Söndagslöpning igen

Knät har blivit mycket bättre och jag tog mig runt 34,2 km på 2:26. Det kändes jättelätt.
Mycket skönt i kvällssolen efter alla häftiga skurar under dagen...

The Four Horsemen och Magdalena Nordenson

Det är lite kul att komma hem ibland. Efter en vecka i London får man ta del av tidningsskörden från hemlandet igen. Metallica har haft koncert på Stadion och har enligt recencenterna rockat ganska fett. Dagens nyheters Johanna Paulsson och Svenska Dagbladets Linnéa Olsson beskriver hur de medelålders gubbarna i världens största hårdrocksband fortfarande kan trollbinda publiken... Kul, synd att man man missade det, men å andra sidan fick jag ju som en ung grabb se Metallica i Solnahallen 26 september 1986 och det kan ju inte överhuvudtaget slås...

Någon som inte rockar särskilt fett, men som gärna vill det genom att använda sådana ungdomliga uttryck är DN:s vikarierande ledarskribent Magdalena Nordenson. I tisdagens tidning skriver hon om boten mot domedagsvisioner och vill att vi ska titta på Hans Roslings animationer av hur världen blir en så mycket bättre plats att leva på. Enligt den medelålders Nordenson gör Rosling 'rock'nroll av FN:s statistik. Fattiga länder rör sig i god fart mot de välmående ländernas hörna. Barnadödligheten sjunker, inkomstklyftor minskar. Fantastisk pedagogik.' Jättebra!, verkligen, men vad har det att göra med det ämne som hon inleder artikeln med: klimatkrisen? Det är ingen Tintin-värld vi befinner oss i, saker är inte bara svarta och vita utan världen är ett helt spektrum av möjligheter. De miljöhot som vi stod inför på 70-talet var inte så alarmerande som vi då trodde. Kurvorna som då pekade åt fel håll har ändrats och arter som vi då oroade oss för och som kanske har försvunnit har idag ersatts av andra. Miljökämpen från det årtiondet, Fredrik Sjöberg är inte längre oroad utan ser framtiden an med ro och tillförsikt.

Magdalena skriver i sin artikel att visserligen har den goda utveckling som Rosling i sina animationer beskriver inte bara är positiv, utan hittills har kostat oss en klimatkris. Detta sägs liksom lite i skymundan, som om den egentligen inte spelar så stor roll. Krisen uppvägs med att de fattiga får det bättre. Det känns betryggande. Boten mot klimatångesten ligger alltså i att se hur någon gör rock n' roll av FN:s statistik. En liten titt i dagens DN ger en dock lite mindre ljus bild av framtiden. Här kan vi läsa om en rapport publicerad i Science om hur världens glaciärer smälter snabbare än man tidigare har trott och att detta sannolikt kommer att leda till att havsytan kommer att öka c:a 25 cm fram till år 2050 med stora konsekvenser på vissa håll som tilltagande översvämningar och torka. I så fall kommer vi att se att rocknrollen snarare kommer att handla om krig om vattenresurser och mark. Så visst kommer det att rocka fett om ett par decennier, men då är det snarare så att det kommer att röra sig om något i stil med vad de rockande medelålders gubbarna i Metallica proklamerade redan 1983:



The horsemen are drawing nearer
On the leather steeds they ride
They have come to take your life
On through the dead of night
With the four horsemen ride
Or choose your fate and die


PS Prinsessan Victoria lär ha fyllt 30 också och på DN Debatt kan vi läsa lite om det också: 'Monarkiexperten' (vad är det och hur blir man en sån?) Per Anderson varnar för ett folkligt kungahus. Kungaparet måste sätta stopp för äktenskapsplanerna för Victoria och Daniel, annars kommer stödet för kungahuset att vittra sönder. Herrejössanes, hu så hemskt!

