Socialdemokratisk satir

Mona Sahlin anser att hennes ställning i det socialdemokratiska partiet som stark: 'Jag har ingen som helst oro där. Tvärtom.'

Jag vet inte riktigt vad man ska säga om henne eller om hennes parti överhuvudtaget. Man verkar ha en så dålig koll på i stort sett allt om man säger något sådant. Sahlin pratar om att det är viktigt att få folk att se att hennes parti kan göra skillnad och att det framgår att partiet vet hur folk har det. Med tanke på vad som har hänt under den senaste tiden i turerna kring AMF och Wanja Lundby-Wedin etc är det svårt att se hur makteliten inom Socialdemokraterna verkligen vet hur vanligt folk har det och om de överhuvudtaget bemödar sig om den saken, annat än som valtaktisk manöver. Jag tycker synd om partiet och känner lite medlidande även med Mona som tuggar på i sin dumdryga låtsasfolkliga stockholmska. Det fungerar inte på det sättet. Folk är mer upplysta än så. Sverige vill ha ledare som är trovärdiga och intelligenta och inte blåsta och antiintellektuellt folkliga. Mona Sahlin kommer att bli Socialdemokraternas värsta fiende i nästa valkampanj.... och så har vi ju Wanja också förstås.

Släng ut kungafamiljen!

Så kommer då vanligt folk inte längre kunna röra sig i områdena kring Haga slott när Victoria och Daniel flyttar in. En oas i Stockholm kommer att spärras av för att bereda plats för kungafamiljens nästa generation av ärvda troninnehavare. Det är förfärligt att vi i dagens Sverige fortfarande har denna institution. Släng ut kungafamiljen från slotten och låt dem bli del av Sveriges gemensamma egendom. Låt oss fortfarande få tillgång till hela Hagaparken!

I media: SvD

Sverige som medhjälpare till tortyr

Ytterligare uppgifter om hur Sverige kände till och godkände att CIA använde Sverige som transitland för transporter av fångar kommer nu fram. Mohammed Alzery och Ahmed Agiza avvisades 2001 och torterades redan på Bromma flygplats. Ytterligare ett fall kommer nu fram. Den tidigare socialdemokratiska regeringen under Göran Persson kände till att CIA använde Sverige som transitland igen 2005.

Intet nytt under solen. Vi hänger på i USA:s undertryckande av mänskliga rättigheter i namn av frihet och demokrati...

Fjäskande för en feudal institution

Regeringen avsäger sig nu rätten att använda Haga slott och lämnar tillbaka den till till kungafamiljen. Därmed gör man det möjligt för Kronprinsessan Victoria och hennes blivande man att bo i slottet.

Det är ytterligare ett led i det fjäskande för en otidsenlig och odemokratisk institution som monarkin innebär. Säkerligen helt opportunistiskt i denna tid där vanliga människor vill drömma sig bort till något onåbart, men knappast progressivt eller framåtblickande som regeringen med moderaterna så ofta vill framställa sig själva för att vara. Ur led är tiden.

I media: DN, SvD

Obama backar in i framtiden

Ytterligare uppgifter om de förhörsmetoder som Bush-administrationen inte bara tillät utan även uppmanade CIA och militären att använda i 'kampen mot terrorismen' kommer fram och nu pekar det mot att kretsen ändå upp till Bush själv är ansvariga. Det rör sig inte längre om bara 'unamarican behavior' av underordnade soldater som Lynndie England. Ansvaret ligger mycket högre upp och nu pekar bevisen mot att den förre chefsjuristen i Vita huset Alberto Gonzales och rådgivarna i justitiedepartementet John Yoo, nu juridikprofessor, och Jay Bybee, federal domare var regissörer bakom detta systematiska användande av metoder som har fördömts av FN. Dick Cheney menar officiellt att man genom dessa metoder faktiskt har fått fram viktiga uppgifter och därigenom försvarat den amerikanska nationen från terroristhandlingar, men medborgarrättsrörelser menar att värdet av den information man kan fram på detta sätt är tveksam och att man dessutom genom dessa metoder begår just de handlingar som man vill försvara världen ifrån.

Obama har nu öppnat för en mer heltäckande genomlysning av denna mörka historia, men han gör det endast efter påtryckningar av medborgarrättsorganisationer som ACLU, American Civil Liberties Union. Från början ville han bara lägga dessa brott bakom sig och blicka framåt och han sade sig till full stödja dessa tappra förkämpar för Amerika och friheten:

In releasing these memos, it is our intention to assure those who carried out their duties relying in good faith upon legal advice from the Department of Justice that they will not be subject to prosecution. The men and women of our intelligence community serve courageously on the front lines of a dangerous world. Their accomplishments are unsung and their names unknown, but because of their sacrifices, every single American is safer. We must protect their identities as vigilantly as they protect our security, and we must provide them with the confidence that they can do their jobs.

Det är naturligtvis bra att man nu öppnar dessa förfärliga arkiv och att man därigenom i någon mån kan ge upprättelse för dem som har offrats i kampen mot terrorismen. Man kan därmed kanske verkligen blicka framåt, men då måste Obama agera mer offensivt och inte bara reaktivt genom att släpas in i framtiden av dem som verkligen värnar om friheten och säkerheten i världen.

