Bildt och folkmordet på armenier
Den svenska utrikesministern Carl Bildt beklagar att riskdagen igår beslöt att kalla mordet på armenier och andra folkslag i det sönderfallande ottomanska riket för folkmord och menar att det försvårar försoningsprocessen mellan Turkiet och Armenien. Som jag skrev i gårdagens blogginlägg är jag tveksam till att man ska rösta om olika historiska skeenden utan man bör överlämna historisk forskning till historiker. Vad man däremot bör göra är att på grundval av sådan forskning föra en konsekvent politik som tar avstånd från alla typer av både förtryck, dödande och även andra politikers och länders försök att mörklägga vad som har hänt i historien.
Turkiet är ett mäktigt land som den Europeiska unionen gärna vill ha in som medlem, men då under förutsättning att landet lever upp till vissa kriterier, kriterier som inte bara är ekonomiska utan även politiska. Ett av dem är att erkänna kundernas rätt till sitt språk och sin kultur och ett visst mått av självbestämmande. Ett annat krav borde vara att erkänna de förbrytelser som man har gjorts sig skyldiga till i historien. Folkfördrivningarna och det systematiska dödandet av framförallt armenier är ett av de närmast ofattbara brott man har gjort sig skyldiga till. Detta brott förtigs systematiskt i turkiska medier och i deras historieskrivning och om någon inom landets gränser offentligt talar om händelsen, som t ex nobelpristagaren i litteratur Orhan Pamuk, leder det till åtal och i vissa fall fängelse.
Därför är det viktigt att andra länder talar klarspråk när Turkiet vägrar att göra det. Carl Bildt menar att beslutet i riksdagen är beklagligt och han tänker tona ner det i sina kontakter med Turkiet (i den mån några kontakter nu kommer att äga rum). Det är beklagligt. Jag hade önskat att något beslut i riksdagen inte hade tagits, men att den svenska regeringen i sina kontakter med Turkiet hade påpekat hur viktigt ett erkännande av tidigare brott görs av Turkiet, liksom att man erkänner kurderna som ett eget folk och slutar tvinga dem att tala turkiska och att uttala att man är en stolt turk.
Vi skulle med kraft fördöma en tysk regering som inte ville erkänna förintelsen på judar under andra världskriget, liksom vi skulle med kraft fördöma förnekelser av folkmordet i Rwanda. Det är dags att även detta brott mot mänskligheten tas upp och erkänns.
DN1, DN2, DN3, SvD
Turkiet är ett mäktigt land som den Europeiska unionen gärna vill ha in som medlem, men då under förutsättning att landet lever upp till vissa kriterier, kriterier som inte bara är ekonomiska utan även politiska. Ett av dem är att erkänna kundernas rätt till sitt språk och sin kultur och ett visst mått av självbestämmande. Ett annat krav borde vara att erkänna de förbrytelser som man har gjorts sig skyldiga till i historien. Folkfördrivningarna och det systematiska dödandet av framförallt armenier är ett av de närmast ofattbara brott man har gjort sig skyldiga till. Detta brott förtigs systematiskt i turkiska medier och i deras historieskrivning och om någon inom landets gränser offentligt talar om händelsen, som t ex nobelpristagaren i litteratur Orhan Pamuk, leder det till åtal och i vissa fall fängelse.
Därför är det viktigt att andra länder talar klarspråk när Turkiet vägrar att göra det. Carl Bildt menar att beslutet i riksdagen är beklagligt och han tänker tona ner det i sina kontakter med Turkiet (i den mån några kontakter nu kommer att äga rum). Det är beklagligt. Jag hade önskat att något beslut i riksdagen inte hade tagits, men att den svenska regeringen i sina kontakter med Turkiet hade påpekat hur viktigt ett erkännande av tidigare brott görs av Turkiet, liksom att man erkänner kurderna som ett eget folk och slutar tvinga dem att tala turkiska och att uttala att man är en stolt turk.
Vi skulle med kraft fördöma en tysk regering som inte ville erkänna förintelsen på judar under andra världskriget, liksom vi skulle med kraft fördöma förnekelser av folkmordet i Rwanda. Det är dags att även detta brott mot mänskligheten tas upp och erkänns.
DN1, DN2, DN3, SvD
3 Comments:
-FOLKMORD! ...är inte sånt också när man benämner kommun för STAD!
T.ex. att man benämner Stockholms och Västerås kommuner för Stockholms respektive Västerås stad! Alltså i förhållandet att ju våra kommuner innefattar, både stadsboende människor och landsbygdsboende. Och med att man ju inte kan benämna landsbygd för stad. –Och med att benämna kommunen för stad, utesluter man ju de invånarna som bor på landsbygden.
.
Ni vet som vi svenska folk har kommit överens om, lagtecknat, att våra lokala politiska samhällen av invånarna, alltså våra kommuner Sverige runt, benämns just KOMMUN. Att vi med denna s.k. kommunreformen 1969, vill ytterligare hävda demokratin, att alla människor är lika värda.
Och visst finns också städerna, med deras gator, höga hus och dålig luft, där kommunen är samhällsgemenskapen av invånarna i kommunområdet.
Tjena B-O! Är det skillnad mellan vållande till annans död, dråp och mord? Om dina släktingar systematiskt hade dödats hade du då tyckt att det vore ok att kalla det för en liten olycka? "Nja, din släkt råkade visst dö för att vi ville bygga en nation, men vi menade inget illa med det. De var bara i vägen."
Din kommentar är inte bara patetisk utan skändlig.
DÖD, finns faktiskt i varierande skala och varierande effekter. –Men det gäller ju förstås att kunna förstå sådana skillnader. Och inte tro att skändligt, bara är sånt som bloggaren Pär Engholms tår känner av.
T.ex. mina, idag vuxna barn, som lever ..tror jag? i välönsklig välmåga. De har …högst sannolikt, (fina) kläder på kroppen, (god) mat på bordet, (tjusig) bil och (härlig) sommarstuga. –Men det helt grundläggande förhållandet pappa-barn, är mördat. Just –socialt- dödat av mördare som –administrativt- anser sig vara nått bättre människor än andra. Precis som dessa stads snackare som benämner sin kommun för STAD; som jag redogör för här ovan. Att de där nämnda karaktären: respektfullhet, hänsynsfullhet, tankfullhet, ömhet, humor, engagemang, intelligens, integritet, civilkurage, är tydligen bara illuminationer.
Post a Comment
<< Home