Psychotic break

Den där oron vill inte försvinna utan har tagit tag i mig och lämnar mig inte i fred. Jag kan inte riktigt sätta ord för hur jag känner, men det är som att någonting långsamt och systematiskt trasar sönder mig, borrar sig igenom min själ och lämnar ett tomt skal kvar av det som var en person, ett jag, en människa av kött och blod med drömmar och förhoppningar...




I feel the fear take hold
Reside in darkness, thrive where most won't go
Adrift, I curse this gift
And hope you never know

Som en våg

Jag känner mig trött och förvirrad, stark och beslutsam, obestämd och vilsen men samtidigt helt definierad och fast i min väg framåt. Jag vet vad jag vill och vad jag ska göra och gläds åt det, men samtidigt är det någonting hos mig som tvekar och som bromsar och vill att jag ska stanna upp och se mig om och kanske bakåt för att uppfatta det som har varit; något inom mig som vill hålla mig kvar i det jag har och som varnar mig för att min beslutsamhet är något som lurar mig in i en ny trygghet. Vad är emellertid denna gamla sk trygghet om den innebär att jag inte vågar utveckla mina inneboende krafter, inte vågar ge mig i kast med nya utmaningar utan fastnar i det som är tryggt men kvävande? Att våga säga nej till det som har varit och jag till det man är på väg att få om man inte låser sig i det förgångna, stelnade...



Fear, and panic in the air
I want to be free
From desolation and despair
And I feel like everything I saw
Is being swept away
When I refuse to let you go

I can't get it right
Get it right
Since I met you

Loneliness be over
When will this Loneliness be over?

Life, will flash before my eyes
So scattered and lost
I want to touch the other side
And no one thinks they are to blame
Why can't we see
When we bleed, we bleed the same

I can't get it right
Get it right
Since I met you

Loneliness be over
When will this Loneliness be over?

Loneliness be over
When will this Loneliness be over?

Mot den ensidiga bilden av mannen som förövare

I dagens SvD finns en intervju med ordföranden för Pappa-barn, Michael Alonzo. Det som här kommer fram är en lite annan bild av förhållandet mellan könen än den som basuneras ut av den politiska korrektheten, dvs den statsunderstödda feminismen som beskriver män som odjur och våldsverkare och kvinnor som änglar offer för en könsmaktsordning som innehåller allt från strukturell särbehandling till övergrepp och våldtäkter på den individuella nivån.

Michael berättar en annan historia, en del av verkligheten som den officiella ideologin inte vill höra för här är det mannen som är offer. Här får vi höra om en man som själv har blivit utsatt för det som den officiella ideologin menar endast händer kvinnor: misshandel och verbal förnedring. Till detta får vi dessutom höra om hur Michael systematiskt blivit ifrågasatt av myndigheterna i förhållandet till sin son. Först efter lång kamp har Michael nu gemensam vårdnad av sonen. Det är också berättelsen om någon som blir dubbelt förtryckt genom att den patriarkala synen också fördömer sådana som Michael, för att han inte uppfyller denna ideologis krav på att mannen ska visa vem som bestämmer i familjen. Osynliggjord av feminismen, utsedd till vekling av patriarkalismen.

Vi har fortfarande en förlegad syn på föräldrarrollen där mamman anses vara den överlägset bästa vårdhavaren och i i vårdnadstvister är det ofta kvinnan som blir automatiskt trodd och mannen ses med misstro.

För att vi ska få ett jämlikt, jämställt samhälle är det dags att bryta med alla dessa snedvrida föreställningar. Vi måste göra oss fria från den ordning där kvinnan ses som ekonomiskt och intellektuellt underordnad mannen, men vi måste också bryta med den ideologi som automatiskt ser kvinnan som den som ska ha vårdnaden vid tvister om denna. Om vi vill ha ett samhälle där könen inte är i kamp mot varandra utan utvecklas gemensamt och där nya generationer för möjlighet att se det som helt naturligt att även pappor kan visa ömhet och omtänksamhet måste vi bryta med radikalfeminismens syn på mannen som ett monstrum som ska oskadliggöras.

Små irritationer

Den oerhört överskattade och patetiska lilla "konstnären" Lars Vilks ska göra en musikal av sin rodellhundsidé. Han får som vanligt stort utrymme i media för sitt nya projekt. Det kanske är befogat och jag hoppas för hans och för mänsklighetens skull att denna musikal inte blir lika patetiskt ointressant som hans tidigare verk. Han har själv beskrivit hur konsten i klassisk mening dödades av Duchamps utställningar. Det är inte längre frågan om att konstnären skapar något som sedan beskådas utan det är betraktaren i sig som skapar det som kallas för konst genom sina reaktioner på det som den sk konstnären ställer ut. Detta utställningsföremål är dock ingenting, för att tala med Vilks. Så är det kanske och för att bli av med ointressanta provokatörer som Lars Vilks kanske vi skulle tiga ihjäl honom. Varför visar media honom så stort intresse? Varför ger man honom så stort utrymme? Det kommer sig nog av att det idag är just ytan som alltmer breder ut sig på innehållets bekostnad. Som Jean Baudrillard skriver: 'The simulacrum is never that which conceals the truth - it is the truth which conceals that there is none.' Det finns inget bakom denna yta av simulacra...