I media: SvD, DN, Guardian, New York Times, New York Times 2
ACLU

Västvärldens svek än en gång

Ahmadinejads tal var inte antisemitiskt som man hävdade i medierna, inte heller förnekades förintelsen... Hela talet finns här.
Kan man lita på medierna? Kan vi lita på våra ledare som antingen bojkottar mötet i Genève eller som demonstrativt lämnar salen när kritik mot Israel framförs och som hävdar att man kuppar konferensen för 'politiska attacker'?
Uppenbarligen inte.

Dror Feiler skriver om den verkliga skandalen vid rasismkonferensen: den att västvärlden har svikit både det palestinska och det israeliska folket genom sin vägran att kritisera en rasistisk och förtryckande regim. Israels politik är apartheid-liknande och rasistisk i det att den inte ger människor som lever inom landets gränser lika rättigheter. Man för en politik som är ett allvarligt brott mot de principer som man säger sig stå bakom. Endast judar har fullständiga rättigheter i detta land. Detta kan bara kallas rasistiskt. Som Dror Feilder skriver på Newsmill:

För vad ska vi i så fall kalla en stat som bedriver en politik där det görs avgörande skillnad på människor enbart på grund av religion och etnicitet? Vad ska vi kalla en stat vars lagar inte är lika för alla? Vad ska man kalla den praxis som ger judiska medborgare i Israel exklusiv rätt att köpa jord (c:a 90 % av landets jord är inte tillgänglig för köp för landets icke judiska medborgare. Endast på grund av att dem inte är judar)? Vad ska vi kalla de lagar som tillåter att judiska medborgare i Israel gifter sig med utländska medborgare för att sedan leva tillsammans med dem i Israel samtidigt som samma sak är förbjuden för Israels palestinska medborgare? Endast på grund av deras etnicitet.

Västvärldens tystnad över denna ordning och dess medhjälp till bojkott av världens största utomhusfängelse, Gaza, är den verkliga skandalen.

Obmas omvändning

Barack Obama ändrar sig nu och öppnar för möjligheten att ställa de inom Bush-administrationen som varit ansvariga för utfärdandet av order om tortyr eller 'tortyrliknande metoder' inför rätta. Obama svara därmed på den kritik som den förre vicepresidenten Dick Cheney riktat mot utlämnandet av CIA-material som talade om dessa övergrepp.

Det är ett hoppingivande beslut, Kanske kan vi se ett USA som lever upp till den självpåtagna rollen som frihetens väktare över världen. Dick Cheney visar med all önskvärd tydlighet hur förfärlig den förra USA-administrationen var i sin arrogans och likgiltighet inför människors rättigheter.

I media: DN, New York Times, Guardian

Bevara Stadion!

Fotbollen och Djurgården kräver att en av världens finaste idrottsanläggningar förstörs för att man ska kunna få in ett par tusen fler åskådare till de redan icke utsålda matcherna Djurgården. Man vill så offra friidrotten för den redan glupska fotbollen.

Om löparbanorna på Stadion tas bort kommer Sveriges huvudstad att sakna en friidrottsarena. Det vore katastrof för en idrott som redan är marginaliserad ekonomiskt, politiskt och i termer av anläggningar. För fotbollen bygger man nu den sk Stockholmsarenan i Globenområdet, som ska stå klar 2012 och Swedbank Arena vid Rosunda som ska stå klar 2013. Då har man två gigantiska arenor för den mycket dyra fotbollen. Om man dessutom skulle buygga om Stadion på det sätt som Djurgården vill kommer man i Stockholm ha tre gigantiska fotbollsarenor, men ingen friidrottsarena, ingen anläggning där tävlingar på elitnivå kan arrangeras.

Intresset att utöva friidrott är stort, men eftersom det inte är en publiksport på det sätt som lagidrotter anser man att den inte behöver några resurser. Det är skamligt att politikerna inte inser behovet och nyttan av friidrotten och att man däremot vill bygga ut fotbollen till överkapacitet.

Inte nog med att Stockholmslagen inte behöver någon ny arena; man vill också döda inte bara en annan idrott utan även begå ett kulturmord genom att förstöra Sveriges mest anrika idrottsanläggning.

Om politikerna medverkar till detta övergrepp är det skamligt och domen mot de ansvariga kommer att bli hård.

I media: DN, DN, SvD

Att kunna se mer än bara propaganda

I kölvattnet på den rasismkonferens som pågår i Genève kommer vi till den obehagliga frågan om huruvida vi klarar av att se att även våra värsta fiender ibland faktiskt kan säga något som stämmer med verkligheten eller om det är så att allt som de säger är per definition fel, samt huruvida vi ska lyssna på människor som har en annan åsikt och försöka bemöta dem med argument eller om vi ska vägra andra att få yttra sina åsikter.

Utgående från de reaktioner som den iranske presidenten Mahmoud Ahmadinejads tal igår har fått så kan vi sluta oss till att västvärldens inställning är 1) allt som sägs av våra motståndare är fel och 2) vi bör inte lyssna på våra motståndare och inte försöka bemöta deras åsikter med motargument.

Det är tragiskt och mycket besvärande för en värld som berömmer sig med att ha en liberal hållning, där man försvarar mänskliga fri- och rättigheter, däribland även rätten för en oliktänkande att uttala sina åsikter och där man är öppen för att se den andra utifrån dess egen synvinkel och även ska försöka granska sina egna handlingar utifrån.