The Soft Parade

Can you give me sanctuary
I must find a place to hide
A place for me to hide

Can you find me soft asylum
I can't make it anymore
The Man is at the door

Att vara sig själv

Gårdagen avslutades med fortsatt läsning i Orhan Pamuks The Black Book, där man i slutet av det sjuttonde kapitlet kan läsa följande:

I continued to suffer from this illness until my husband’s death. I still suffer from it, although I no longer see it as an illness; after my husband died, when I was alone with my guilt, I finally accepted that no one in this world can ever hope to be themselves. The overwhelming regret I felt was but another variation of the same disease, and so was my new passion: to relive the life I had shared with Nihat, relive it exactly, but now as myself. One dark midnight, as I warned myself that regret could ruin what time was left to me, I had an eerie thought: I had not been myself during the first half of my life because I wanted to be someone else, and now I was going to spend the second half of my life being someone else who regretted all those years she had spent not being herself.

En förfärlig känsla av att hela tiden vilja något annat än vad man själv är eller har, samtidigt som det också är en av de krafter inom oss som gör att vi också överskrider det som är oss givet, som gör oss förmögna att inte bara reproducera det som är oss givet utan även omskapa, förbättra, utöka. Det gäller kanske att inte låsa sig fast i den känsla som ens egen otillräcklighet kan ge, att se den inte som en yttersta gräns för vad man kan bli, utan som en frontier som man förflyttar framåt, men även inåt: Det gäller att hitta sina inre landskap genom utforskandet av de yttre. Att vara sann mot sig själv. Jag skrev om det för två år sedan också, med anledning av en anmälan av Mats Svegfors' biografi över Dag Hammarskjöld. Vi är både privata individer och kollektiva aktörer, vi befinner oss både i ett slags privatsfär och en offentlig sfär och våra möjligheter att vara oss själva är beroende av den plats vi har i det offentliga rummet. Vi är ingenting utan att andra ser oss, bekräftar oss, ger oss resurser att handla med. Vi ges möjligheter att agera och om vi inte förvaltar dem och istället låter oss inordna i en förkvävande ordning som vi inte är tillfreds med, men som vi ändå är för fega för att bryta med, bryta oss ur, kan vi, liksom Pamuks romangestalt, tillbringa halva livet med att vilja vara någon annan och resten av livet med att ångra, sörja denna illusionära icketillvaro, dessa förlorade år av existentiell längtan.

SvD och klimatfrågan

Varför skriver folk saker? Per Gudmundson skriver i dagens SvD om klimatfrågan och den klimatgala, Live Earth, som idag sänds ut över världen från åtta platser fördelade över nästan alla världsdelar. Gudmundson skriver:

Klimatfrågan är vänsterns svar på kriget mot terrorismen. Precis som republikanen George W Bush inför invasionen av Afghanistan samlade den största militära koalitionen någonsin med hjälp av sitt ädla syfte kan demokraten Al Gore idag med praktiskt taget hela världen bakom sig stämma upp till global allsång till förmån för vädrets makter.

Gudmundson verkar tycka att detta är bland de mest larviga saker som man överhuvudtaget kan göra. Han kallar Live Earth för ett stjärnglittrande spektakel eller jippo. Han undrar om konserterna får någon reell (sic!) betydelse, men han vaskar fram några lärdomar:
1) Politiker måste inom en överskådlig framtid ha rätt åsikt i klimatfrågan för att bli tagen på allvar.
2) Detta är i stora stycken framtidens TV. Här kan TV för ett ögonblick ta tillbaka publiken från datorskärmarna. (Här gör han sig lustig över möjligheten av att ha galor för världens hemlösa hundvalpar och om möjligheten att skaka fram pengar till eventuella hundgårdar i Bangladesh.)
3) Tonårsrevolt och rockmusik kommer aldrig mer att förenas. Han menar här att topplistorna domineras av medelålders proffs, som dessutom kränger sin musik till reklammakare och har egna jetplan.

Gudmundson avslutar med att skriva att Live Earth nog blir bra, men att han själv går ut och njuter av det varma vädret...

