Seg och trött

Lite trött så här i vinteryran och lyckas inte riktigt ta mig i kragen och göra något vettigt på söndagen, så det blev läsning, fika på stan och löpning (26 km). Sitter nu och bläddrar i Taking Darwin Seriously av Michael Ruse. Intressant om olika implikationer av evolutionsforskningen - framförallt för epistemologin, men även för etiken. Kanske kan man finna något här som kan skingra lite dimma kring relationen arv och miljö, om nu det skulle vara själva huvudfrågan i debatten kring relationerna mellan biologi och sociologi eller samhällsvetenskap mer brett definierad. Jag vet inte...

Annars har Nina Björk skrivit en mycket intressant artikel i DN om liberalismens dilemma i en värld av externaliteter och hur dessa blir så uppenbara att inte ens de kan förneka dem till slut, även om de försöker så gott de förmår. Niklas Ekdal skriver t ex om att "klimatismen" kan bli farligare än klimatförändringarna och en rad andra liberala skribenter varnar också för hur vi blir besatt rädda för något som bara ses som olika hotbilder som kränker den enskilda individens frihet; som om vi vore helt fria och helt oberoende av andra människor och inte har någon annan att tacka för något och som om våra handlingar inte har någon som helst inverkan på andra människor. Jag har skrivit lite om det här tidigare.

Nu skruvar jag lampan ner och bjuder frid. Jag hade tänkt ett paradis för oss...

PS De ny/gammelkristna bräker vidare och varnar för hur Sverige kommer att bli ett "abortparadis" för välbeställda utländska kvinnor om den nya abortlagen som tillåter kvinnor från andra länder att komma hit och göra abort träder i kraft, och de hotar uppmana sina medlemmar (pingskyrkan, svenska katolska kyrkan) att inte rösta på Alliansen om lagen drivs igenom. De "vädjar i stället om en politik som innebär att det rika Sverige gör mer för de kvinnor som behöver hjälp för att föda sina barn, både i vårt eget land och utomlands"... Det låter ju lovvärt, men det är bara den gamla unkna förtryckande ideologin som frånta kvinnorna rätten till sina kroppar och sina liv. Vi vill inte ha den sortens politik tillbaka. Driv ut religionen från politiken!

Snö, arbete, löpning och hopp

Snön vräker ner och det känns ganska mysigt att leva, särskilt som att det går bra med jobb, jag har spännande saker på gång, som abstractskrivande till en konferens i evolutionsforskning, en 'book launch' för A Dictionary of Critical Realism (redigerad av Mervyn Hartwig), där jag är med och har skrivit några entries och där jag hålla ett föredrag över temat Real and Irrealist Totalities och förberedelser för en konferens i Philadelphia i augusti. Sen lyckades jag ta mig fram hela 18 km på gårdagens löppass och det kändes väldigt bra. Idel solsken alltså!

Nina Hemmingssons bästa

Här är Nina Hemmingsson när hon är som bäst. Iskall, träffande och mycket varm och medkännande på samma gång. Hon lyckas fånga tillvarons mest jobbiga och mest fascinerande aspekter. I denna lyckas hon i alla fall fånga två av mina interna kombattanter på ett mycket målande sätt. Ett existentiellt dilemma i all sin anskrämliga nakenhet.

Bilder från Vikingarännet

Nu finns bilder från Vikingarännet utlagda på nätet. Fantastiskt helt enkelt. En film från starten finns på UNT:s hemsida.

Se till att ta er ut på isarna nu till helgen och njut av den svenska vinternaturen...
Här har ni information om hur det ser ut i Uppsala/Stockholms-trakten.

Dahlström och den politiska censuren

Även Peter Wolodarski kan ha rätt också. Den här gången gäller det rätten att få uttrycka saker som inte är politiskt korrekta. Det är skrämmande att se hur dagens feministiska politiska korrekthet har förblindat hela det offentliga samtalet. Wolodarski hänvisar till hur en intervju med Annica Dahlström blev stoppad av Norrbottens länsstyrelses jämställdhetsdirektör Britt-Marie Lugnet-Häggberg. Intervjun var tänkt att ingå i en bok som gavs ut av Norrbottensteatern på temat jämställdhet.