Den iranska regimen är en av de mest repressiva regimerna i världen. Det är ett av de länder där de demokratiska fri- och rättigheterna systematiskt undertrycks och där den rättsliga ordningen är både politiserad och styrd av religiösa föreskrifter. Den typen av sammanflätning mellan det politiska, religiösa och juridiska system är något som moderna västländer har vänt sig mot och en av styrkorna i det moderna västliga systemet är just differentieringen mellan olika samhällssfärer och upprättandet av individens rättigheter och oberoende av religiösa och andra grupptillhörigheter. Individens rättigheter är principiellt kopplade till den den enskilda individen och inte som resultatet av en sådan grupptillhörighet. Man har religionsfrihet, men man har i grunden en sekulär ordning.

Israel betecknar sig ofta som en 'judisk stat' och en fråga är då om denna karakteristik är religiös eller om den är lösare kopplad till någon judisk etnicitet, eller om det rör sig om ett slags stat baserad på 'judiska värderingar', med judiska högtider etc, något som den tidigare israeliska utrikesministern Tzipi Livni verkar mena. Här är ett längre uttalande av henne från 19 november 2008 om Israels egenskap som både judisk och demokratisk:

These two goals of Israel as a Jewish and a democratic state must coexist and not contradict each other.

So, what does that mean, a Jewish state?

It is not only a matter of the number of Jews who live in Israel. It is not just a matter of numbers but a matter of values. The Jewish state is a matter of values, but it is not just a matter of religion, it is also a matter of nationality. And a Jewish state is not a monopoly of rabbis. It is not. It is about the nature of the State of Israel. It is about Jewish tradition. It is about Jewish history, regardless of the question of what each and every Israeli citizen does in his own home on Saturdays and what he does on the Jewish holidays. We need to maintain the nature of the State of Israel, the character of the State of Israel, because this is the raison d'etre of the State of Israel.

Sixty years have passed and unfortunately, because we did not make it clear enough in our education of the younger generation, there seems to be a new creation in the State of Israel - the new Sabra. That is a problem because being an Israeli is not only speaking Hebrew or serving in the army, which, by the way, is very important for us as a society. It is also about Jewish education and about history and tradition, because this is the common denominator, the common ground for the bonds between Israelis and Jews in the Diaspora.

Det judiska folket har varit föremål för förtryck, fördrivningar, massakrer och förintelsen och har naturligtvis ett berättigat behov av en säker hemvist där deras säkerhet kan upprätthållas. Hur ska det kunna åstadkommas utan att något annat folk blir utsatt för förtryck, fördrivningar och dödande? Gör man det genom att fötrycka det palestinska folket och förvägra dem deras rättigheter i det som har varit deras land sedan många generationer? Gör man det genom att fördriva dem till flyktingläger och områden som närmast är att betrakta som ett slag bantustater, hemländer inom och på gränserna till ett slags renad judisk stat? Naturligtvis inte. Man gör det genom att också ge det palestinska folket rätt till självbestämmande, genom att öppna för dialog mellan de två folkgrupperna och genom att ge alla boende i området rätten till ett drägligt liv. Det är naturligtvis inte någon lätt uppgift i ett område som så länge har slitits sönder av krig och ömsesidiga terrorhandlingar.

Så som definitionen är av Israel som den judisk staten är den åtminstone på gränsen till rasistisk och så länge som man inte ger palestinierna rätt till självbestämmande så blåser Israel med sin politik under den rasistiska hållning som även vissa delar av den palestinska sidans representanter, som Hamas, har. Det finns dock även här mer moderata krafter som vill ha försoning och en framtid i fred för de båda folken, men som kritiserar den Israeliska statens agerande mot palestinierna och det faktum att dessa övergrepp ofta sker med hänvisning till förtrycket och massakrerna på det egna folket. Baseem Naeem, Hamas' hälso och informationsminister i Gaza skrev 12 maj 2008 följande i The Guardian:

But it should be made clear that neither Hamas nor the Palestinian government in Gaza denies the Nazi Holocaust. The Holocaust was not only a crime against humanity but one of the most abhorrent crimes in modern history. We condemn it as we condemn every abuse of humanity and all forms of discrimination on the basis of religion, race, gender or nationality.
And at the same time as we unreservedly condemn the crimes perpetrated by the Nazis against the Jews of Europe, we categorically reject the exploitation of the Holocaust by the Zionists to justify their crimes and harness international acceptance of the campaign of ethnic cleansing and subjection they have been waging against us - to the point where in February the Israeli deputy defence minister Matan Vilnai threatened the people of Gaza with a "holocaust".

Detta skrevs innan den Israeliska krigsmaskinen utförde sin massaker i Gaza i december 2008-februari 2009. Idag är möligen tongångarna en annan, men viljan till en upptining av de frostiga, eller snarare eldfängda och mordiska, relationerna mellan Israel och Hamas finns, på båda sidor.

För att världen ska kunna bli en mer fredlig plats där mänskliga rättigheter, däribland rätten till liv, efterföljs, krävs dialog istället för öppen konfrontation, samtal istället för kanoner. Vi i västvärlden måste leva som vi lär och faktiskt lyssna på motståndarna och systematiskt och oförtröttat hävda de värden som upplysningen gett oss. Vi måste tillbaka till FN som är det enda organ inom vilken vi kan legitimt nå ut till alla folk i världen och låta dem åtnjuta samma rättigheter som våra tidigare generationer har gett oss genom deras kamp mot feodala och absolutistiska herredömen. Den rasistiska inställning till den icke-västliga världen, som symboliseras av Kiplings uttryck The White Man's Burden, att genom kolonialisering exportera en paternalistisk civiliserande ordning till de stackars undermåliga raserna i Afrika och i Amerika är tyvärr inte borta utan kommer till uttryck i det agernade som västvärlden visade upp nu i Genève och även i övrigt och inte minst i kampen mot terrorismen. Vi måste istället verkligen visa att våra värderingar som finns kodifierade i FN-stadgan och även i så framsynta dokument som den amerikanska konstitutionen också är något som vi efterföljer och också garanterar andra i världen. Bara så kan vi få respekt för våra värderingar. Man måste kunna lyssna på dem som inte har samma åsikter som vi, argumentera mot dem och fördöma saker som begås även av våra vänner.