Jag vet inte om SvD har gett Gudmundson fria händer att skriva vad som helst, men man undrar ändå vad som är syftet med att föra fram denna drapa mot vänstern, Al Gore och överhuvudtaget hela frågan om klimatförändringarna. SvD:s ledarsidor har ju även tidigare försökt förminska växthuseffekten och istället varnat för hysterin kring klimatfrågan och menat att denna hysteri är ett större problem än förändringen av klimatet. Människans påverkan på den ömtåliga jämvikt som jordens atmosfär befinner sig verkar ledarskribenterna se som något slags påhitt av vänsteraktivister som inte längre har några andra möjligheter att bekämpa en alltmer självklar och segerrusig kapitalism.

Det är möjligt att den temperaturförändring som jorden nu genomgår och de förändringar i olika klimatsystem som ger allt mer extrema väder på många håll i världen skulle ha inträffat även utan människans påverkan. Det är möjligt, men föga sannolikt, vilket en allt mer enad forskarkår inser. Gudmundson och de andra på SvD:s ledarredaktion, liksom en rad andra märkliga aktörer i mediebruset verkar dock inte lära sig något och talar lite skämtsamt om att gå ut i det varma vädret. Nu är det ju inte så varmt just nu i Stockholmstrakten där Gudmundson säkert befinner sig, men lite längre ner i Sverige kan invånarna njuta av det myckna regnandet och ägna helgen åt att bygga barrikader mot vattenmassorna eller ta hand om den egendom som har förstörts av vattnet. Det kommer att bli mer av sådana njutbara väderförhållanden, men det verkar inte bekymra Gudmundson.

Après nous le déluge!

Midnatt

Snart midnatt och dagens ljud mattas av liksom konturerna av tingen blir oskarpa,... Det mörka och det ljusa smälter samman och bildar en grå sammanhängande massa som också finner plats för de svaga, obestämbara ljud som bildar fonden för denna oupplösliga utsträckning i rumtiden...

Natt. Tid för död och för återskapande, för förberedande för en ny gryning.

Gud och vårt ansvar inför andra människor

Dan Backlund kommenterar gårdagens blogg genom att svara på frågan varför det är så viktigt för Gud och hans jordliga härskaror att lägga sig i även hur människor beter sig i de undre regionerna med följande: Svaret är mycket enkelt: Det är viktigt därför att Gud existerar och har befallit mänskligheten att följa sin rättfärdiga lag (som många hatar att lyda)! Backlunds kommentar är kanske ett skämt som jag inte riktigt uppfattar, men om den inte är det så är min kommentar till den följande:

Mänskligheten har befallts av Gud att följa hans rättfärdiga lag, enligt Dan. Om nu Gud är allsmäktig, som Dan säkert också menar, varför måste han (hon/den/det) ta hjälp av små obetydliga människor i denna strävan efter att människor ska följa denna lag? Hur ser denna lag ut? Hur kan vi som ofullständigt förstående individer begripa hur denna lag (är det en lag, många lagar?) är formulerad? Talar Gud människornas språk? Vilket språk? Vad har Gud för syfte med sin skapelse? På vilket sätt är Guds lag(ar) rättfärdiga? Vad betyder det?

Gud existerar endast för att människor i sin osäkerhet över existensens absurditet krampaktigt griper efter ett fast fundament för hur de ska bete sig. Som Nietzsche har framställt det är kristendomen en religion för slavsjälar, för människor som inte är kapabla att genom egen reflektion skapa en moralisk social ordning. Vi är visserligen beroende av andra individer för vår existens, men vi är också kapabla till reflektion över våra handlingar. Vi är sociala varelser och kan endast fortleva som sociala varelser, inbegripna i ett intersubjektivt samspel som inbegriper etiska, estetiska och epistemiska frågeställningar. En människa som inte ser det har förlorat kontakten med sin mänsklighet, för grunderna för sin existens, som Göran Rosenberg skriver i Plikten, profiten och konsten att vara människa.

