Burning looting raping shooting... (in the name of the Lord)
I'm a warrior, the blood won't wash away
I'm a warrior, I'll kill myself one day
Burning looting raping and a-shooting
Burning looting raping and a-shooting
Burning looting raping and a-shooting
Burning looting raping and a-shooting
All this I do (what) I'd kill for you
Come on pretty baby won't you take my hand
Come and kiss the singer in a rock'n'roll band
Baby baby baby baby baby
I want to see your blood all over the land
(Vim Fuego)
...så har laglösheten slagit till även i USA på allvar. Vi har haft små fickor här och där av det som Alain Minc för ett tag sedan kallade för ’les sociétés grises’, gråa samhällen, där staten inte längre klarar av att fullt upprätthålla ett slags statligt våldsmonopol. Vissa stadsdelar i Los Angeles, delar av Washington DC...
Så vad händer nu när Katrina har slagit sönder infrastrukturen i stora delar av Louisiana? Jo, vi hittar då den förträffliga guvernören Kathleen Babineaux Blanco som finner tröst i eländet genom att 4000 soldater som har tjänstgjort i den ärofyllda insatsen för lag och ordning i Irak nu ska se till att även sydstaten under naturkatastrofen får lite ordning. Hon uttalar sig också på ett fantastiskt fint och trevligt sätt:
"These troops know how to shoot and kill, and they are more than willing to do so, and I expect they will."
Detta sägs samtidigt som hon deklarerar att 31 augusti blir ’a Day of Prayer’...
Detta är i sanning sinnebilden av det som Richard Slotkin talar om som The Gunfighter Nation, en stat så präglad och genomsyrad av våld, men också av ett slags krampaktig gudsfruktan som gör att våldet i offentligheten om inte förhärligas, åtminstone både försvaras och ses som uttryck för ett gudomligt ingripande. Vi minns hur George W. Bush beskriver USA som ett land som har ’a mission from beyond the stars’. Om man har Gud på sin sida kan man ju aldrig ha fel, eller hur? Vad skiljer Bush från Bin Laden? Bush har dyrare och mer dödliga vapen? Fler soldater?
Oh, the horror, the horror...
War Prayer
I'm a warrior, I'll kill myself one day
Burning looting raping and a-shooting
Burning looting raping and a-shooting
Burning looting raping and a-shooting
Burning looting raping and a-shooting
All this I do (what) I'd kill for you
Come on pretty baby won't you take my hand
Come and kiss the singer in a rock'n'roll band
Baby baby baby baby baby
I want to see your blood all over the land
(Vim Fuego)
...så har laglösheten slagit till även i USA på allvar. Vi har haft små fickor här och där av det som Alain Minc för ett tag sedan kallade för ’les sociétés grises’, gråa samhällen, där staten inte längre klarar av att fullt upprätthålla ett slags statligt våldsmonopol. Vissa stadsdelar i Los Angeles, delar av Washington DC...
Så vad händer nu när Katrina har slagit sönder infrastrukturen i stora delar av Louisiana? Jo, vi hittar då den förträffliga guvernören Kathleen Babineaux Blanco som finner tröst i eländet genom att 4000 soldater som har tjänstgjort i den ärofyllda insatsen för lag och ordning i Irak nu ska se till att även sydstaten under naturkatastrofen får lite ordning. Hon uttalar sig också på ett fantastiskt fint och trevligt sätt:
"These troops know how to shoot and kill, and they are more than willing to do so, and I expect they will."
Detta sägs samtidigt som hon deklarerar att 31 augusti blir ’a Day of Prayer’...
Detta är i sanning sinnebilden av det som Richard Slotkin talar om som The Gunfighter Nation, en stat så präglad och genomsyrad av våld, men också av ett slags krampaktig gudsfruktan som gör att våldet i offentligheten om inte förhärligas, åtminstone både försvaras och ses som uttryck för ett gudomligt ingripande. Vi minns hur George W. Bush beskriver USA som ett land som har ’a mission from beyond the stars’. Om man har Gud på sin sida kan man ju aldrig ha fel, eller hur? Vad skiljer Bush från Bin Laden? Bush har dyrare och mer dödliga vapen? Fler soldater?
Oh, the horror, the horror...
War Prayer
posted by Prometheus at 22:12
0 comments