I media: DN, SvD, Guardian, New York Times, Haaretz, Libération

Misstag att bojkotta konferens

Det är beklagligt att så många länder har valt att bojkotta den pågående konferensen om rasism i Genève. När sedan den iranske presidenten Mahmoud Ahmadinejad talade vid konferensen och kritiserade Israel för att ha upprättat ett repressivt styre mot palestinierna och beskrev sionismen som rasistisk reste sig de Europeiska delegater som hade kommit till konferensen och gick i protest.

Oavsett vad man tycker om den iranske presidenten eller om den rådande ordningen i Israel/Palestina är det fel att lämna en av FN arrangerad konferens. Som representanten för Human Rights Watch Juliette de Rivero säger lämnar det här bara fältet öppet för de mer radikala rösterna att göra sig hörda. Istället för att öppna för en dialog stänger man diskussionen och gör det omöjligt att skapa en världsordning som bygger på respekt för olika nationaliteter och grupper. Därmed inte sagt att man inte ska kritisera handlingar som man anser vara förkastliga eller värderingar som man inte håller med om och som man t o m kan beteckna som repressiva, reaktionära eller rasistiska. Irans president har ett intresse att avleda missnöje med den egna regimen och med avsaknandet av demokratiska och mänskliga fri- och rättigheter i sitt eget land. Med denna bojkott fick han ytterligare uppmärksamhet och säkerligen hjältestatus bland inte bara dem som med rätta är kritiska till Israels ockupation av palestinska områden.

Jag håller inte till alla delar med Ariel Zilber, redaktör vid Haaretz, men jag instämmer i hur han uppmanar även Israel att vara på plats vid konferensen och lägga fram sina argument och rättfärdiga sin politik och därmed visa vilken dvärglik person denna Ahmadinejad i själva verket är. Redaktören borde dock vara lite mindre självsäker på hur sofistikerat och framstående det israeliska systemet är, men han pekar ändå på det faktum att man ändå har ett rättssystem som åtminstone teoretiskt ger förfördelade palestinier rätt att få sina rättigheter prövade i det israeliska rättsväsendet. Det är förvisso något att berömma, men faktum kvarstår att det fortfarande sker övergrepp som aldrig kommer att återgäldas. Det är emellertid inte den viktigaste punkten här, utan det är att en dialog måste komma till stånd mellan representanter för olika länder, olika folk, olika grupper, olika individer etc för att vi någonsin ska kunna övervinna intolerans, rasism, krig.

Västvärlden anser att man har ett moraliskt och demokratiskt övertag över resten av världen. Om man menar det, så har man också ett ansvar att förmedla denna moraliska och politiska överlägsenhet till andra mindre lyckligt lottade regioner och dess människor. Det gör man bara med dialog, inte med bojkott och med efterföljande bomber. Den väg som man nu väljer öppnar bara för ett fortsatt vidgande av klyftan mellan olika kulturer.

I media: DN, SvD, Haaretz, Guardian, New York Times, Libération

"To be beautiful and natural is the birthright of every woman"

Under rubriken Skönhetsindustrin tar upp kampen mot aids skriver Malin Crona om hur några av sminkindustrins aktörer nu släpper några produkter där en del av intäkterna går till kampen mot HIV/AIDS eller för sexualupplysning. Hon börjar dock sitt inlägg med att lyfta fram Elizabeth Ardens motto To be beautiful and natural is the birthright of every woman. Man kan naturligtvis lägga in nästan vad som helst i denna formulering, men när det kommer från någon som har gjort en förmögenhet på att just göra kvinnors utseende till något som måste förbättras genom att man sminkar över skönhetsfel bör man inse att det inte är naturlighet i någon vanlig bemärkelse som åsyftas. När nu några märken väljer att ge lite pengar till ett visserligen behjärtansvärt område som HIV-bekämpning bör man snarast se det som framförallt en image-ploj som framförallt har till syfte att man ska tjäna ännu mer pengar på att framförallt kvinnor inte är nöjda med sitt naturliga utseende utan på olika sätt vill förbättra det som naturen har givit dem genom utraderandet av skavanker.

I presentationen av bloggaren får vi läsa följande:

Malin Crona är nyhetschef för DN.se, feminist och inbiten sminkentusiast. Hon rapporterar om de senaste trenderna och nyheterna på skönhetsmarknaden i DN Söndag och i sminkbloggen. Och kommer aldrig att ge upp jakten på en helt perfekt foundation.