Beroendet av andra människor, inte friheten ifrån dem, är vad som gör oss till människor. Beroendet av och tacksamheten mot andra människor. En del har mer att vara tacksamma för än andra, och en del hävdar att de ingen har att tacka för något, men utan beroendet av andra människor skulle tacksamhetsfrågan inte ens uppkomma eftersom vi inte skulle existera. När människor tar sin existens för given, när hon tror att hon är produkten av sitt eget verk, när hon får för sig att hon inte är beroende av någon annan frö att kunna vara sig själv, och därför heller inte har någon anledning att tacka någon för det, har hon förlorat kontakten med de grundläggande villkoren för sin mänsklighet. (s 13)

Vi behöver dock inte tillbe någon falsk idol (Gud eller någon av hans inkarnationer) för att inse detta beroende och detta ansvar. Plikten, ansvaret är dock inte inför någon högre gudomlig makt, utan mot våra medmänniskor och den värld vi lever i. Att tillbe och lägga makten hos en gud förminskar tvärtom vår känsla för ansvar.

Gud i brallan

Kristdemokraterna har haft riksting och vissa av gräsrötterna i partiet ser med oblida ögon på hur partiet förlorar sin själ (och kanske sina skäl) genom att man inte längre verkar med all kraft på att stoppa aborter. Enligt Joseph Christenson, tidigare i KDU:s förbundsstyrelse, har de kristna värderingarna försvunnit från partiet. Den kristna människosynen finns inte längre kvar och man har tappat sin värdegrund i och med att man bl a inte bara vill hålla kvar aborterna på den nivå Sverige har idag utan även vill öka dem genom att släppa in kvinnor utifrån som vill genomföra abort... Så långt Ekot. Christenson (sic!) och hans meningsfränder vill nu skapa ett nytt kristet parti som kan föra det genuint kristna budskapet vidare i den svenska politiken (Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden...).

För ett litet tag sedan kunde vi läsa på DN Debatt att det var ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel. Den gången var det Alf Svenssson, tillsammans med den gamle trygge bonden Torbjörn Fälldin och några till borgerliga politiker och ex-politiker som hänvisade till en fransk utredning som slår fast att äktenskapet är förbehållet heterosexuella par, eftersom äktenskapet syftar till att bilda en trygg grund för reproduktionen inte bara av individer utan även för samhället i stort.

Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion.
/.../
Även bland homosexuella i Sverige finns det grupper som förespråkar denna linje; att bevara den nuvarande ordningen; partnerskap för homosexuella och äktenskap för heterosexuella. Detta är ett erkännande av den tusenåriga definition ordet äktenskap har och visar respekt gentemot de grupper som ser äktenskapet som något viktigare än enbart en juridisk fråga.

Hur kommer det sig att det är så viktigt för dessa fromma kristna att lägga sig i hur människor beter sig i fråga om familjebildning, sexualitet etc? Varför måste Guds påbud också röra sig i de nedre regionerna? Varför är det så viktigt att se till att människor följer en 'tusenårig' norm som stipulerar att äktenskapet är mellan man och kvinna och sexualiteten enbart är till för att reproducera släktet? Det kanske är så att detta till största delen borgerliga konglomerat av opinionsbildare inte alls har den individuella friheten som mål, utan tvärtom ser individerna endast som bärare av olika samhälleliga strukturer, gudomligt instiftade institutioner mot vilka vi måste trogna för att inte dra till oss Herrens rättmätiga vrede genom olika hemsökelser, gräshoppssvärmar, AIDS och naturkatastrofer.

Marx talade också om bärare av samhälleliga strukturer, men han såg dessa samhälleliga strukturer som formbara och möjliga att förändra. Som Marx skriver: 'Människorna gör själva sin historia, men de gör den inte efter eget gottfinnande, inte under omständigheter som de själva valt, utan under omständigheter, som är omedelbart för handen givna och redan existerande.'

För några årtionden sedan betraktade vi fortfarande homosexuella som sjuka och deras handlingar sågs som kriminella; lite tidigare betraktades tilltvingade sexuella umgängen inom äktenskapet inte som våldtäkter... Listan kan göras lång bara på detta område på exempel på normer och uppfattningar som man vid ett historiskt tillfälle sett som naturliga i ett senare skede finner motbjudande eller åtminstone märkliga. Tusenåriga normer och ålderdomliga seder och bruk blir ur bruk och vi finner förhoppningsvis bättre umgängesformer som tar tillvara på de enskilda individernas önskemål och som inte ser upp mot någon Gudomlig ordning för att få bekräftelse.