"Vår svenska jämställdhetspolitik bygger på att vi är lika och socialiseras in i olika könsroller", deklarerade Britt-Marie Lugnet-Häggberg i onsdagens DN. "Annica Dahlström är särartsfeministisk och utgår från att pojkar och flickor är helt olika. Länsstyrelsen kan inte ge ut ett material med den uppfattningen."

Att tänka fritt är uppenbarligen inte så stort. Det gäller att tänka rätt! Om man inte tänker som den feministiska lobbyn tycker, dvs att alla skillnader mellan könen beror på skillnader i socialisationen, får man inte uttrycka sig, åtminstone inte i offentliga sammanhang.

Jag tycker Wolodarskis konklusion är mycket träffande: "Vore det inte enklare om staten förbjöd biologisk forskning i stället för att ha tankepoliser på lönelistorna?" Svaret är dock att staten verkar på båda planen: Man tvingar forskare att ansluta sig till det politiskt korrekta antagandet att alla skillnader beror på sociala faktorer och man har dessutom tankepoliser på sina lönelistor som ser till att de eventuella fritänkare som trots denna styrning presenterar andra åsikter eller forskningsresultat stoppas i publikationsledet.

Krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka...

Orwells vision ser ut att bli verklighet även här.

PS Man kan faktiskt hitta Dahlström i Tvärkrock här. Britt-Marie kanske tog sitt förnuft till fånga till slut...

Akademisk frihet

Annica Dahlström för fram forskningsresultat som tyder på att män och kvinnor genom årtusendena har utrustats med något olika hjärnor. Bl a har omhändertagandet av avkomman spelat en avgörande roll i denna utveckling. Hon skriver i dagens DN följande:

Glöm inte att vi har en hjärna som formats under miljontals år av evolutionära tryck, där omhändertagandet av avkomman spelat den mest avgörande rollen. Det är därför vi i dag fortfarande har två typer av beteenden och två typer av hjärnor, som genererar dessa beteenden. Därför lever vi i dag!

Jag har tyvärr inte läst några av hennes forskningsrapporter, men det är mycket möjligt att hennes förklaringar är relevanta och trovärdiga för att förklara vissa skillnader mellan män och kvinnor. Det vore t o m märkligt om inte vissa av de skillnader i beteenden som vi kan se mellan kvinnor och män kunde förklaras med hänvisning till bl a skillnader i hjärnstruktur. Mer relevant vore nog dock att titta på hormoniella skillnader och även vissa andra genetiska faktorer.

Ett stort problem i dagens samhälllsdebatt och inom samhällsvetenskap och humaniora är att alla förklaringar av beteenden eller egenskaper hos (grupper av) människor som hänvisar till biologiska egenskaper så ofta brännmärks som reduktionistiska och människofientliga, som om forskare som kommer fram till resultat som på något sätt pekar på att vår biologiska konstitution sätter ramarna för det som är möjligt (och även önskvärt) vore människofientliga eller reaktionära. Dessa antireduktionister argmenterar ofta utifrån två positioner: å ena sidan menar man att en sådan biologism hotar den mänskliga fria viljan, å den andra sidan verkar man argumentera för att denna reduktionism undergräver den långa mänskliga drömmen om skapandet av den perfekta människan med hjälp av olika tekniker i social ingenjörskonst som skulle kunna ge oss mer jämlika, lyckliga varelser om vi bara ändrade på vår kulturella eller socioekonomiska ordning. Den gamla vanliga debatten mellan särarts- och likhetsfeminister poppar upp igen och proppar igen alla seriösa försök att se människans komplexa beteendemönster och sociala organisation som det evolutionära resultatet av både fylogenetiska och ontogenetiska processer och som involverar både den mycket långa process av biologisk utveckling och de olika sociala former genom vilka människan på ett påtagligt sätt också har medverkat till att förstärka vissa selektionsmekanismer. Tyvärr inser inte så många feminister detta, utan önskar bort denna obehagliga biologiska konstitution och många menar istället i detta socialkonstruktivistiska tidevarv att även det biologiska könet är socialt konstruerat och således helt plastiskt och möjligt att påverka genom politiska dekret. Med sådana grunda och politiskt styrda analyser kommer man inte särskilt långt i förklaringen av varför män och kvinnor tenderar att reagera olika i samma situationer, eller varför samhällsordningen är som den är. Allt är inte social konstruerat, utan har olika biologiska grunder. Sedan kanske Annica Dahlström har fel i att söka förklaringarna i hjärnstrukturen, men själva grundpostulatet som förs fram av motståndarna, att alla sådana hypoteser är tecken på vetenskaplig ohederlighet eller desinformation blir bara desperata hugskott för att försvara en annan ståndpunkt, en ståndpunkt som har mycket liten vetenskaplig grund, utan är mer uttryck för politiskt önsketänkande.