Det är intressant hur man nu så ofta beskriver sig som feminist, utan att det är annat än tomt prat, eller värre ett överskylande av en ganska krass anti-feministisk hållning. Malin Cronas inlägg är utomordentligt dumt, patetiskt och skrämmande i en värld där skönhet definieras just utifrån den mediabild som skönhetsindustrin målar fram: För att vara vacker måste du dölja din naturlighet, antingen genom smink eller genom mer drastiska åtgärder som plastikkirurgi. Det naturliga är aldrig något som uppskattas på riktigt utan även detta naturliga rekonstrueras och förvrids och blir något artificiellt och alla kvinnors rätt blir att få tillgång till en marknad av kosmetika och skönhetsoperationer. Den foundation som den egna personen borde ge är aldrig tillräcklig i denna djupt människofientliga värld, utan det man jagar är alltid den foundation som antingen ett lager täckande kräm eller nervförlamande botox kan ge. Jakten på förklädnader för den egna otillräckligheten går vidare och ger ytterligare 'lyftning' i dubbel bemärkelse till en värld där bara yta räknas.

Lite mer om polisvåldet

Nu kommer det fram att det inte var hjärtattack som Ian Tomlinson dog av sedan han blivit slagen och knuffad bakifrån av en polis vid G20-mötet förra veckan. Han dog av inre blödningar, troligen som följd av det våld som han utsattes för av en helt oprovocerad polis.

Saken måste utredas genomgående och skyndsamt och den polis som har gjort sig skyldig till detta mord måste ställas inför rätta. Dessutom måste detta få till följd en allmän diskussion kring polisens roll och befogenheter i ett demokratiskt samhälle. Det kan inte vara så att man ska behöva vara rädd för den ordningsmakt som ska vara där för att upprätthålla ordningen.

I media: Guardian, SvD, DN

Elmehagen igen

Ja ja... Han kanske betalar tillbaka ett par kronor och så blir alla nöjda och glada till slut, men det krävs ett annat system för att det inte ska dyka upp liknande fall igen. Chefer och styrelsemedlemmar i större företag och finansiella bolag som gör det de kan göra - roffa åt sig oproportionerligt mycket pengar både i lön, bonusar och olika pensionsavtal och fallskärmar. Det är inte alls riskabelt att sitta i ledningen för de stora bolagen. Man får sina pengar oavsett om det går bra eller dåligt för företaget och oavsett om man sitter kvar eller tvingas gå. Det är en helt riskfri värld de lever i. Däremot är den allt annat än riskfri för dem de beslutar över och som får nöja sig med en liten bråkdel av vad de tjänar.

Sådan är hyperkapitalismen.

I media: DN, SvD, Aftonbladet, Expressen

USA:s fortsatta likgiltighet inför mänskliga rättigheter

Nu klarnar bilden något om den tortyr som CIA utövat mot misstänkta i 'kampen mot terrorismen' efter attackerna mot World Trade Center 11 september 2001. Dokument som tidigare varit hemligstämplade offentliggörs och det är en mycket förfärande verklighet som nu avslöjas:

Skräckinjagande insekter i fångcellerna. Upprepat kastande av interner mot cellväggarna. Slag i ansiktet. Förbud mot att sova under en hel vecka. Skrällig musik på vansinnesvolym. Instängning av fångar i små lådor. Och så det kanske allra mest ångestframkallande: skendränkning, "waterboarding".

USA:s nya president Barack Obama väljer nu att inte ställa de ansvariga tillsvars för denna tortyr, den statskontrollerade terror som CIA har utfört och som har sanktionerats från högre ort. Han menar visserligen att det är ett mörkt och smärtsamt kapitel i USA:s historia, men menar också att 'Detta är ett tillfälle för reflektion, inte vedergällning. I en tid av stora utmaningar tjänar vi ingenting på att lägga tid och energi på att skuldbelägga människor för det som varit.'

Där har vi i ett nötskal den förfärande verklighetssyn som USA hela tiden har haft: inte lära sig något av det förflutna, inte låtsas om att det faktiskt har skett och sker och fortsatt kommer att ske övergrepp i frihetens namn av människor som har varit i 'god tro' eller vad man nu väljer att kalla det för. Tänk om man vid slutet av andra världskriget skulle säga samma sak om det som hade skett under den förintelsen? Eller om man skulle göra detsamma i andra fall av förbrytelser mot folkrätten? Vilka 'signaler' skulle det ge till andra ledare för korrupta och skrupelfria regimer, oavsett om det rör sig om diktaturer eller förment demokratiska länder som USA? Det är helt ok att göra vad ni gör för att vi kommer alltid att stå upp för 'våra pojkar' (eller flickor) i en kamp som kan vara nog så ädel eller rättfärdigad.

Obama talar alltså om att det inte är ett tillfälle för vedergällning. Det är kanske ett rätt ord i denna tid, men att ställa de ansvariga för detta barbari inför rätta för de brott mot mänskliga rättigheter som de faktiskt har gjort är inte att vedergälla, utan bara att stå upp för en rättsordning där den typen av vedergällning som USA gjorde sig skyldig till och fortfarande gör sig skyldig till i namn av kampen mot terrorismen inte tolereras. USA:s rättssystem i sig är snarare det som gör att man inte kan skilja mellan rättsskipning och vedergällning eftersom själva rättssystemet är uppbyggt på tanken om att brott ska sonas på ett sätt som har den gammaltestamentliga idén om 'öga för öga, tand för tand' som central princip. Därför bör de ansvariga ställas inför rätta inte i detta arkaiska rättssystem utan i internationella brottsmålsdomstolen i Haag.

