitt eget land. Med denna bojkott fick han ytterligare uppmärksamhet och säkerligen hjältestatus bland inte bara dem som med rätta är kritiska till Israels ockupation av palestinska områden.
Jag håller inte till alla delar med Ariel Zilber, redaktör vid Haaretz, men jag instämmer i hur han uppmanar även Israel att vara på plats vid konferensen och lägga fram sina argument och rättfärdiga sin politik och därmed visa vilken dvärglik person denna Ahmadinejad i själva verket är. Redaktören borde dock vara lite mindre självsäker på hur sofistikerat och framstående det israeliska systemet är, men han pekar ändå på det faktum att man ändå har ett rättssystem som åtminstone teoretiskt ger förfördelade palestinier rätt att få sina rättigheter prövade i det israeliska rättsväsendet. Det är förvisso något att berömma, men faktum kvarstår att det fortfarande sker övergrepp som aldrig kommer att återgäldas. Det är emellertid inte den viktigaste punkten här, utan det är att en dialog måste komma till stånd mellan representanter för olika länder, olika folk, olika grupper, olika individer etc för att vi någonsin ska kunna övervinna intolerans, rasism, krig.
Västvärlden anser att man har ett moraliskt och demokratiskt övertag över resten av världen. Om man menar det, så har man också ett ansvar att förmedla denna moraliska och politiska överlägsenhet till andra mindre lyckligt lottade regioner och dess människor. Det gör man bara med dialog, inte med bojkott och med efterföljande bomber. Den väg som man nu väljer öppnar bara för ett fortsatt vidgande av klyftan mellan olika kulturer.
I media: DN, SvD, Haaretz, Guardian, New York Times, Libération
4 Comments:
Klokt skrivet
Men sionism ÄR ju rasism!
Är det inte så att för att det ska bli en diskussion behöver man inte bara vilja lägga fram sina argument, den andra sidan behöver också vara villig att lyssna?
Om all erfarenhet visar att den viljan saknas är det inte så stor idé att ens försöka argumenterar för sin sak.
Sionism är inte i sig rasism, även om en del sionister har haft en rasistisk inställning. Idén om Guds utvalda folk är besvärande och det är därför svårt att skapa en nation med en sådan definition utan att bli rasistisk. Här inträder dock ett problem: Vad innebär det att vara jude? Är det en rasmässig definition? Är det frågan om att 'man' delar en historia? VIlka är då 'man'? etc
Frågan om argumentation med människor som inte lyssnar på argument är naturligtvis svår, men vad man nu gör är att man faktiskt tillerkänner den iranske presidenten en större och mer central roll än vad han hade fått annars. Nu blir han en hjälte för dem som anser att den västliga politiken gentemot den muslimska världen är präglad av en nykolonial rasism och inställningen till konflikten i Israel-Palestina för hycklande. Jag anser att dessa känslor är berättigade, men jag håller inte med den iranske presidenten som jag anser är en motståndare till all typ av modern demokrati och friheter. Nu får han en helt annan legitimitet än vad han annars skulle få, till skada både för världen i sig och för dem som tror att han kan vara en befriare för dem.
Post a Comment
<< Home