I grunden är det en fråga om akademisk frihet att orädda forskare som Annica Dahlström ska kunna utföra sin forskning utan att hudflängas av politiskt korrekta debattörer som går emot allt som andas något slags biologism eller reduktionism. Diskussionen kan dock öppna för en mer nyanserad bild av hur vi formas av både biologiskt och socialt arv och likaledes biologisk och social miljö. Låt oss hoppas det.

Glädjekällor i vardagen

När man som minst anar det, dyker de upp, de små glädjekällorna i vardagen. Denna dag lyste en sida på nätet upp min vardag och fick mig att känna lite inspiration och känsla av mening och sammanhang (som Antonovsky kanske skulle ha sagt - sense of coherence).

Sidan innehåller länkar till en mängd böcker, artiklar, människor etc som sysslar med att försöka förstå det sätt på vilket vi människor utvecklar kunskap om den värld vi befinner oss i, genom ett sammanlänkat projekt som spänner över en mängd discipliner, från filosofi, biologi, psykologi, kognitionsforskning, medvetandefilosofi till ekonomi och vetenskapshistoria. Sidan har sin bas i Konrad Lorenz-institutet. Man hittar denna fantastiska sida här. En annan länk som är intressant är The Tree of Life Web Project.

Vikingarännet

I mål efter 80 km skridskor. Vädret var perfekt och isarna var jättebra. Tiden blev 3:35:34. Jag är väldigt nöjd med tanke på de hur jag hade förberett mig: Ett åk två veckor före loppet på 35 km och sedan nedbäddad i sängen i influensa under nästan två veckor. Man skulle kunna tänka sig bättre omständigheter. Hur som helst var det en fantastisk känsla att stå på skridskorna igen och den enda svackan jag kände av var vid isarna direkt före och efter Kairobadet. Från Kungsängen och in i mål var det en ren fröjd att åka!

Kylan kommer ju att hålla i sig så nästa helg blir det mer skridskor! Vintern i Sverige kan verkligen vara fantastisk!

The Struggle Within

I am not one of the fighters locked in battle, but both, and I am the struggle itself... (Hegel)

Journaliströtans verkliga tryne

Peter Wolodarski skriver om hur han efter tisdagens publicering av Björn Lomborgs varning för klimathysteri fått ta emot digitala spottloskor. Det är naturligtvis beklagligt att ledarskribenter och andra mediala personligheter får utstå trakasserier och hot för något de har skrivit. Sådana angrepp måste alltid fördömas, men det är lite lätt för Wolodarski och andra i medieeliten att hänvisa till sådana saker när deras åsikter eller det de för fram kritiseras. De betänker sällan den maktposition de besitter och hur arrogansen lätt blir en naturlig del av deras förhållningssätt mot världen och mot andra som har andra åsikter i någon fråga. Att vara ledarskribent på Sveriges största morgontidning borde förpliktiga till något litet mått av seriositet, men Wolodarski, Eklund och Kjöller uppvisar alltför ofta en skriande brist på kunskap i de ämnen de skriver om och den politiska infantiliteten är också den påfallande ofta generande. Tillståndet i det offentliga samtalet, som Wolodarski talar om, har redan nått ett lågvattenmärke och det är inte pga de digitala spottloskorna som han fördömer, utan för att skribenter som han och redaktörer som Mats Bergstrand, väljer att skriva och publicera den politiska och vetenskapliga smörja som vi tyvärr finner på DN:s ledar- och debattsidor. Ändringen måste komma där, också!

Skridskor

Åkte lite skridskor till Hammarskog på dagen och åt lunch där med Anna, min syster. Det kändes lite vobbligt och osäkert och jag blev helt utslagen rent fysiskt eftersom jag har varit sjuk i en vecka. Tre dagar kvar till Vikingarännet. Man kanske kan lyckas pressa sig ner under 4 timmar, men det är osäkert. Skönt att få åke lite i alla fall. Nu åter till arbetet....