USA har fortfarande en lång väg att vandra för att bli den hemvist för världens förtryckta som landets grundare ville göra landet till. Ett första steg vore att börja blicka lite bakåt också och se vad man har gjort fel, vad man har gjort rätt och på vilket sätt man kan undvika att begå de misstag som man har gjort. Endast så kan man bli reellt framåtblickande. Som George Santayana säger: 'Those who cannot learn from history are doomed to repeat it.'

I media: Guardian, New York Times, DN, SvD, Aftonbladet

'I would skin that person alive!'

När jag såg i DN att chefsåklagare Mikael Hammarstrand nu vill åtala dem som skriver ut p-piller till unga flickor under 15 år kommer jag att tänka på ett radioprogram som jag lyssnade till i Washington DC för c:a 15 år sedan. I programmet diskuterade man både förekomsten av mycket unga flickor som blev gravida och inte kunde ta hand om sina barn eller som på detta sätt tvingades avsluta skola för att ta hand om barnet samt det faktum att spridningen av HIV var mycket stor bland vissa grupper av unga i staden. För att råda bot på båda problemen hade man vid vissa skolor börjat dela ut kondomer gratis till eleverna. En konservativ kommentator menade att detta uppmanade till osedligt, ogudaktigt leverne och menade att de som delade ut kondomerna motsatte sig Guds vilja. Som bot mot problemen med tonårsgraviditeter och HIV förespråkade han istället avhållsamhet. På frågan om vad han skulle vilja säga till eller göra med någon som delade ut kondomer på skolorna svarade han:

'I would skin that person alive.'

Naturligtvis skulle en total avhållsamhet råda bot på båda problemen, men för det första är det föga troligt att någon uppmaning till avhållsamhet skulle ha några realistiska chanser att bli efterföljd, för det andra är det frågan om vem som här har bestämmanderätt över den egna kroppen. Det stod klart att den amerikanska debattören såg det som självklart att bestämmanderätten över kroppen inte var den egna individens när det kom till sexualiteten utan samhället, på grundval av kristna värderingar skulle se till att sexualiteten var något som var vigt åt människor inom det av Gud instiftade äktenskapet och då framförallt i reproduktionssyfte.

Jag vet inte vilka bevekelsegrunder Hammarstrand har för sin vilja att åtala dem som medverkar till att skydda unga kvinnor från oönskade graviditeter, men det synes åtminstone vara ett uttryck för antingen en blindhet för att människor som är under 15 år i vårt land faktiskt har en sexualdrift, eller för en ovilja att se att så är fallet. Sex mellan två individer som båda är under 15 år är inte något brott och det är inte läkares eller gynekologers uppgift att verka moraliserande i dessa fall. Hammarströms inställning är oroväckande och ger en känsla av att man vill få till stånd ett samhälle där inga smutsigheter förekommer, allra minst sexualitet.

I andra medier: SvD, DN, Aftonbladet, Expressen

Polisens brutalitet igen

Återigen är London-polisen i blåsväder sedan en polisman ger en kvinna en örfil och sedan ett batongslag över benen vid en minnesmanifestation för Ian Tomlinson som dog efter att ha blivit knuffad av polis vid oroligheter vid G20-mötet förra veckan. Incidenten är mindre stötande än den som ledde till Tomlinsons död, men det är återigen ett tecken på att polisen inte klarar av att hantera de situationer som uppkommer i dagens samhälle, där allmänheten inte längre ser polisens våldsmonopol som en garant för säkerheten i samhället. Polisen måste få bättre utbildning för att kunna möta den allmänhet den är satt att skydda och måste använda sig av mer subtila former av kommunikation än ren fysisk styrka.

Annika Östberg och postkolonial blindhet

’Annika Östberg är blond, snygg och etnisk svensk. Det har bidragit starkt till mediernas enorma empati och engagemang i hennes fall, enligt medieforskarna.’

Marina Ghersetti, medieforskare vid Göteborgs universitet slås av att det faktum att en så genomgående positiv bild av henne framställs i medierna samt att det faktum att hon är dömd för medhjälp vid två mord kommer i skymundan. Även Britt Börjesson, forskare vid samma institution, ger sin bild av fallet och menar att Östbergs vackra och attraktiva utseende har gjort att bilden av henne har förskönats.

Ghersetti menar, eller insinuerar att hon har fått mediernas stöd för att hon är blond, eller ’etnisk svensk’ och att något liknande stöd inte hade getts om hon hade varit svensk medborgare men mörk.

Ghersetti gör det lite för lätt för sig. Det är lätt att stoppa in alla skeenden in i denna post-koloniala etnicitetsmall där man filtrerar allt som händer genom etniska prismor. Om någon blir väl behandlad som är ’etnisk svensk’ (vad nu det är) är det för att han eller hon är det och om någon som är mörk (’etniskt mörk’?) inte blir det är det för att denna person är mörk. Mycket som sker i samhället har onekligen en sådan karaktär, men det är långt ifrån allt som går att förklaras med sådana enkla förklaringsmodeller.

I det här fallet är det ju inte så att vi har att göra med ett rättssystem som vi tycker är värt att ta efter, eftersom man har en syn på brottslingen som någon som enbart ska straffas och inte har någon idé om att man ska ha en rättsordning som förbereder den dömda för ett liv efter fängelset. Man har i USA inte heller någon vision om hur det hårda rättssystemet faktiskt är med och skapar ett samhällsklimat som ger en grövre brottslighet.