Jag känner mig dock lite grumpy och trist. Varför kan jag inte bara acceptera denna nya sköna verklighet där vi, som framgångscoacherna brukar framhålla, är fria att skapa vilken verklighet vi vill, eller: Det finns ingen verklighet, bara vår uppfattning av...eeeh vadå?

I sann självkritisk anda låter jag Alf Henriksson få sista ordet för den här gången, men vill ändå inte reducera detta till någon småsak, för det är det inte:

Retar du upp dig på ting som är små
så är du väl inte större än så.

Behöver vi en stat?

Anders Isaksson kommenterar den senaste tidens avslöjanden att framför allt moderata toppolitiker på olika sätt har fifflat med skatten, antingen genom att betala svart för hushållsnära tjänster eller genom att vägra betala vissa avgifter som t ex licensavgiften till SVT. Han skriver i en debattartikel i DN om att det höga skattetrycket i dagens Sverige närmast tvingar fram ett utbrett fusk med skatten och sammanfattar på detta sätt: "Skatterna göder således en brottslighet som staten får allt svårare att bekämpa."

Frågan är huruvida vi ska ha en gemensam sektor som tar hand om vissa nyckeluppgifter i samhället, som vård, skola, omsorg, infrastruktur etc. Är det önskvärt att vi har en skola för alla? en vård för alla på lika villkor? att vi kan upprätthålla lag och ordning? att vi har en infrastruktur som gör det möjligt att ta oss fram i vardagen på vägar som håller?

Om vi svarar ja på dessa frågor är det också rimligt att vi försöker skapa ett system där vi också finner det självklart att vi alla ska bidra med medel till denna verksamhet och då är det också ytterligt beklagligt att höga politiker inte följer de lagar och regler som de är med om att stifta. Om många följer deras mönster kommer vi inte att ha några resurser till denna verksamhet som på något sätt måste upprätthållas. Skatteexperter talar om att fusket bland politiker tenderar att dra med sig även andra 'vanliga' människor i fusket. Isaksson talar om överbeskattning av befolkningen när staten har ett budgetöverskott på 100 miljarder kronor. Man kan naturligtvis se det så, men man kan också se det som en möjlighet för staten att betala av något på den stora statsskulden eller en möjlighet att bygga ut vissa av de eftersatta områden inom den gemensamma sektorn. Läget inom t ex skolan är allt annat än ljus, vården lider av stora problem, där t ex vårdgarantin inte upprätthålls... Vi kan rada upp fler exempel på det.

Det viktiga är dock att politikerna har en viktig pedagogisk roll att spela för att pedagogiskt förklara hur den offentliga sektorn faktiskt behövs och att de ofta personalintensiva verksamheter som där bedrivs kräver stora resurser. Medan produktiviteten inom vanlig verkstadsindustri kan höjas genom arbetsbesparande teknik, kan man här inte rationalisera på samma sätt utan att verksamheten blir lidande. Därför kommer många att uppfatta dessa tjänster som alltmer kostsamma i jämförelse med de allt billigare materiella varorna, prylarna. Om vi då har politiker som inte förstår detta faktum utan tvärtom motarbetar hela systemet genom att undandra det offentliga nödvändiga medel kommer vi få ett samhälle där vi inte kommer att kunna upprätthålla denna nödvändiga verksamhet. Vi får ett samhälle i förfall...

Anders Isaksson kan ha rätt i att skatterna göder en typ av brottslighet som man har allt svårare att bekämpa. Frågan till Isaksson är emellertid: Är det önskvärt att upprätthålla välfärden? Hur ska vi upprätthålla välfärden? Vad ska vi ha istället för skatter?

Even a stopped clock tells the right time twice a day...

Back, going back in all directions
Sleeping these insane hours...



I am trying to catch up with my quickly receding soul, or is it that it’s still caught up in the confusion of the darkness of a time warp, not being able to rid itself of the suffocating thoughts of an internally ever retreating and increasingly deceiving (remembrance of the) past?

Black. Blank. Nothingness.
Into the void...

Who am I again?

(Art by Jordi Bonet. The End of Time (1966-68))

Att möta sig själv...

Under natten har snön fallit och täckt marken med ett lager skyddande fruset vatten. Täcket är dock mycket tunt och upplöses av regnet som faller under dagen. Marken blottläggs återigen... Hur är människan när hon täcks av ett lager av förväntningar och stereotyper? Hur skyddande är detta lager av masker? Vad finns därunder, vem är man när man verkligen riktar blicken inåt och vågar möta den avskalade, nakna människan? Det finns någonting under ytan som även här som väntar på att träda fram, som lovar så mycket mer än det som alla konventioner och normer tvingar en in i, något bakom de karaktärsmasker som klistras på oss och som tenderar att ta över oss och få oss att inte bara bli blinda för andra utan även för oss själva...

