Anna Sjödin, slight return

På läsarnas DN idag kan vi läsa en insändare av Peter Bubak som skriver att "frågan i fallet" inte rör sig om sanningshalten i de inblandades versioner, utan att Sjödin visar "sällsynt dåligt omdöme": 1) att dricka sig berusad på krogen; 2) att välja en kog med dåligt rykte; och 3) "att ge sig in i ordväxling, i berusat tillstånd, med en krogvakt". Detta tredje är "det värsta". Är det värsta här att man ger sig in i ordväxling med en vakt, eller att man gör det berusad? Jag håller verkligen med om att det är att visa dåligt omdöme att ge sig in i ordväxling med en vakt (eller polis), om man försöker få till stånd något slags intelligent resonemang. Problemet är ju för det mesta att vakterna (eller poliserna) inte är kapabla till logiska resonemang, utan resonerar helt praktiskt via reptilhjärnan genom att helt enkelt slå sig igenom situationen. Det man inte har i huvudet får man ha i nävarna.

Tyvärr har vi ett system som gör att dessa mindre begåvade individer har en så stor makt i vardagen och att de backas upp av en kåranda, ett polisfack som inte ser (eller blundar för) några problem och ett rättssystem som försvarar dessa lagens väktare genom att alltid tilltro deras ord.

Där ligger frågan. Sedan må Anna Sjödin visa prov på dåligt omdöme genom att besöka Crazy Horse, men det är inte det som är det intressanta och viktiga i denna fråga. Frågan rör ruttenheten i det svenska rättssystemet och godtyckligheten i dess praktiska tillämpning.