Vad gäller Östberg är det ju så att hon troligen inte skulle ha dömts för något brott i Sverige eftersom det inte fanns några bevis på att hon var medhjälplig till morden. Det är inte frågan om någon skönmålning av henne, utan bara en framställning av ett liv slaget i spillror av bl a heroinmissbruk och att hon var på fel plats vid fel tillfälle. Att ta till den otroligt tröttsamma formuleringen att 'om hon inte skulle ha varit vit', eller 'vacker' eller vad man nu vill säga är väldigt tveksamt och om man verkligen menar det så måste man argumentera på ett annat sätt än att bara föra in det i någon färdig post-kolonial mall. Etnicitetsbegreppet måste göras mer stringent och man måste sluta att vara så rädd för att tala i termer av svart, vit, mörkhyad etc när man talar om hur vi delar upp människor i olika grupper. Folk på gatan är inte lika måna om att vara politiskt korrekta och har svårt med förtecknet ’etniskt’ när man talar om olika folkgrupper. De folkkategorier som används är måhända rasistiska, men om samhällsforskaren ska kunna förstå vad som händer där ute måste han eller hon också våga ta dessa begrepp i sin analys, men också ibland inse att inte allt handlar om ras, etnicitet, eller för den delen kön eller genus. Vissa saker har en vidare betydelse.

I fallet Östberg handlar det om att vi har en mer human syn på brottslingar än vad man har i USA. Vi har i grunden en syn på brottslingen som någon som vi ska försöka anpassa till ett anständigt liv i samhället. Vi har inte synen på rättsystemet som en instans för vedergällning och vi har inte heller ett system där brottsoffer eller anhöriga till offer får vara med i rättskipningsprocessen. Det har man i USA. 28 år i fängelse för något som man inte har utfört och som man dessutom inte helt kan kopplas till är en mycket lång tid. I Sverige är det bara en person i fängelse idag som har suttit längre. Ghersetti och även Börjesson borde kanske även ta med sådana aspekter.

Wittgenstein och torsdagströtthet...

Undrar om man kunde följa rådet från Wittgenstein när man har råkat i något bryderi av vilket slag det än kan vara genom att hävda att själva gåtan inte finns? Som han säger i Tractatus: 'Lösningen på livets problem märker man på att problemet försvinner.'
Döden kanske. Det måste vara problemets lösning. Problem i livet självt är inga som vi kan besvara genom filosofin, kanske inte heller genom vetenskapen, ty det är inte frågan hur världen är som är mystisk, utan själva frågan att den är... och för den som är död är ingenting mystiskt, eftersom själva frågan inte längre kan ställas.

Tröttheten, eller tröttman som min flickvän säger, spelar mig uppenbarligen spratt. Wittgenstein snurrar i sin grav, eller så företar han ingenting alls. Problemen som han sökte svar på fanns inte och finns inte nu heller och när allt är sagt har vi ändå inte nått punkten eller linjen där själva talandet når utöver sig självt, så...
vi bör kanske nöja oss med att tiga.
Enklast så.

Elmehagens pengaflytt och de finansiella systemen

I vintras när AMF Pensions VD Christer Elmehagen ville flytta sina pengar från bolaget för att undgå det återtag som man gjorde för pensionsinnehavarna vägrade först några av AMF:s personal att göra det eftersom de ansåg det vara oetiskt och kanske olagligt. Det var först efter detta som han konsulterade AMF:s chefsjurist om flytten till en fondförsäkring i bolaget och han därmed fick veta att det inte stred mot några regler. Genom flytten slapp han en nedskrivning av pensionen med åtta procent, dvs 3 miljoner kronor. Han fortsatte dock vara vd för ett bolag som ska tjäna sina pensionssparare och han ansåg tydligen inte att hans agerande stred mot några etiska regler.

Det är märkligt att det inte finns några lagstiftning kring hur man hanterar dessa frågor liknande den som finns vad gäller insiderbrott på börsnoterade företag. Det är helt uppenbart att de etiska normer och regler som finns inom den styrande eliten inom näringslivet inte förhindrar ett sådant agerande. Man måste därför lagstiftningsvägen se till att det inte är möjligt att förfara på ett sådant sätt. Det här är dock inte ett enskilt fall eller ens något som bara rör agerandet vad gäller pensionspengar i de stora pensionsbolagen. Det rör hela samhällsekonomin och det samhällspolitiska spelet.

I ett samhällsperspektiv är denna kapitalansamling som finns hos försäkringsbolag och pensionsbolag ett hot mot inte bara demokratin utan framförallt mot ekonomin i stort. Hotet mot demokratin utgörs av den enorma makt som koncentreras i händerna på några få institutioner och individer i samhället. Hotet mot ekonomin utgörs av uppblåsningen av de finansiella systemen. I och med att slagsidan i ekonomin har förskjutits så starkt mot den finansiella delen i förhållande till den reella ekonomin, dvs produktionen av varor och tjänster, där själva kapitalet på ett helt annat sätt är bundet till reella tillgångar, har det kapitalistiska systemets inneboende otyglade eller anarkiska tendenser blivit allt mer grundläggande och övergripande. Nyliberala debattörer hävdar att krisen är ett resultat av för mycket och felaktig reglering av ekonomin. Sanningen är dock att den nuvarande krisen som vi befinner oss i är ett resultat av just resultatet av hur den finansiella sektorn tillåtits regera närmast helt fritt. De finansiella systemen har blivit en juggernaut som vi inte längre kan ha makt över om inte politiska åtgärder sätts in. Vad som behövs är en större styrning av penningflödena och en broms på den spekulation med finansiella tillgångar som nu raserar hela världsekonomin.