Oansvariga DN-skribenter

Peter Wolodarski skriver i en liten kort notis i gårdagens tidning under rubriken "Det är måndag morgon" om hur Stockholms innerstad har förfulats av de återvinningsstationer som har placerats här. Han skriver att detta projekt med placeringar av återvinningsstationer i en storstad var dömt att misslyckas redan på förhand. Någon anledning till varför detta skulle vara fallet lägger han inte fram, men han pekar på att 'Ansvaret är för oklart, kapaciteten för dålig, besväret att kånka på avfall för stort' och den eventuella miljönyttan är dessutom tveksam då många använder bilen som transportmedel för att ta dit det avfall som man annars skulle kunna lägga direkt i sopnedkasten. Som argument mot hela denna verksamhet använder han sig av begreppet 'livskvalitet' och han menar att detta att 'behöva bära på sopor i snömodden' innebär en betydande försämring av denna livskvalitet och han avslutar sin lilla litania över denna förfärliga ok som den stackars moderna innerstadsstockholmaren tvingas utstå med följande lilla appell:

Stockholmarna bör inte acceptera detta, särskilt inte när det finns ett fullgott alternativ.

Släng allt hushållsavfall i sopnedkastet - och du besparar dig själv och staden fler genanta påfrestningar.

Peter Wolodarski sällar sig härmed till de DN-skribenter som utmärker sig för att helt missa den avsevärt ansträngda situation som jorden och dess miljö befinner sig i idag. DN:S ledarsidor har mer och mer utvecklats till en bastiion för billobbyn och för dem som argumenterar för att vi inte ska bli alltför oroade av hotet om klimatpåverkan. (Se t ex Niklas Ekdals artikel om det.)

Vi har idag i västvärlden en livsstil som inte i längden går att upprätthålla. Våra naturresurser är ändliga och vi måste återanvända desas resurser om det ska vara möjligt för inte bara oss, utan även för våra barn och barnbarn och även människor i den sk tredje världen, att ha den levnadsstandard som vi har blivit vana vid. I det perspektivet är lite kånkande på sopor i snömodden en ganska modest uppoffring. En genant påfrestning? Det är verkligen generande påfrestande för ledarredaktionen på Sveriges största morgontidning att ha en så skriande brist på nytänkande...

PS. Som grädde på moset har Wolodarski även översatt och säkert sett till att en artikel av Björn Lomborg med rubriken "Varningar för katastrof hjälper inte världen" finns precis ovanför hans egen lilla bagatell. Här kan vi läsa att

FN menar att det praktiskt taget inte finns något vi kan göra för att påverka klimatförändringen före 2030. Därför måste vi ställa oss den svåra frågan om det inte är bättre att fokusera på annat först, att hjälpa verkliga människor med att förbättra sina liv och klara vår tids utmaningar.

Antingen gör vi någonting åt klimatförändringen eller så gör vi något åt vår tids utmaningar... Är det mellan dessa två alternativ som valet står? Kan vi inte göra båda sakerna? Är inte klimatförändringarna något som inebegrips i begreppet 'vår tids utmaningar'? Wolodarski är så pass ung så att han troligen kommer att leva längre än till 2030 och hans barn kommer kanske få sina första barn ungerfär då. Vad ska han säga till dem? "nja, jag valde att koncentrera mig på vår tids problem, så jag struntade i era..."?

Enfaldigt, arrogant, ytterst farligt och helt ansvarigt resonerande av både Wolodarski och Lomborg.

Myntprägling

"Bort med kungen från mynten" kräver Republikanska föreningen och de föreslår istället att man ska ha Pippi Långstrump eller Astrid Lindgren på mynten eller på sedlarna för att vi ska distansera oss från tider av kungligt envälde. Jag håller abslout med om att kungen borde bort från inte bara mynt och sedlar, utan även från tronen, men jag undrar varför man skulle byta ut patriarken mot en sagofigur eller hennes upphovsmakerska. Varför inte hellre hedra någon betydande svensk vetenskapsman? Varför inte prägla en ny uppsättning mynt med Carl von Linné eller Jöns Jacob Berzelius, för att på verkligen hedra människor som på allvar har gjort stora insatser inte bara för Sverige utan för hela mänskligheten? Linné vore ju sannerligen lämplig detta år...

Således: Bort med den sista kvarvarande resten av ett gammalt unket feodalt system med arvrätt till maktpositioner och in med de verkliga kungarna!