Keep you in the dark
You know they all pretend
Keep you in the dark
And so it all began
/.../
In time or so i'm told
I'm just another soul for sale... oh, well
The page is out of print
We are not permanent
We're temporary, temporary
Same old story
/.../
I'm the voice inside your head
You refuse to hear
I'm the face that you have to face
Mirrored in your stare
I'm what's left, I'm what's right
I'm the enemy
I'm the hand that will take you down
Bring you to your knees

So who are you?
Yeah, who are you?
Yeah, who are you?
Yeah, who are you?

Keep you in the dark
You know they all pretend

What if I say I'm not like the others?
What if I say I'm not just another one of your plays?
You're the pretender
What if I say that I'll never surrender?

PS om Schenström

Schenström går ju inte heller lottlös från det hela: Hon får två årslöner i avgångsvederlag, vilket innebär drygt två miljoner kronor, 84 000 kr i månaden.

Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får övernog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har...

Schenström, konspirationsteorier etc

Ulrica Schenström var jourhavande ansvarig för rikets krisberedskap när hon var ute på krogen och drack sig lite 'glad i hatten'. Detta faktum kommer slutligen fram efter det att statsminister Reinfeldt vid ett flertal tillfällen har talat om att journalisterna ibland fabricerar historier som man inte har bevis för. Reinfeldt förlorar sin torped och livvakt, som SvD skriver. Vissa SvD-läsare har hört av sig och säger sig 'ana en s-konspiration'. I morgonens Gomorron Sverige frågar sig gäster som Gudrun Schymann, Ingmarie Froman, Frida Johansson Metso och Amelia Adamo huruvida en man i samma situation skulle ha behandlats på samma sätt och de svarar unisont nej på den egna retoriska frågan. Schenström har enligt dem hängts ut för att hon är kvinna och 'hade det varit en man' så hade könsmaktsordningen och de mekanismer som finns där gått in och försvarat försyndaren och bagatelliserat det som hade hänt.

De verkar ha glömt bort hur Lars Danielsson alldeles nyligen hängdes ut på ett sätt som får denna lilla episod att framstå som bagatellartad. Han var både sosse och man. Man kan undra hur det skulle ha sett ut om det hade varit en kvinna... Båda motangreppen är både unkna och irrelevanta. Borgarna anar hela tiden konspirationer så snart regeringens kompetens och förmåga att styra Sverige ifrågasätts. Feminister har på liknande sätt en tendens att se all kritik av vad kvinnor gör som uttryck för den rådande könsmaktsordningen.

Frågan rör sig ju knappast på den nivån och det känns märkligt när Amelia Adamo liksom andra säger att det ju här inte har hänt någonting: Ingenting hände under de timmar Schenström drack sig berusad samtidigt som hon hade jour. Med ett sådant resonemang skulle man ju kunna säga att det inte skulle göra någonting alls om ansvariga för säkerheten på, låt oss säga, Forsmark skulle dricka sig berusade under arbetstid och när detta sedan uppdagades skulle försvara sig med att hänvisa till att det inte var några tillbud på anläggningen under tiden. Adamo och Schymann tar här till resonemang som de annars kritiserar könsmaktsordningen för att producera i försvar för män. Det verkar som att det i detta sammanhang som så ofta annars blir så att manliga synder blir kvinnliga dygder och förhatliga manliga homosociala strategier blir uttryck för ett brett och demokratiskt nätverkstänkande hos kvinnor. På liknande sätt blir borgerliga konspirationsteoretiska resonemang ihåliga som moraliska försvarsmekanismer när samma personer i andra sammanhang, där vänsterpolitiker gör sig skyldiga till felaktigheter, kommer med mycket starka fördömanden.

Jag missunnar inte Schenström att dricka vin, inte ens tillsammans med TV-reportrar eller med vem som helst, men om man arbetar med landets säkerhet och därtill är ansvarig för detta bör man hålla sig nykter. Något kan hända under tiden och då bör man vara kapabel att fatta nyktra och balanserade beslut. Det är det som är själva grundtanken med att ha ett system där någon har jour och är ansvariga för krisberedskapen i landet. Då är det bäst att inte vara lite glad i hatten.

Dagens smarta citat

Jonas Thente har tydligen en blogg via DN, där han skriver om olika intressanta, tänkvärda frågor som olika dataspel och så.
Idag formulerar han en stor visdom:

Det finns fyra miljarder människor, så varför skulle jag ödsla tid på att prata med folk som inte älskar Blade Runner?

Det är skrivet i natt, kl 1:16, enligt bloggen. Han kanske var lite glad eller ledsen i hatten när han skrev det. Stackars liten...