På nätet om Elmehagen:
Svenska Dagbladet
Dagens Nyheter

Berlusconi och verkligheten

Berlusconi menar att de som är hemlösa efter jordbävningarna i Italien ska se det hela som en 'campinghelg'. De är säkert jätteglada över att få tillbringa lite tid i tältläger, särskilt som många inte har någonting alls att komma tillbaka till. Eftersom hemförsäkringar är relativt sällsynta i Italien har många förlorat allt de har i form av materiella tillgångar och många har dessutom förlorat familjemedlemmar och vänner. En fantastisk semester i detta fantastiska land där man har en premiärminister som uttalar smaklösheter på löpande band.

Snälla och fina poliser både här och där

Under demonstrationerna i samband med G20-mötet i London knuffar en polisman helt oprovocerat en man som faller handlöst till marken för att sedan dö i en hjärtattack...

Det verkar som att polisen i sådana här situationer tillåts agera ut sina uppdämda aggressioner och ta ut dem på den allmänhet som man är anställd för att hjälpa och skapa ordning för. I Sverige har vi sett det bl a vid kravallerna i Göteborg, vid gripandet av Osmo Vallo (som dog efter att två polismän hade hoppat på hans rygg och knäckt hans ryggrad - utan att bli fällda) osv.

Det är något mycket sjukt med ordningsmakten när sådana här saker får ske. Om inte den brittiska polisen snabbt ser till att utreda denna händelse och straffa den som är skyldig kommer ytterligare signaler skickas till polisen att det är helt i sin ordning att agera på detta sätt. I Sverige har vi i allmänhet så stort förtroende för ordningsmakten - både för polisen, rättsväsendet och för ordningsvakter att vi låter oss invaggas i den falska tron att allt är i sin ordning. Så länge Osmo Vallos mördare går fria kan vi inte vara säkra.

Toppstyrd socialdemokrati

Jag har aldrig varit socialdemokrat och kommer aldrig att bli någon heller, men jag tycker lite synd om medlemmarna i detta till medlemsantalet största partiet i Sverige. Det socialdemokratiska partiet rasar i opinionen och deras ledare Mona Sahlin har mycket litet förtroende hos den svenska befolkningen. Den till rörelsen knutna fackföreningen LO har också tappat förtroende och det blir inte bättre av att deras ledare visar sig vara inkompetent och inte alls någon motvikt till den girighet som grasserar ganska fritt i den svenska ledarskiktet, oavsett om det gäller industri, finanssektor eller politik. Hon har varit med om att se till att AMF:s förre VD Christer Elmehagen fick en mycket väl tilltagen pension och hon har uppenbarligen antingen inte kunna läsa innantill eller så har hon inte läst det underlag på vars basis hon sedan har varit med om att fatta beslut. Oavsett hur det har gått till har hon visat tydligt hur hon brister i kompetens och omdöme.

Wanja Lundby-Wedin sitter naturligtvis kvar trots att hon uppenbarligen inte har en aning om vad hon gör i de styrelser hon sitter i. Hon avgår från några uppdrag, bl a det styrelseposten i AMF. Medlemmarna i de olika facken är med rätta upprörda över hur det socialdemokratiska frälset handlar helt i en egen värld, utan någon kontakt med medlemmarna, men det räcker inte för att den hårt kritiserade ordföranden ska avgå.

Socialdemokraterna, rörelsen, kan aldrig ha fel och om den har fel så är det någon annans fel att den har kommit att ha fel, vilket den inte har.

'Vilken kvinna ska offras nästa gång?' frågar sig Maj-Britt Theorin och välter så över skulden för affären på någon nebulös mansentitet som på något sätt skulle vara ansvarig för att LO har en inkompetent ordförande. 'Hon har gjort fel i AMF, men inte i LO', fortsätter hon, men frågan är naturligtvis hur någon som har varit med och beslutat om så vidlyftiga avtal som man har haft i AMF på ett förtroendeingivande sätt kan kritisera den girighet som är så utbredd i det svenska ledarskiktet. Alla uttalanden som Lundby-Wedin nu kommer att göra kommer att ses i ljuset av att hon själv har varit med om att skapa denna kultur. Det fackliga arbetet kommer att lida av detta under en lång tid framöver. Likaså kommer arbetarrörelsen i allmänhet och socialdemokraterna synnerhet att få bära detta ok och man kommer att ha svårt att se någon trovärdighet i den berättigade kritik som man annars riktar mot den snedfördelning av resurser som de skyhöga ersättningarna, bonusarna och pensionsavtalen bara är det mest iögonfallande tecknen på i denna hyperkapitalistiska ekonomi.

'Jätteroligt att hon sitter kvar', kommenterar Mona Sahlin och Ibrahim Baylan, Socialdemokraternas partisekreterare menar att LO nu sätter punkt för den här diskussionen. Ja, det blir nog väldigt roligt att ge sig in i nästa valrörelse för detta toppstyrda parti med en sådan ledning. Ledare utan visioner, utan folkligt stöd och utan kompetens. Det bäddar för en valförlust och fortsatt borgerligt styre.

Toppcheferna skrattar gott i sina slott och vanliga medborgare får se hur vi idag saknar något alternativ till den irrationella ekonomiska ordning som gör dessa avtal möjliga och som gör att skiktet där uppe alltmer avlägsnar sig från oss här nere.