Slöjan och friheten

Idag kan vi återigen läsa en artikel i Dagens nyheter som behandlar frågan om slöjans vara eller inte vara. Alia Khalifa får återigen beskriva sin upplevelse av att vara ofri i Sverige eftersom hon inte kan bära sin niqab utan att bli föremål för ifrågasättanden. I hela artikeln framställs detta som en fråga om frihet att bära slöja och det svenska samhället som intolerant och förtryckande. Endast en gång ställs frågan om att denna sed skulle kunna vara något som återspeglar en verklighet där kvinnor faktiskt begränsar sitt liv. Frågan är dock ställd som att det är frågan om att kvinnorna själva som skulle begränsa sig själva, inte som att någon tradition eller värdesystem pålägger dem ett handlingssystem som är begränsande. Svaret på denna fråga blir också upprört: 'Snälla, sluta idiotförklara oss! Vi är inte några intelligensbefriade kvinnor som bär slöja för att våra män tvingat oss.' Så kanske det är, men samtidigt beskrivs inledningsvis hur relationen mellan Gud och människan som 'personligt', och som en konklusion på denna inställning säger Alia att för henne 'känns det rätt att täcka ansiktet'. Männen kanske inte kräver det, men den gud som hon har ett personligt förhållande till vill att hon ska täcka en del av sin kropp för hon må komma till paradiset. Vi får alltså en insikt i hur den enskilda trosutövaren åläggs/ålägger sig själv att göra någonting för att den allsmäktige guden finner att så är önskvärt.

Mycket mer öppet kan det kanske inte formuleras a hur det förment rationella valet faktiskt ingår i en struktur som syftar till att undertrycka det individuella valet. Det problematiska är både de religiösa föreställningar om vad man bör ha på sig och vad man inte bör eller får ha på sig och tron att vi har en egen fri vilja. Det kan ju låta lite motsägelsefullt, men en central insikt för de flesta seriösa sociologer. Vi är alla historiska situerade och har inte valt vilket samhälle eller vilken kultur vi föds in i. Att tro att vi har en fri vilja är bara självbedrägeri. Däremot kan vi genom att studera de mekanismer och strukturer som styr oss anta ett slags reflexivt perspektiv till dem och kanske i viss mån göra oss själva till subjekt i en mer reell mening, dvs medvetna om de strukturer som både begränsar och ger oss resurser att handla. Här gäller det ju inte bara materiella resurser utan även ideologiska, normativa och kulturella resurser.

Vi har tyvärr på vissa områden och i vissa cirklar kommit långt ifrån det upplysningsideal som tidigare omfattades av både liberaler och socialister, där vi historiskt gör oss av med diverse föreställningar om att det skulle finnas någon makt utanför oss själva och vår sociala omgivning som skulle diktera hur vi ska bete oss. När Gud är död, eller föreställningen om Gud inte längre plågar oss (eller ge oss falsk trygghet), måste vi själva skapa vår moral tillsammans med andra människor och i relation till naturen.

Bärandet av slöja återspeglar en religion och en kulturell föreställning om att kvinnan är något som både ska beskyddas och som mannen ska skyddas ifrån och därför ska tämjas eftersom hon är ett hot mot den kultiverade mannen som står närmare Gud. Istället för att omhulda denna djupt kvinnofientliga och människofientliga inställning bör vi ta avstånd från uppfattningar om att det skulle vara fråga om ett fritt val av de kvinnor som stänger in sig. De kan naturligtvis känna sig fria i sina handlingar, men det gjorde även de kvinnor i västvärlden som tidigare slaviskt underkastade sig sina mäns diktat.
För att parafrasera Marx och Engels: Kvinnorna i dessa kulturella områden har ingenting annat än sina bojor att förlora, men de har en värld att vinna!

Vi bör inte införa något förbud mot slöjor, men de pseudoradikala elementen inom vänstern som gullar med religioner och auktoritära värderingssystem måste ifrågasättas och avslöjas som det reellt reaktionära kraft de företräder. Denna falska radikalitet blir ännu mer stötande när det framställs i namn av tolerans, men vi har att göra med en tolerans för intoleransen, ett försvar för förtrycket, vilket är långt ifrån den progressivitet som man anser sig, samt ger sken av att, företräda.