Koldioxidmål och kärnkraften

Kärnkraft räknas enligt EU inte som en förnyelsebar energikälla, men är dock halva förklaringen till Sveriges låga utsläpp av västhusgaser. Dags att bygga ut.

DN:s huvudledare hade på tisdagen detta budskap under rubriken 'Bäst i klassen'. Sverige kämpar enligt ledaren om att bli bäst i Europa på att bekämpa koldioxidutsläppen och vi har en rimlig chans till det just för att vi har en relativt liten befolkning, god tillgång till vattenkraft, men också för att vi har en väl utbyggd kärnkraftsindustri. För att verkligen bli bäst i klassen krävs emellertid att vi också gör så som en växande opinion i Sverige vill: att bygga ut kärnkraften och modernisera den. Kärnkraften har enligt ledaren befunnit sig i ett vakuum den senaste 30-årsperioden för att inget politiskt parti har kunnat göra stora politiska vinster på att aktualisera frågan och återigen diskutera denna omdebatterade energikälla. DN menar dock att rädslan för kärnkraften bleknar inför hotet om klimatförändring. Så ska förändringen i opinionen tolkas och så bör också politikerna förändra sin syn. Skälen att bygga ut kärnkraften är emellertid fler än rent opinionsmässiga. Framförallt är det önskan att minska koldioxidutsläppen som gör kärnkraften oundgänglig.

Ett rimligt mål är att få EU att räkna kärnkraften som ett plus när man gör upp balansen mellan ickeacceptabla koldioxidskadliga energislag och acceptabla. Visserligen är Sveriges position bra till följd av att vi har vattenkraft och kärnkraft men det kan rimligen inte bli EU-policy att göra ännu fler medlemmar beroende av rysk gas. Alternativen sol och vind får ännu anses vara tämligen marginella tillskott.

Så långt ledaren. Hur är det emellertid med grunden för den rädsla som man har känt inför kärnkraften? Hur är det med de faror som denna 'rena' energikälla har? Man säger att den nya typ av kärnkraftverk som man nu använder sig av och de nya som man vill bygga inte alls är av det slag som fanns i Harrisburg och i Tjernobyl. Dagens kärnkraftverk är säkra och kan inte drabbas av sådana akuta missöden. Det är kanske sant och det kanske t o m är så som DN:s ledarskribenter skriver att de säkerhetsproblem som uppdagades vid Forsmark har sin grund i den 'försummelsens politik' som orsakats av att kärnkraftsfrågan har hamnat i ett politiskt limbo (fast detta argument verkar mest vara gripet ur luften).

Oavsett hur det ligger till med detta är det fortfarande så att det är betydande problem vid brytandet av uran för driften och framförallt har inget land i världen ännu på ett tillfredsställande sätt löst frågan om slutförvaring av det radioaktiva avfall som denna 'rena' energikälla lämnar efter sig. Innan vi går den 'miljömedvetna' (enligt DN) industrin till mötes och bygger ut kärnkraften bör vi ställa oss frågan om vi verkligen vill lämna efter oss ett sådant arv i form av ett olöst problem i form av ett lager av ytterst farligt radioaktivt avfall. Kärnkraften (i all fall fissionskraften) är dessutom en ändlig energikälla och jakten på ytterligare urantäkter skulle också bli alltmer kostsam rent miljömässigt.

Tills det att vi har lyckats tämja fusionskraften och kan utnyttja den nästintill oändliga resurs som finns i väte kan vi inte se kärnkraften som en lösning på energiproblemen, annat än som ytterligare ett uppskjutande av energikrisen. Det måste till helt andra lösningar i form av en mycket mindre energislukande industri, utbyggnad av kollektivtrfik istället för satsning på privatbilism och mer småskaliga projekt för t ex husuppvärmning och solceller för energi till hushåll. Det krävs nya visioner, inte de gamla förlegade som hela tiden har förfäktats av den svenska industrin och av fackföreningsrörelsen.

Om den svenska industrin verkligen ska bli miljömedveten och om den svenska allmänna politiken ska bli 'bäst i klassen' måste fastlåsningen vid kärnkraften brytas. Vi måste våga se våra barnbarn i ögonen också och inte lämna ett berg av olösta problem från en galopperande energislukande industri efter oss. Man måste kunna se faran från klimatpåverkan orsakad av växthusgaser och faran med kärnkraften på samma gång.

Back in dirty old London

Once again, I could say, with the words of Jim Morrison: 'Back, going back in all directions, sleeping these insane hours...', but then this would rather convey the message of now being asleep or at least not fully awake. I would rather say by coming back, fully aware of what I am doing to a place where I once lived, I am forced to go through all these experiences I've had since the days I once took part of this buzzing city... To go through these experiences is a very painful thing, as it brings to life things which I have experienced in a state of sleep. Sleepwalking... It's dirty and mean, a horrible experience, but also refreshing.