Polisens psykologiska kompetens

Åter har en psykiskt sjuk person blivit ihjälskjuten av en utkommenderad grupp poliser. Han hade själv ringt till SOS alarm och hotat att skjuta om polis kom till platsen. När polisen kom till platsen hotade mannen dessa med en enligt polisen 'rätt ansenlig kniv' och trots att man var runt tio poliser på plats kunde man inte göra något annat än att oskaddliggöra, dvs döda, mannen som gjorde ett utfall mot polisen. Mannen dog i stort sett omedelbart av skottskador i bål och i ben.

Hur kommer det sig att polisen inte klarar av att hantera en sådan situation utan att ha ihjäl den person som man uppenbarligen är utsänd för att hjälpa? Har polisen någon psykologisk beredskap att möta en förvirrad människa med lugnande ord istället för dödande kulor? Det finns uppenbarligen stora brister i polisutbildningen då dessa saker fortsätter att inträffa. Det finns nu inga andra vittnen till händelsen än polisen, så man kan inte förvänta sig att något sakligtoch grundläggande granskande av händelsen kommer till stånd.

Tragiskt, upprörande, rättsosäkert och mycket illavarslande när medborgare blir ihjälskutna av den ordningsmakt som är satt att vaka över deras säkerhet. Denna gång hade offret själv ringt till SOS alarm, förra gången hade föräldrarna till offret ringt för att få hjälp med en förvirrad son. Det behövs uppenbarligen bättre utbildning och förberedelse hos polisen för att kunna hantera dessa situationer och det behövs nu en grundläggande utredning om vad som hände vid nattens dödsskjutning.